Låt det läcka!

Det fria ordet gillar inte monopol. Det är därför det läcker. Alla journalister har alltid varit och kommer alltid att vara beroende av läckor. Att läckorna har rätt till lagligt skydd är förresten en av de riktigt fina poängerna med svensk tryckfrihetslagstiftning. Källskyddet, om ni minns det?

De globala läckor vi har upplevt de senaste veckorna har inte haft sin motsvarighet sedan vallarna runt Amsterdam brast. Och den som i Sverige kranar på eller stänger av flödet till Aftonbladet, Svenska Dagbladet och SVT:s »Dokument inifrån« heter Johannes Wahlström. Vem är det?

Han är en frilansreporter och aktivist med ett fantastiskt spännande jobb och ett tungt ansvar, som inte minst kräver gott omdöme. Har han visat prov på gott omdöme tidigare? Tja, där går meningarna isär. 2006 skrev han en artikel i Ordfront magasin som fick flera utrikeskorrespondenter att gå i taket. De menade att Wahlström lagt ord i deras mun och förfalskat deras citat. Ordfront magasin bad om ursäkt.

När Johannes Wahlström i november i år på Aftonbladets kultursida granskade Bonniers mediala makt, fanns det de som ansåg att Aftonbladet saknade omdöme. Den frågan lämnar vi öppen. Men vi kan konstatera att själva debatten om Johannes Wahlströms och AB:s omdöme då var sund och livlig.

Sedan slog flodvågen av tusentals Wikileaksdokument över oss, och den lilla debatten om Johannes Wahlströms omdöme tvärdog. Hans upphöjelse var plötsligt för stor, hans position för mäktig. En man som ensam öppnar eller stryper nyhetsflödet står över alla diskussioner om omdöme. Han är Gud i medievärlden. Det är därför vi inte har någon diskussion om alla hans märkliga roller, som Wikileaksaktivist och kompis med Julian Assange, som researcher, reporter och redaktionskonsult, djupt insyltad i nyhetsarbetet. Vi kan bara hoppas att förtrollningen släpper och att Johannes Wahlström någon gång kommer att granskas med röntgenapparat.

För oavsett hur det förhåller sig med hans omdöme har han en makt som vi inte vill ge ens åt ett helgon – vore det så Sven Jerring, Barbro Alving eller Stig Fredriksson själv.

I det fria ordets namn bör även Wikileaks granskas. Och konkurrensutsättas. Inte med censur och tystnad, utan med fler läckor. Detta sker redan, eftersom delar av Wikileaks revolterar mot Julian Assange, och har brutit upp och öppnat eget. Det är bra. Det fria ordet har aldrig gillat karteller och monopol.

Att Wikileaks skakar makthavare över hela västvärlden är begripligt. På kort sikt ställer läckorna förstås till stor oreda för västvärldens diplomater, politiker och underrättelsetjänster.

Det viktigaste dokument som Wikileaks har läckt tycker jag fortfarande är den filmade sekvensen från stridshelikoptern över Irak, där amerikanska militärer skjuter prick mot civila människor, bland dem barn. Den filmen är en skam för USA och en skam för mänskligheten.

Man förstår att många makthavare fasar för att fler hemligheter ska röjas. Men att ropa på censur och kräva att Wikileaks servrar ska stängas tätar ju inga läckor. Och vad värre är; det är oförenligt med demokratins syn på yttrandefrihet. Det fria ordet är en mänsklig rättighet i en demokrati. Som så många debattörer redan har påpekat: Om vi försöker försvara demokratin med diktaturens metoder, vad ger oss då rätt att kritisera Kina eller Iran?

Därför är många av de amerikanska reaktionerna på Wikileaks häpnadsväckande – och helt oacceptabla. Fox News önskar livet ur Assange och jämför Wikileaks med al-Qaida. Sarah Palin påstår att Assange »har blod på sina händer« och amerikanska UD anser att han inte »förtjänar en journalists beskydd«. Redan har flera av Wikileaks amerikanska servrar kopplats ner, och den franske industriministern Eric Besson har gett sina jurister i uppdrag att hitta de franska servrarna. Det måste fördömas, också av den svenska regeringen.

Den svenska tryck- och yttrandefriheten är inte självklar – tvärtom satt under press. Att i denna stund stenhårt försvara den borde vara självklart för alla som vill ha ett öppet och fritt samhälle.

Wikileaks avslöjanden är obekväma, men tryck- och yttrandefriheten finns inte heller till för att vi ska ha det bekvämt, utan för att vi ska upplysas och utvecklas.

I Sverige finns Wikileaks servrar belägna i bergrum på Södermalm, rakt under Hasse & Tages idylliska lilla skrivarstuga i Vita bergen. En symbolisk plats för alla som försvarar yttrandefriheten.

***
För övrigt kan vi låna ett citat från Tage Danielssons »Dikter« (1967) som passar lika bra för Julian Assange som för CIA och diplomatkåren:
»Säll är den som har till rättesnöre,
att man nog bör tänka efter före.«