Kronans revansch
En ny handelsvecka inleds lite försiktigt när solen stiger upp över Auckland. Snart når den Sydney och därefter Tokyo, där aktiviteterna tar fart på allvar. Handeln intensifieras när bankerna i London öppnar tolv timmar senare, och exploderar fullständigt när New York tar över senare på dagen.
När solen går ner bakom Manhattans skyskrapor börjar allt om igen på andra sidan Stilla havet. 24 timmar om dygnet, fem dagar i veckan.
Så ser den ut, den globala valutamarknaden, som omsätter ofattbara 26 000 000 000 000 kronor om dagen. Pengarna sover aldrig.
Just nu finns det en sak bredvid tungviktarna dollarn, euron, yenen och pundet som drar till sig investerarnas intresse: den är två och en halv centimeter i diameter, väger sju gram och består av en fjärdedel nickel och resten koppar.
Den svenska kronan.
På två år har kronan stärkts med över 30 procent gentemot euron, och några dagar in på 2011 noterade kronan en 10-årig toppnotering. Då räckte det med 8 kronor och 83 öre för att växla till sig en euro. Sedan dess verkar det som om kronan har etablerat sig under 9-strecket, en historisk nivå.
– Tidigare var kronan mer av en tradingvaluta för kortsiktiga spekulativa köp. Nu ser vi intresse även hos utländska investerare av mer långsiktig karaktär. Det har hållit på så sedan ett halvår tillbaka. De väljer kronan framför de flesta andra valutor, säger Carl Hammer, som är chefsstrateg för valuta på SEB, där majoriteten av alla valutaköp i Sverige äger rum.
Förklaringen ligger i den goda svenska ekonomin. Samtidigt som euroländerna tvingas till sparpaket och nödlån visar Sverige upp starka statsfinanser och hög tillväxt. Dessutom har Riksbanken i motsats till Europeiska centralbanken (ECB) och flera av deras kollegor i andra länder börjat höja reporäntan, vilket också hjälper till att locka hit placerare eftersom de då får större avkastning på räntebärande papper här.
Allt detta ökar efterfrågan på svenska kronor.
En enkel logik, kan tyckas. Men så brukar det inte vara i kristider. Inte för småvalutor. Vad som skedde med kronan vid krisen i början på 1990-talet, vid Asienkrisen 1997 och vid it-kraschen 2001 var att den störtdök i förhållande till världsvalutorna. Så skedde också inledningsvis under finanskrisen 2008. Kronan föll med nästan 20 procent.
– När vi var inne i finanskrisen, då spelade det inte så stor roll att vi hade välskötta finanser, för investerarna ville ändå inte ha små perifera valutor. De vill inte ha risker överhuvudtaget. I stället sökte de sig till dollarn som stärktes. Nu har riskviljan kommit tillbaka, säger Nordeas chefekonom Annika Winsth.
Samma öde drabbade svenska aktier när krisen var som värst. De globala investerarna – från pensionsfonder till försäkringsbolag – flydde. Problemet, med svenska ögon:
– Om man säljer svenska aktier så säljer man svenska kronor, förklarar Annika Winsth.
Valutakurserna handlar alltså alltmer om marknadens psykologi och allt mindre om huruvida länderna faktiskt har överskott eller underskott i sin utrikeshandel som det gjorde en gång i tiden. Det gäller att de som sitter på pengarna tror på kronan.
Så när en ledande valutastrateg på Royal Bank of Scotland häromveckan i en analys i Financial Times påstod att kronan håller på att överta schweizerfrancens roll som alternativ till de problemtyngda dollarn och euron betyder det något. Det betyder att kronan håller på bli en trygg hamn i kristider, för att tala ekonomspråk.
Om eurokrisen lever vidare (och det verkar det som – Kinas, Japans och ECB:s stödköp av obligationer av skuldsatta länder har bara inneburit tillfälliga lösningar) och om Riksbanken fortsätter att höja räntan som planerat, och därmed vidgar räntegapet mot omvärlden, kommer den svenska kronan att stärkas ytterligare.
– Kronan är fortfarande undervärderad mot euron, säger Carl Hammer på SEB.
Hans prognos är att kronan i slutet på året kommer att ligga runt 8,60 i förhållande till euron. På lång sikt visar bankens modeller att jämnviktsnivån snarare borde ligga strax under 8,30.
Det är anmärkningsvärda siffror för en valuta som lidit av ett kroniskt svaghetstillstånd de senaste decennierna, med trendmässigt sjunkande värde. En valuta som Carl Bildt i en klassisk kommentar kallade för »skvalpvaluta«.
I stället har vi nu tidningar fulla med tips på hur svenskarna kan utnyttja den »nya superkronan«: åk på billiga utlandssemestrar och shoppa prissänkta importvaror. Och mindre känt är att den dyra bensinen hade varit ännu dyrare om det inte varit för den starka kronan eftersom oljan köps i dollar. Och den dyra elen hade kostat ännu mer om det inte vore för att priserna på den nordiska elbörsen Nord Pool sätts i euro.
Borde Sverige jubla?
En stärkt krona innebär ju ökad köpkraft i förhållande till omvärlden, och därmed ett ökat välstånd, så långt stämmer det.
Men det finns ett stort problem. Lika abstrakt som valutahandeln förefaller, lika konkret är dess samhällsekonomiska konsekvenser. Speciellt när kursförändringarna sker i snabb takt, som det gjort med kronan på senare tid. För ett exportberoende land som Sverige, med redan hög arbetslöshet, kan en kronförstärkning vara direkt farlig för ekonomin. Om kronan blir dyrare blir också de svenska varorna dyrare för andra länder att importera.
De svenska exportföretagen har i denna situation två val, enligt Exportrådets chefekonom Mauro Gozzo.
– Antingen tappar man marknadsandelar eller så lyckas man förbättra sitt kostnadsläge genom att öka sin verksamhet i länder som har en gynnsam kostnadssituation.
Vilket alternativ företagen väljer är inte svårt att gissa, de som nu har ett val.
– Exportföretagen kommer att kontra den starka kronkursen med att i större utsträckning skaffa sig underleverantörer utomlands och flytta ut verksamheter. Ser man till sysselsättningen så är det kanske inte så önskvärt, säger Mauro Gozzo.
Flera stora svenska företag, som HM, Ericsson och Electrolux, har redan flyttat produktion utomlands och drabbas därför mindre av kronförstärkningen den här gången. Men basnäringar som stål- och skogsindustrin har i princip alla sina tillverkningskostnader på hemmaplan. Och däremellan finns en hela uppsjö av branscher som drabbas i olika utsträckning. För ett enskilt företag beroende av export kan en 20-procentig kronförstärkning radera en hel årsvinst.
Visst är storföretagen försäkrade mot valutaförändringar. Men i praktiken betyder det bara att de skjuter kostnaderna ett halvår framåt i tiden. Grundproblemet kvarstår. De behöver en global efterfrågan om de ska få sina produkter sålda. Annars hotar konjunkturen åter att vända nedåt.
Företagen drabbas också bakvägen av valutaförändringarna. Blir kronan dyrare kostar också de svenska aktierna mer för utländska investerare, vilket på sikt riskerar att sänka uppgången på Stockholmsbörsen.
Som ordspråket säger: det kostar att ligga på topp.
Det är detta som är Riksbankens huvudbry nästa gång de ska fatta beslut om räntan. Vad ska de jaga: Kronan eller inflationen?
Priset för ett felbeslut kan vara högt. Hur högt bestämmer bara det enorma penningflöde från Auckland till New York som kallas valutamarknaden.
Fakta
25 januari 2008
1 euro kostar 9,45 kr
15 september 2008
Amerikanska investmentbanken Lehman Brothers kollapsar. Det blir startskottet för den värsta globala finanskrisen sedan depressionen på 1930-talet. Valutaspekulanterna flyr världens småvalutor, inklusive kronan, till förmån för de stora världsvalutorna.
6 mars 2009
1 euro kostar 11,65 kr
3 februari 2010
EU drar Grekland inför domstol för fusk med landets nationalräkenskaper. Fler länder visar sig snart vara bankrutta och krisen sprider sig i euroområdet. Det får valutaspekulanterna att vända sig till kronan i stället på grund av Sveriges starka offentliga finanser.
25 januari 2011
1 euro kostar 8,94 kr
Vad bestämmer priset på en krona?
Sverige har sedan 1992 en rörlig växelkurs. Växelkursen, det vill säga priset på en valuta, avgörs då av utbud och efterfrågan. Ju fler som köper kronor, ju mer ökar de i värde. Eftersom valutahandel alltid sker i par, från en valuta till en annan, blir det ett nollsummespel där en annan valuta samtidigt måste minska med motsvarande värde.
