I polisens händer

Söndag eftermiddag, fotbollsmatchen är över och det är dags att åka hem till ungarna. Så såg det ut när Ola Lindholm blev tagen av polisen och uppmanades lämna ett urinprov bakom en skitig trappa. Vad har polisen rätt att göra – kunde det ha varit du?

– Ja, vem som helst kan råka ut för en sådan behandling, oavsett om de är skyldiga eller inte, och de gör det också. Men det rapporteras inte om det inte handlar om en kändis, säger Ingrid Helmius som är jurist och forskar om polisrätt.

Hon studerar hur den personliga integriteten påverkas av polisiära spaningsinsatser och ingripanden. Enligt Ingrid Helmius är utgångspunkten att varje enskild människa har rätt att bli lämnad i fred. För att polisen ska kunna ingripa måste det finnas ett lagstöd och ju farligare det misstänkta brottet är, desto större får deras insats vara.

Man kan tolka det som att så fort det finns en misstanke om brott, så är den personliga integriteten satt ur spel.

– Ja, så är det. Men bara för att polisen får ingripa, innebär det inte att de måste göra det. De ska i varje enskilt fall se till att använda minsta möjliga tvång, makt och olägenhet för den som blir utsatt, säger Ingrid Helmius.

För att polisen ska kunna kräva kroppsbesiktning, alltså urin- eller blodprov, behövs en skälig misstanke. Då kan man inte neka, polisen har rätt att använda tvångsmedel för att få sitt prov. Citypolisens krogsektion jobbar i huvudsak mot narkotika och tar dagligen beslut om kroppsbesiktningar på plats.

– Vi letar efter tecken. Det kan vara spretande fingrar, stora pupiller eller en person som uppvisar ett avvikande beteende, som att de är extra glada, energiska eller apatiska. Då går man fram och pratar för att se hur de reagerar, säger Thomas Gissler som är krogsektionens gruppchef.

Krogsektionen rapporterar in 1 200 narkotikabrott per år.

För att gå vidare till kroppsundersökning krävs skälig misstanke, och exakt vad det innebär står inte i lagboken. Gissler säger att det handlar om tid, plats, tecken på påverkan, samtal och erfarenhet för att bedöma det.

Enligt Thomas Gissler prioriterar inte krogsektionen personer som säljer droger högre än dem som köper och använder för privat bruk. De som är påverkade kan bli våldsamma, skada andra i trafiken och skapa stor skada både för sig själva och för andra, menar han.

– Vår ambition är att ingen annan ska märka något när vi tar kontakt med en misstänkt. Vi går inte fram med polislegget mitt i ett samtal om inte situationen kräver det, utan väntar kanske tills den misstänkte går mot toaletten. Vi vet att rykte och status är viktiga i den värld där vi rör oss, säger han.

Krogsektionen rör sig även utanför krogen, de följer drogernas väg. Men på Råsunda, söndagen den 10 april, var det polisen i västerort som hade befälet. I den massiva debatt som följt på anklagelserna mot programledaren Ola Lindholm har det spekulerats i att ingripandet gjorts efter skvaller och kändistips. Det skulle i så fall inte räcka som skälig misstanke.

Vad händer om polisen kräver en undersökning på fel grunder?

– Om de gör något riktigt jädra skit­dåligt kan de åka dit för tjänstefel, men det är ovanligt. De måste alltid motivera och dokumentera varje ingripande, men ofta struntar polisen i att dokumentera och då är det väldigt svårt att bevisa att något har gjorts fel, säger forskaren Ingrid Helmius.

Det låter läskigt, då kan man ju aldrig få rätt om man blivit kränkt av en polis?

– Ja, det är läskigt. Och det spelar ingen roll hur man skriver lagtexten om det inte finns bra poliser. De måste förstå sin roll i rättssamhället och de måste vara medvetna om sin egen makt, säger hon.