Evangelium enligt Perry

På Reliant Stadium i Houston, Texas, har 30 000 personer samlats för att be en bön för ett land i kris.

Det är dagen efter att USA:s kredit-värdighet nedgraderats av Standard & Poor’s. Arbetslösheten i USA är 9,2 procent. Statsskulden: 14 biljoner dollar. President Obamas popularitetssiffror har för första gången sjunkit under 40 procent.

På den globala finansmarknaden sprider sig en djup oro över att Washington har blivit politiskt paralyserat.

Texas guvernör Rick Perry har samlat en rad berömda namn från den evangeliska kyrkan för att be för att USA ska komma tillbaka på fötter igen – »ekonomiskt och moraliskt«, som han uttrycker det.

Samtliga av arenans säten har välsignats av Rick Perrys volontärer före böne-mötet. De promenerade tålmodigt runt i bänkraderna och läste korta bibelcitat för var och en av de 70 000 stolarna.

Till skillnad från många andra konservativa evenemang, där publiken till övervägande del brukar bestå av äldre vita personer, ser besökarna på The Response ut som ett tvärsnitt av USA. Det är stora latinamerikanska familjer som åkt hit i chartrade bussar från San Antonio; mc-gäng med Harley Davidson-tygmärken på jeansjackorna och tatueringar med texten »Riding with Jesus«, ett litet sällskap av rullstolsbundna Vietnam-veteraner med »Born again«-kepsar, koreanska par som bilat hit ända från Arizona och svarta tonåringar i t-shirtar med texten »Jesus rawks«, som blundar och sjunger med i gospelsångerna.

Gemensamt har de sin tro, en grundläggande positiv syn på Rick Perry, samt, vilket jag inser efter att ha pratat med ett trettiotal av besökarna, en oförmåga att säga något positivt om Mitt Romney, Rick Perrys främsta rival i kampen om att bli republikanernas presidentkandidat nästa år.

Det mest generösa jag hör om Romney kommer från Ben Chambers, en ung student från Texas:

– Om det blir Romney mot Obama kommer jag väl ändå att rösta på Romney. Vilken republikan som helst är bättre än Obama. Men jag kommer knappast gå runt och knacka dörr för Romney-kampanjen.

För Rick Perry är The Response en utmärkt chans att nå ut till den kristna högerns mest aktiva anhängare runt om i landet. 1 100 kyrkor i samtliga 50 delstater i USA sänder evenemanget på video-skärmar.

Men som presentation av Rick Perry på USA:s nationella politiska scen är evenemanget missvisande.

Att Perry mot slutet av sommaren seglat upp som en av favoriterna i det republikanska primärvalet beror nämligen inte främst på hans attraktionskraft i den kristna högern, utan snarare på att han även tilltalar en bredare grupp republikaner med ekonomiskt fokus.

Kärnan i Rick Perrys presidentkampanj kommer inte att handla om värdekonservativa frågor, utan om jobb och ekonomi. Där har han nämligen ett glasklart budskap mot Obama. I en tid av rekordhög arbetslöshet har Perry lyckats med det Obama misslyckats med: att skapa jobb.

Rick Perrys kampanjbuss pryds av ett tio meter långt klistermärke med texten »Get America WORKING again«.

Han är inte bara ute efter Michele Bachmanns evangeliska väljare, utan även Mitt Romneys supportrar.

– Perry är den kandidat vi har väntat på hela tiden. Han är den enda kandidaten som kan förena evangeliker och kristna med näringslivets republikaner, säger Kathleen Wong, en ung kampanjarbetare för Americans for Rick Perry, i hans hemstad Austin, Texas.

Att jobb är centralt även för Mitt Romneys kampanj råder det inget tvivel om. Men i slaget om vilken av de två kandidaterna som kan ha den tydligaste jobbkampanjen har Perry en tydlig fördel i och med att han står som levande exempel på det han kallar en effektiv jobbpolitik.

Fyra av tio jobb som skapats i USA -sedan recessionen har skapats i Texas.

Hur mycket det beror på Perrys politiska åtgärder är diskutabelt. Perry har haft glädje av delstatens befolkningstillväxt, samt de 6 miljarder dollar som Texas fick från Obamas stimulanspaket (vilket Perry samtidigt högljutt kritiserade). Som guvernör har Perry fört en aktiv -näringspolitik som inte nödvändigtvis varit renlärligt konservativ. De flesta av jobben har tillkommit i Texas offentliga sektor, snarare än i den privata sektorn.

Ser man bortom jobben är Texas ingen självklar förebild för resten av nationen. Delstaten har högst andel invånare utan sjukförsäkring i USA och högst andel tonåringar som inte går ut high school.

Som guvernör har Perry kritiserats för att ägna sig åt svågerpolitik. De som har donerat mest pengar till hans kampanjer har belönats med attraktiva jobb eller generösa skattesubventioner. Förra hösten fick två anställda i Texas skolstyrelse sparken när de valde att ge sitt offentliga stöd till Perrys motståndare i guvernörsvalet, Kay Bailey Hutchinson. Beskedet kom i ett mejl från Perrys stab: »Om ni inte kan tänka er att stödja Perry är det här nog inte rätt jobb för er.«

Jag träffar Rick Perry i Texas, strax innan han formellt tillkännager sin kandidatur.

Han är en lång, rejäl man på 1,93, med en silvergrå hjälm av perfekt -Reagan-hår.

Han nämner fyra skäl för att Texas, i hans ögon, är en delstat i bättre skick än resten av USA.

– Vi har låga skatter. Vi har låga regleringar. Vi har inte spenderat alla våra pengar. Och vi har lyckats sätta stopp för stämningshysterin mot företag, som så länge skadat näringslivet.

Perry ger ett fokuserat intryck. Jag har inte hunnit släppa hans hand (som en god presidentkandidat håller han kvar handslaget i flera sekunder) innan han börjar prata om hur mycket han gillar Sverige, efter att han gjorde ett »mycket stimulerande« besök där 2008.

– Jag var på Karolinska insitutet för att besöka några av deras cancerforskare. De är bland de bästa i världen, där på Karolinska, säger Perry.

Under Perrys Sverige-besök höll han ett tal på amerikanska handelskammaren, där han presenterade sig som en »man från Texas, så jag klär mig maskulint«, varpå han drog upp sina byxor för att visa sina cowboystövlar.

Sedan Perry började diskuteras som presidentkandidat har han slentrianmässigt jämförts med den senaste presidenten från Texas, George W Bush.

De har uppenbara likheter personlighetsmässigt, även om Perry kommer från en enkel jordbrukarbakgrund på Texas landsbygd medan Bush kommer från en politisk dynasti i New England.

Politiskt är det dock mycket som skiljer dem åt.

Medan Bush talade om »medkännande konservatism« talar Perry gärna om en »konservatism som inte ber om ursäkt«.

För Bush var »medkännande konservatism« inte bara en kampanjslogan, utan även en spegling av en genuin -ambition att bibehålla en stark statlig roll i välfärds- och utbildningssystemet. George W Bush expanderade subventionerna av medicin för äldre och satsade på skolinitiativet No Child Left Behind – två reformer som Tea Party-rörelsen i dag kritiserar som alltför kostsamma.

Perry, som varit en flitig talare på -nationella Tea Party-evenemang, tycker att Washington ska hålla sig utanför skolorna. I ett kampanjtal i New Hampshire i slutet av augusti sade han att staten »inte borde ha någon roll i vårt utbildningssystem överhuvudtaget«.

Strax före kongressvalet förra hösten gav Perry ut sitt politiska manifest, »Fed Up! Our Fight to Save America from Washington«. Där går han till angrepp mot grundläggande delar av USA:s välfärd och skriver att USA:s socialförsäkringssystem »strider mot USA:s konstitution«. Han vill göra upp med USA:s välfärds-tradition sedan president Roosevelts »New Deal« på 1930-talet och han tar bokstavligen avstånd från Bushs »medkännande konservatism«:

– Att använda begreppet »medkännande konservatism« innebär att republikanerna påstår att konservatism i sig skulle vara otillräckligt, skriver Perry.

Därmed personifierar Rick Perry de -energiska krav på drastisk förändring som präglar den konservativa rörelsen sedan Tea Party-rörelsen tågade in i Washington. Kärnan i Perrys budskap är en rad som numera återkommer i alla hans kampanjtal: »Jag lovar att arbeta outtröttligt för att Washington ska ha en så liten roll som möjligt i era liv.«

Det republikanska etablissemanget är oroliga över att detta budskap är för -radikalt för att hålla i ett presidentval mot Obama.

Dagen efter att Perry inledde sin presidentkampanj, den 13 augusti, skrev Karl Rove i Wall Street Journal att Perry »kommer att behöva bekämpa sin image som en cowboy från Texas«, ett påstående som förstås inte blir mindre sant av att Rove skrev det i USA:s största dagstidning.

Resten av parti-etablissemanget hängde på i kritiken av Perry. Konservativa Weekly Standard började snabbt spekulera i huruvida andra republikanska kandidater skulle ställa upp – i synnerhet hoppades man på Paul Ryan och Chris Christie – i ett tydligt försök att dämpa strålkastarljuset mot Perry.

Rove dök snart upp igen, i Fox News, där han kallade Perrys aggressiva kritik av centralbankschefen Ben Bernanke »ovärdig för en president«.

New York Times-kolumnisten David Brooks kritiserade i sin tur Perrys syn på klimatkrisen och evolutionen, och påstod att Perrys popularitet främst kommer från »det republikanska partiets alternativa verklighet-falang«.

Bilden var tydlig: det pragmatiska etablissemanget ville hellre se Romney än Perry som partiets kandidat.

Problemet är att de inte verkar ha väljarna på sin sida.

I de senaste veckornas opinions-mätningar leder Perry mot Romney med 10–15 procent. Utan att ens ha ett kampanjkontor i delstaten Iowa, där det första nomieringsmötet lär äga rum i januari, -leder Perry redan där – trots att Bachmann praktiskt taget bott i Iowa hela sommaren, medan Romney kampanjat där sedan 2007.

Om primärvalsväljarna bara får två alternativ att välja mellan, Mitt Romney och Rick Perry, vinner Perry -överlägset: 53 procent väljer honom, mot 36 för Romney, enligt PPP. Framför allt är Perry mer populär bland de väljare som kallar sig »mycket konservativa« – med andra ord de som röstar i partiets primärval. Av dessa säger 77 procent att de har en -positiv bild av Perry. Bara 44 procent -säger detsamma om Romney.

Michael Bayham, ordförande för det republikanska partiets kommitté i Louisiana, en av landets mest konservativa delstater, tror att Perrys styrka som kandidat är just att han kan mobilisera de riktigt konservativa väljarna.

– Vi kan inte vinna val utan en värdekonservativ kandidat. När vi nominerar moderata, försiktiga kandidater förlorar vi. Gerald Ford, George HW Bush, Bob Dole, John McCain. När vi har övertygade konservativa kandidater, som Reagan och W, då vinner vi. De kan mobilisera väljarbasen.

Två dagar efter att Perry tillkännagivit sin presidentkandidatur håller han tal på Iowas årliga utomhusfestival i Des Moines, där en dryg miljon besökare promenerar omkring och tittar på djur och äter friterad mat. Perry levererar ett -passionerat tal om att bekämpa de regleringar och höga företagsskatter som han anser håller tillbaka jobbskapandet i USA.

I folksamlingen som trängs runt hö-balarna står Steven Mouw, en lantbrukare från Sioux Cente, Iowa. Han har cowboy-hatt, Wrangler-jeans och en t-shirt med en USA-flagga och en patriotisk slogan.

– Perry är ärlig, han är autentisk. Han har det där presidentiga som Reagan hade, som Kennedy hade, som Bush hade, säger Steven.

När Rick Perry promenerar runt och pratar med festivalbesökarna efter sitt tal kliver Steven Mouw bestämt fram och tar hans hand. Han spänner blicken i Perry och säger dramatiskt:

– Jag skakade hand med president Bush här för tio år sedan. Nu skakar jag hand med nästa amerikanska president.

Fakta | Rick Perry

Namn: James Richard »Rick« Perry.

Född: Den 4 mars, 1950.

Uppväxt i Paint Creek, Texas. Familjen är Texasbor sedan fem generationer tillbaka.

Träffade sin blivande fru Anita när de var 8 år gamla. De blev ett par på high school och gifte sig 1982. Utbildad på Texas A & M University, där han valdes till skolans »yell leader« (manlig cheer­leader). Pilot för det amerikanska flygvapnet 1977.

Började sin politiska bana som demokrat och valdes 1984 till representanthuset i Texas. 1988 var Perry kampanjordförande för Al Gores primärvalskampanj i Texas. Året därpå lämnade han partiet och blev republikan. 1990 blev han jordbrukskommissionär i Texas och 1998 viceguvernör. År 2000 efterträdde Perry George W Bush som guvernör i Texas.

Familjen går till Lake Hills Church, en baptistkyrka i Austin.

Fakta | Primärvalet

Viktiga datum i republikanernas primärval:

September 2011: Debatter med primärvals-kandidaterna i Orlando och Tampa, Florida, samt på Reaganbiblioteket i Simi Valley, Kalifornien.

Januari 2012: Primärvalen börjar, sannolikt med nomineringsmöte i Iowa.

14 februari 2012: Preliminärt datum för primärvalet i New Hampshire, följt av Nevada, South Carolina och Florida strax därpå (datum ej bestämda).

6 mars 2012: Primärval i ett stort antal delstater runtom i landet.

27 augusti 2012: Republikanernas partikonvent i Tampa, Florida. Demokraterna håller partikonvent i Charlotte, North Carolina, veckan därpå.