Inget utrymme för skitsnack

Fokus har vid ett antal tillfällen anlitat frilansjournalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson. De har levererat utmärkta texter från Burma och Thailand och ett enastående bildreportage om amerikanska nazister. Idag sitter de fängslade i Etiopien, anklagade för att vara terrorister. De riskerar långa fängelsestraff.

Det är illa nog att det redan idag finns en svensk journalist, Dawit Isaac, som tynar bort i ett fängelse utomlands, enbart på grund av att han försökt göra sitt jobb. Om Martin Schibbye och Johan Persson går samma öde tillmötes är det inget annat än en katastrof.

När svenska journalister fängslas för att de försöker göra sitt jobb finns inget utrymme för flathet eller otydlighet.

Det är därför jag blir heligt förbannad när jag hör antydningar om att Martin och Johan inte skulle vara ”riktiga” journalister eftersom de inte var utskickade av någon redaktion. Lika upprörande är kommentarer av typen ”de visste ju hur farligt området var” och ”Utrikesdepartementet har ju avrått från resor dit”. Jag tänker inte ens gå in på diskussionen om Martin och Johans professionalitet. Det räcker att ta del av deras reportage, till exempel här i Fokus. Vad gäller farligheten kan man bara föreställa sig alla övergrepp mot mänskligheten som fortfarande varit okända för omvärlden om inte journalister vågat trotsa sin egen rädsla och myndigheters rekommendationer. Martin och Johan åkte till konfliktprovinsen Ogaden för att berätta om övergrepp mot civilbefolkningen.  Den Etiopiska regeringen har förbjudit journalister att resa in i Ogaden och man kan bara gissa varför man inte vill att någon ska veta vad som sker där. Självklart visste Martin och Johan att det var farligt att åka dit.

Martin Schibbye och Johan Persson har fängslats på grund av att de försökt genomföra en viktig journalistisk uppgift och de ska därför omedelbart släppas fria. Det är det enda som är relevant i sammanhanget.