Straffrabatt i knarkdomar

En oktoberdag 2009 sitter Lucas och Mattias – 23 och 26 år gamla – i en hotellobby på Alexanderplatz i Berlin. De har kört ända från Stockholm för att träffa en person som kallar sig Adrian och som de stiftat bekantskap med på nätet.

Efter en kvarts väntan dyker Adrian upp. De hälsar, pratar en stund och går sedan ut till parkeringen. Adrian lämnar över en plastpåse, svenskarna ger honom ett Forexkuvert med ett par tusen euro.

I påsen finns ett kilo mefedron. Bara ett halvår tidigare har just den här drogen narkotikaklassats av svenska myndigheter, men i framför allt småstäder har efterfrågan på drogen i flera år varit hög. Till sin kemiska struktur liknar mefedron både ecstasy och amfetamin.

Svenskarna kör hem, säljer partiet och bestämmer sig snart för att göra om resan. I december samma år är de i Tyskland igen, köper ett nytt kilo och börjar göra planer för att få ytterligare leveranser hemskickade med post.

Det är ingen kassaskåpssäker operation. Inte ens ett år har gått sedan Lucas blev kontaktad av Tullverket som undrade varför han beställt ett hekto mefedron från Thailand.

Med Lucas på polisens radar dröjer det inte länge innan både han och Mattias grips. De åtalas, döms, överklagar och döms igen i hovrätten. Lucas får 14 års fängelse och Mattias 6 år.

Domen kan verka sträng – men är helt i enlighet med hur det brukar gå till. I svenska narkotikamål har det framför allt varit två faktorer som avgjort straffet: art och mängd. Eller på enklare svenska: vilket knark och hur mycket knark.

Andra omständigheter som kan påverka straffmätningen har hamnat i skymundan. När en person har tillräckligt mycket knark på sig spelar det inte så stor roll om han eller hon är tidigare ostraffad, har låg ålder eller om denne blott är en kurir för mäktigare personer som ägnar sig åt organiserad brottslighet.

Anledningen till det är att svenska domstolar utvecklat tabeller och grafer för hur en person ska dömas. På ena skalan finns art, på den andra mängd, och med hjälp av tidigare praxis dras en graf över hur sträng domen ska vara.

Syftet med tabellerna har varit att öka rättssäkerheten genom att lika fall ska behandlas lika. Men enligt Petter Asp, professor i straffrätt vid Stockholms universitet, har den schematiska tillämpningen gjort att framför allt hur mycket narkotika det handlat om fått stor betydelse.

– Man kan jämföra med ett bankrån. Om rånaren får med sig tre eller fyra miljoner spelar ju egentligen ingen roll för hur grovt brottet är, säger han.

Men allt tyder på att en stor förändring är att vänta. I somras satte Högsta domstolen tänderna i Lucas och Mattias fall. Och när domen kom sänktes straffet dramatiskt. Nu fick både Lucas och Mattias bara 4 års fängelse var. Lucas straff sänktes alltså med tio år.

I ett särskilt yttrande avfyrar målets referent, justitierådet Martin Borgeke, en ordentlig salva mot hur narkotikamålen har hanterats: »Bundenheten vid tabellerna har i en del fall lett till att domstolarnas avgöranden i denna typ av mål har blivit schablonartade och onyanserade.«

Han fortsätter:

»Enligt min mening krävs det nu att det sker en radikal omläggning av domstols-praxis.«

Petter Asp kallar domen »revolutionerande«.

– Egentligen är den en kritik mot hela rättsväsendet: åklagare, domare och så vidare. Man har haft en alltför mekanisk straffbedömning i narkotikafall.

Domen har redan fått effekt. I juli sänkte Göta hovrätt straffet för en 27-årig smålänning som sålt ecstasy – från sju till tre års fängelse – med hänvisning till det nya prejudikatet.

Men alla håller inte med om att det är nya tider. Bara en vecka efter HD-domen skickade riksåklagaren ut ett internt pm till landets åklagare och menade att »domen måste tolkas med försiktighet«. Budskapet var bland annat att det inte var självklart att straffen för andra droger skulle ner.

– När det gäller andra preparat än mefedron krävs det nya beslut från HD, säger vice överåklagaren Astrid Eklund.

Hur olika former av narkotika ska värderas är ytterligare ett problem som Högsta domstolen noterar i sitt beslut. Trots att man i flera beslut sedan 1980-talet har sett heroin som farligare än exempelvis ecstasy har en praxis utvecklats i underrätterna som gör att det krävs färre missbruksdoser av ecstasy för att komma upp i gränsen för grovt narkotika-brott.

Domstolens höst präglas till stor del av narkotika. I nästa vecka kommer två nya narkotikafall tas upp. Prövningstillstånd har dessutom beviljats i det småländska ecstasyfallet.

– Det är mycket aktivitet just nu. Hovrätterna spretar mycket i sina bedömningar. Vi får se vad som händer, säger Astrid Eklund.

Efter HD:s starka uttalanden är det mycket som tyder på att de allra grövsta straffen kommer att hyvlas av. Ett skäl som domstolen nämner är att det måste finnas möjlighet att utdöma högre straff för de personer som deltar i grov organiserad brottslighet. Avsikten med lagen, skriver HD, är inte att »åstadkomma längre strafftider för till exempel unga narkotikamissbrukare«.

Frågan är vem som kommer att sakna de hårda straffen. Inte ens landets antiknark-rörelse verkar se poängen med dem.

– För oss har det aldrig varit viktigt att kräva långa straff. Det är tveksamt om det har varit speciellt lyckat. Det är klart att det är lite konstigt att man kan få lika höga straff som för mord, säger Per Johansson, generalsekreterare för Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle.

På ett sätt är händelserna under -sommaren historiska.

I flera decennier har straffen för narkotikabrott skärpts undan för undan i Sverige. Med den -förändring som nu verkar ske bryts för första gången utvecklingen.

Knarkförvirring

I flera domar de senaste trettio åren har Högsta domstolen uttalat sig om den allmänna farlig­heten hos olika preparat. Men i de tabeller som bygger på existerande praxis hos tings- och hovrätter har en annorlunda rangordning gjorts. Framför allt ecstasy har bedömts mycket hårdare än vad HD avsett.

En vetenskaplig studie som publicerats i The Lancet – och som HD nämner i sin senaste dom – tar ner farligheten hos ecstasy ytterligare, jämfört med amfetamin och kokain.