Kronprinsen som försvann

Lögnen. På den faller politiker. Att erkänna, säga att man har gjort fel och att bättring ska komma. Det är en annan sak. Men när sverigedemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson Erik Almqvist försäkrade att han aldrig hade sagt de där orden. Blattelover, babbe och hora. Och videon visade det motsatta – då blev det ohållbart.

Det här är vad som har hänt.

En sommarnatt 2010 börjar tre sverigedemokrater – Erik Almqvist, Kent Ekeroth, Christian Westling – och komikern Soran Ismail att argumentera med varandra. Klockan är runt fyra på natten och de befinner sig utanför McDonalds på Kungsgatan i Stockholm. De är berusade. Diskussionen är hetsig, fler människor ansluter, glåporden avlöser varandra. Soran Ismail filmar förloppet. Det gör också Kent Ekeroth.

Efteråt lägger de upp olika versioner om vad som har hänt på Youtube. Ismails video visar när Almqvist och Westling puttar en berusad kille och sparkar mot en läskburk. Man ser även hur Ekeroth filmar det hela.

Almqvist, i sin tur, får hjälp av en tredje person - ännu okänd - att klippa ur en sekvens som han menar är talande för händelserna. I den finns inget fysiskt gruff. Filmen läggs upp på partiets officiella Youtubekonto och i en kommentar säger Almqvist:

– Soran försöker förtala mig nu i efterhand på nätet. Väldigt lågt, Soran. Väldigt smutsigt. Men sanningen kommer alltid fram.

Sanningen kom fram. Två år och ett halvt år senare.

I tisdags berättade ögonvittnen till händelserna den där kvällen i Expressen att Almqvist använt rasistiska och sexistiska uttryck. Almqvist förnekade. Dag två presenterade tidningen en längre film, där Almqvist säger »babbe, »blattelover« och »hora«.

Ridå.

Det fanns inget annat göra för partiledningen än att ge den ekonomiskpolitiske talespersonen sparken.

För ungefär en månad sedan skickade Jimmie Åkesson ett brev till partimedlemmarna där han uppmanade extremister, rasister och rättshaverister att lämna partiet. Annars skulle de kunna komma att bli föremål för uteslutning. Nolltolerans skulle gälla.

Det var en del av partitoppens städning av sverigedemokraterna. En del i arbetet för att förändra bilden av partiet.

Interna kritiker ansåg att brevet var ett spel för gallerierna. Personer i partitoppen hade ju sagt kontroversiella saker utan att det fått några konsekvenser. Som det Björn Söder skrivit om »zigenare« som inte fick hyra bilar på mackar och om att sångerskan Loreen inte var svensk. Eller något i raden av Kent Ekeroths utfall mot muslimer.

Därför var Jimmie Åkesson tvungen att gå upp i presspodiet i onsdags och säga:

»Förtroendet är förbrukat. Erik Almqvist uppträder på ett fullständigt oacceptabelt vis.«

Ska det vara nolltolerans, ska det gälla för alla. Var budskapet.

Efterdyningarna till vad som kan vara sverigedemokraternas största kris någonsin, kommer handla om vem som kände till vad. Att Kent Ekeroth, partiets rättspolitiske talesperson, visste om allt går inte att förneka. Han har haft videon i sin ägo. Den som klippte partiets video måste ha sett hela råmaterialet. Vad visste resten av partiledningen? Skandalen kommer att rulla vidare. Kan Ekeroth sitta kvar? Kan Åkesson?

Jimmie Åkesson säger att han bara sett den del som publicerats på sverigedemokraternas egna Youtube-kanal. Vilket, enligt partikamrater, inte är trovärdigt.

– Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Jimmie Åkesson är väldigt nära vänner. Den här filmen har troligtvis inte varit okänd för partitoppen, säger en källa i partiet till Fokus.

Det mest intressanta är kanske inte hur många huvuden som får rulla, utan att partiledningen inte har kontroll över situationen. Åkessons sverigedemokrater har förut präglats av foglighet och toppstyrning. I veckan läckte partiet som ett såll.

Den brännande frågan är: Hur hamnade Kent Ekeroths oredigerade film hos Expressen och varför gjorde den det just nu? Frågan är relevant eftersom det pågår en allt intensivare falangstrid i sverigedemokraterna.

Om någon läckte videon är oddsen låga att syftet var att försvaga Jimmie Åkesson. Han tvingades tillämpa nolltoleranspolicyn på sin egen inre krets. Reglerna som orsakat så mycket irritation slog tillbaka på Åkesson. Vilket nog gladde en och annan i den interna opposition som tröttnat både på toppstyrning och försöken från ledningen att liberalisera sverigedemokraterna.

Under det senaste året har det etablerats en konkurrerande partifalang som steg för steg har stärkt sina positioner. Ungdomsförbundet, med Gustav Kasselstrand i spetsen, har intagit en självständigare roll mot partiet. Det första officiella uttrycket var en debattartikel i Aftonbladet i november 2011 där Gustav Kasselstrand och William Hahne krävde att sverigedemokraterna skulle erkänna en palestinsk stat, med hänvisning till partiets nationalistiska princip.

Bråket fortsatte inför partiets landsdagar samma höst. Partiledniningens förslag om att införa etiketten socialkonservativt i stället för nationalistiskt i partiprogrammet, rörde upp känslor bland gräsrötterna. Och i ungdomsförbundet. Kasselstrand förordade en reservation mot förändringen. Hans tal, som var eldigt, ådrog de mest högljudda ovationerna.

Partiledningen har gjort flera försök att försvaga ungdomsförbundets positionering. William Hahne fick gå från tjänsten som pressekreterare för partiet. Paula Bieler, som är chefsideologen Mattias Karlssons sekreterare, utmanade Kasselstrand om ordförandeposten i ungdomsförbundet på stämman i september i år. Men Kasselstrand vann med trettionio röster mot tio.

Det som gör ungdomsupproret allvarligt är att det har stöd av den gamla så kallade bunkerfalangen, de som styrde partiet innan kretsen kring Åkesson tog över. Bunkerfalangen har sin geografiska bas i Göteborg med företrädare som den tidigare partiledaren Mikael Jansson, riksdagsledamoten David Lång och Patrik Ehn, gruppledare i Västra Götaland och ledamot i partiets valberedning. De vill se ett mer nationalistiskt sverigedemokraterna än vad Åkesson vill.

Skandalen kring Erik Almqvist och Kent Ekeroth drabbar ensidigt den del av partiet som upprorsfalangen utmanar. I sin bästa opinionsmedvind någonsin skakar det runt Jimmie Åkesson. Internt har det under hösten spridits kritik om att partiledaren verkat trött. Och nu försvinner alltså den person som pekats ut som Åkessons efterträdare.

Att Jimmie Åkesson fortfarande är sverigedemokraternas kung råder det inga tvivel om, men kronprinsarna har försvunnit. Internt har två personer pekats ut som Åkessons favoriter att en gång ta över. Dels var det William Petzäll, som uteslöts ur partiet efter missbruksproblem och sedan tragiskt gick bort i somras. Dels var det Erik Almqvist.

Almqvist gjorde en snabb karriär i partiet. Han lyftes upp i toppen efter att ha lett ungdomsförbundet mellan 2007 och 2010. Han sågs som en bra representant. Alltid vältalig, alltid välklädd. Marknadsfördes hårt. Hamnade i partistyrelsen och det verkställande utskottet. Posten som ekonomiskpolitisk talesperson tog han över i vintras, efter att riksdagsledamoten Johnny Skalin visat sig för svag på området.

Det har funnits frågetecken även kring Erik Almqvist, en oro i partiet för fadäser. Han var med på den kryssning där det spelades vit makt-musik och sjöngs nidsånger om Olof Palme. Han har varit inblandad i ett krogbråk som resulterade i polisanmälan. Att Jimmie Åkessons ändå har hållit fast vid honom fram till nu kan i den interna maktkampen användas som ett slagträ mot partiledaren. Hur gott omdöme har Åkesson när han väljer medarbetare?

Tittar man mer matematiskt är det ett problem för partiledningen att kretsen kring dem minskar. Det är inte bara de två arvtagarna som försvunnit. I början av november avgick också partikassören Per Björklund. Det verkställande utskottet har försvagats kraftigt på bara några veckor. Och detta händer samtidigt som Åkesson och kretsen kring honom är mitt inne i försöket att utesluta personer som de anser skadar partiet.

Sedan förra valet har 267 sverigedemokrater lämnat sina uppdrag i kommunfullmäktige, enligt Expo. Och källor inom partiet säger till Fokus, att partiledningen har en plan att inom ett par veckor rensa ut ett tiotal personer på en och samma gång, som ett resultat av policyn om nolltolerans. En åtgärd som inte väntas få några applåder av den interna oppositionen.

Paradoxalt intensifieras alltså den interna striden samtidigt som partiet har rekordhöga opinionssiffror. På ena sidan står en skadeskjuten partiledning, som i det toppstyrda partiet redan är överbelastad med arbete. På den andra en hungrig opposition som stärks alltmer.

Bråket kan bli en gräddfil för en kronprins som Åkesson själv inte har valt ut.

Tidslinje

1998 »De fyras gäng« möts. Jimmie Åkesson, Björn Söder, Mattias Karlsson och Richard Jomshof träffades under studietiden i Lund och blev kända som partiets förnyare, »de fyras gäng«.

1998 SDU Bildas. Sverigedemokraternas ungdomsförbund bildades. I dag finns cirka 2 500 medlemmar och lokalgrupper i större delan av landet. Bland tidiga ordföranden fanns Jimmie Åkesson (2000–2005) och Erik Almqvist (2007–2010)

Maj 2005 Jimme Åkesson blir partiledare. Jimmie Åkesson vann striden om partiledarposten mot sittande partiledaren Mikael Jansson. Missnöjda anhängare till Jansson bildade vad som kom att kallas bunkerfalangen inom partiet.

September 2011 William Petzäll  avsätts. Den nu avlidne riksdagsledamoten William Petzäll petades ur Sverigedemokraterna på grund av sitt missbruk. Petzäll satt kvar i riksdagen som politisk vilde och kritiserades bland annat för detta av Erik Almqvist.

November 2011 Nationalismen får konkurrens. På partiets landsdagar antogs begreppet socialkonservatism som en ny och primär beteckning för Sverigedemkoraternas ideologi vid sidan av nationalism. Detta retade upp flera olika partidistrikt i landet.

November 2011 SDU kör sitt eget race. Gustav Kassel-strand, förbundsordförande SDU och William Hahne, vice förbundsordförande SDU, gick emot moderpartiet och krävde Sverigedemokraternas erkännande av Palestina. Hahne, som även var pressekreterare, tvingades bort från sin post.

Mars 2012 Kasselstrand utmanas. Gustav Kasselstrand utmanades på posten som förbundsordförande för SDU av Paula Bieler som var ledamot i SD-kvinnors valberedning. Flera inflytelserika personer i partitoppen uppgavs stå bakom Bieler. Själv kritiserade hon Kasselstrand för att ha tagit strid mot partiet.