Ekonomi

Paradisens hemligheter

Publicerad 2013-04-04

Bild: Scanpix

En novemberdag 2006 greps en man på Montreals största flygplats. Kanadensiska säkerhetstjänsten trodde att han var en rysk spion.

Det var onekligen mycket som var underligt med mannen som kallade sig Paul William Hampel. När han visiterades hittade polisen över 50 000 kronor i olika valutor, fem simkort till mobiltelefoner, två kameror och en kortvågsradio.

Mest uppseendeväckande var hans yrke. Hampel hävdade att han var en framgångsrik affärsman, men det var inte helt lätt att reda ut vad han sysslade med. I nästan tio år hade han arbetat som konsult åt ett irländskt företag.

Men när den kanadensiska tidningen National Post kollade upp företagets årsredovisningar visade det sig att verksamheten låg nere. Det verkade som om företaget bara var en fasad.

Den slutsatsen drog även det kanadensiska rättsväsendet. En månad senare beslutade en domstol att Paul William Hampel skulle utvisas till Ryssland.

Därmed skulle ännu en spionhistoria kunna läggas till handlingarna. Men i dag vaknar historien till liv igen när de första avslöjandena ur en omfattande läcka från finansvärldens ljusskygga områden – så kallade offshorebolag – släpps. De kastar nytt ljus över den företagskonstruktion som legat bakom Paul William Hampels operationer. Liksom över flera av de namn som förekommit i världspressen de senaste decennierna: oljehandlaren och Bill Clinton-vännen Marc Rich, personerna bakom Magnitskijhärvan och insiderhandlaren Raj Rajaratnam, för att nämna några.

International Consortium of Investigative Journalists, ICIJ, har kommit över 2,5 miljoner datafiler om mer än 120 000 offshoreföretag i hela världen. Fokus är deras svenska samarbetspartner i projektet.

Sammanlagt 86 journalister från 46 länder har läst e-post, kontoutdrag och andra filer som spänner över nästan 30 år.

Franska tidningen Le Monde, en av medierna i projektet, presenterade till exempel på torsdagsmorgonen uppgifter från ICIJ om att affärsmannen Jean-Jacques Augier, som skötte ekonomin under François Hollandes presidentkampanj 2012, har investerat pengar i företag baserade på Caymanöarna. Det är ännu oklart om placeringarna strider mot fransk lag, men de är besvärande för vänstermannen Hollande som under sin kampanj kritiserat liknande tilltag.

Det är bara ett exempel av flera avslöjanden från läckan.

Mycket av materialet härrör framför allt från två företag – Portcullis Trust Net (PTN) från Singapore och Commonwealth Trust Limited (CTL) från Brittiska Jungfruöarna.

Det är inte helt lätt att sätta en etikett på företagen. PTN beskriver sig själva som en »one stop shop«. Hos dem finns advokater, revisorer och andra som kan skräddarsy paket för sina kunder. Det kan handla om enkla lösningar – som ett vanligt konto på Brittiska Jungfruöarna – eller sofistikerade upplägg av sammanvävda stiftelser, företag och försäkringslösningar.

I korthet kan man säga att företagen säljer en sak: sekretess.

Av läckan framgår att företagskonstruktionen bakom den misstänkte ryske spionen i Kanada inte var ett enskilt fall. Det är snarare ett format som upprepas gång på gång. De personer som avlöste varandra som ansvariga för det irländska företaget hade vid tidpunkten för läckan engagemang i hundratals andra företag. En av dem var så kallad »nominee director« för inte mindre än 743 brittiska företag liksom åtskilliga andra i USA, Panama, Österrike, Irland och Nya Zeeland.

I en analys som ICIJ gjort tillsammans med The Guardian och BBC identifierades ett kluster av 28 personer som representerade inte mindre än 21 000 olika företag tillsammans.

Systemet fungerar ungefär som att skriva över sin bil på en annan person. Då döljs den egentliga ägaren och det juridiska ansvaret hamnar hos den nye »målvakten«.

Men det är inte bara spioner och hårdhudade brottslingar som sitter på offshorekonton. Och långtifrån alla offshoreföretag sysslar med olaglig verksamhet. Enligt Jason Sharman, som forskar om företagen på Griffith University i Australien, håller de flesta på med »ganska tråkiga saker«.

Men när man ska ge sig i kast med något som är olagligt – eller på gränsen – är det här ett populärt sätt att gå till väga på. Enligt Sharman, som skrivit en rapport för FN och Världsbanken, kommer nominee directors ständigt upp i stora korruptionsutredningar. Orsaken är att den internationella konstruktionen gör det svårare att utreda brott.

– Rättskipning över gränser är riktigt jobbigt, säger han.

De målvakter som förekommer i filerna har en sak gemensamt: de vägrar prata. Eller kan inte. När ICIJ försöker få tag i en ymnigt förekommande målvakt i Lettland misslyckas man. Enligt några vittnesuppgifter är personen ifråga en halvblind uteliggare.

Frågan är vad de skulle kunna tillföra. Enligt ICIJ:s uppgifter kan en målvakt köpas för så lite som femhundra kronor och många av dem har ingen som helst kunskap om hur företag fungerar.

För många av världens rikaste människor har offshorekonton blivit ett vanligt sätt att hålla en del av sin förmögenhet fri från insyn. Under amerikanska valrörelsen 2012 blev det till exempel en stor sak att republikanernas kandidat Mitt Romney hade konton på Caymanöarna. Och i Sverige har bland annat riskkapitalisten Björn Savén krävts på 934 miljoner kronor efter att Skatteverket utrett konton på bland annat Brittiska Jungfruöarna i flera år.

Enligt James Henry, före detta chefsekonom på McKinsey, kan förmögna privatpersoner från hela världen ha så mycket som 200 000 miljarder kronor undanstoppade på offshorekonton. Det är en summa som ungefär motsvarar Japans och USA:s samlade ekonomier.

Ingenting tyder på att pengaströmmen ska minska. På fem år fram till 2010 fördubblades tillgångarna på världens 50 största »private banks« – trots den skakiga världsekonomin.

De som försvarar offshorevärlden hänvisar till att pengarna oftast används till fullt legitima ändamål. Att flytta sitt kapital till en obskyr ö i Atlanten ger möjlighet att sprida sina tillgångar och risker, att knyta samarbeten över landsgränser och inte minst undvika den byråkrati som finns i hemländerna.

En av den svenska industrins mest kända namn ingår just nu i en bolagsgrupp med flera bolag gömda på Brittiska Jungfruöarna. Volvo Personvagnars systerbolag, kinesiska Geely Automobiles, är i sin tur är majoritetsägt av Proper Glory Holdings som har sin bas på den lilla ön i Västindien.

Ägande genom skatteparadis har alltså blivit ett normalt beteende i det globaliserade näringslivet.

– Allting är mycket mer fokuserat på företagsamhet. Om du är ohederlig kan du dra nytta av det på ett dåligt sätt. Om du är hederlig kan du dra nytta av det på ett bra sätt, säger David Marchant, utgivare av publikationen Offshore Alert.

Huvudstad. Road Town ligger på ön Tortola i Brittiska Jungfruöarna.

De dolda pengarna letar sig faktiskt ofta tillbaka i den riktiga ekonomin. Den näst största källan för investeringar i Kina är Brittiska Jungfruöarna. Det är ett faktum som kan förklaras av ICIJ:s nya material: kineserna är tillsammans med taiwaneser och Hongkong-bor den vanligaste nationaliteten hos dem som startat offshorekonton hos PTN och CTL.

De flesta bedömare menar dock att offshorevärlden är ett problem för både världsekonomin och för demokratin. Den höjer skattebördan för vanliga medborgare och företag, och ger skydd åt allt från människosmugglare till korrupta politiker och maffiamän.

Därför har internationella organisationer länge försökt bekämpa skatteparadisen. På 1990-talet pressade OECD några av länderna att lätta på sekretessen, men trycket avtog under 2000-talet.

Ytterligare en insats gjordes för några år sedan, när amerikanska myndigheter fick schweiziska storbanken UBS att betala 780 miljoner dollar i böter för att ha hjälpt amerikaner att gömma pengar. Storbritanniens premiärminister David Cameron har också lovat att använda sitt ordförandeskap i G8 för att sätta åt penningtvätt och skatteflykt.

Sådana löften brukar inte leda långt. Det beror delvis på att de största G8-länderna – som USA, Ryssland och inte minst Storbritannien – är såväl ursprung som destinationer för de hemliga pengarna.

Viljan är alltså begränsad. Offshorevärlden fortsätter därmed att vara en »straffrihetszon«. Den som uttrycker det så är Jack Blum, förre detta utredare åt USA:s senat. För pengagömmor är trots allt inget nytt. Nästan ett sekel har gått sedan schweizarna kom på att det här med hemliga bankkonton kunde vara en affärsidé. Sedan tog resterna av brittiska imperiet vid: Bahamas, öarna i Engelska kanalen och Jungfruöarna. Nu har några småstater vid Arabiska halvön tagit täten.

Kapitalet brukar hitta nya gömställen. Vissa pengar luktar helt enkelt mer än andra.

– Då och då blir stanken så illa att någon måste gå ut till soptunnan och trycka ner skräpet lite, säger Jack Blum.

Fakta | Några av figurerna som exponeras i läckan

Maria Imelda Marcos Manotoc, äldsta dotter till Filippinernas framlidne president. I materialet avslöjas att dottern har en stiftelse på Brittiska Jungfruöarna. Myndigheterna i Filippinerna vill nu undersöka om pengarna i stiftelsen härrör från de 5 miljarder dollar fadern misstänks ha skaffat sig genom korruption.

Denise Rich, en Grammy-nominerad låtskrivare vars ex-man Marc Rich var föremål för en av de största skandalerna under Bill Clintons tid som president. Denise Rich spelade en nyckelroll för att övertala Clinton för att få exmaken, som var misstänkt för ekobrott, benådad. Läckan avslöjar att hon fram tills för några år sedan hade 144 miljoner dollar på Cooköarna.

Raj Rajaratnam, en hedgefondförvaltare i USA som 2011 dömdes till fängelse i en av de största insiderhärvorna i historien. Enligt läckan har Rajaratnam varit kund till bolaget Commonwealth Trust Limited på Brittiska Jungfruöarna.

Tha Nalinee »Joy« Taveesin, Thaliands internationella representant i handelsfrågor och innan dess minister under premiärminister Shinawatra. Taveesin har svartlistats av amerikanska finansdepartementet som bulvan åt Zimbabwes diktator Robert Mugabe. Enligt läckan skaffade hon sitt hemliga bolag på Brittiska jungfruöarna 2008, ett företag som hon förnekar all kännedom om.

Det gäng och dess medhjälpare på ryska myndigheter som av den brittiska fondfirman Hermitage anklagas ha svindlat firman på flera hundra miljoner dollar. Personerna granskades av Hermitages ryska advokat Sergei Magnitskij. Undersökningarna ledde till att Magnitskij själv fängslades 2008. Han dog sedan i fängelset under mystiska omständigheter. I läckan avslöjas 23 av de 40 offshorebolag som Hermitage hävdar användes i svindeln.

Källa: ICIJ

Bakgrund | Med BBC och Le Monde

International Consortium for Investigative Journalists, ICIJ, i Washington, som har fått ta del av den historiska läckan från skatteparadisen, är en oberoende sammanslutning av grävande journalister. Materialet har bearbetats av journalister och tidningar i ICIJ:s nätverk, bland dem brittiska BBC och The Guardian, franska Le Monde, tyska Süddeutsche Zeitung och The Washington Post samt ytterligare över 30 medier världen över. Fokus är ICIJ:s svenska partner i projektet. Varje tidning publicerar i dagarna egna artiklar med utgångspunkt i materialet. Frilansjournalisterna Fredrik Laurin och Leif Holmkvist har arbetat med Fokus del av granskningen. Följ rapporteringen om läckan på Twitter, via hashtaggen #offshoreleaks.

I Fokus nästa vecka:

Avslöjad i offshore-läckan: den svenska affärsmannens hemliga bolagsstruktur. Hela granskningen är ett samarbetsprojekt mellan Fokus och 86 andra journalister från 46 länder, i nätverket ICIJ.