Gömmer sig under katedern

I tisdags berättade utbildningsminister Jan Björklund i »Ekot« att alliansen är överens om att skollagen ska ändras. Man ville, sa han, tvinga kommunerna att väga in elevernas förutsättningar och behov när de fördelar pengarna mellan skolorna. Att Björklund och resten av alliansen röstade ner socialdemokraternas identiska förslag så sent som i höstas berodde, sa ministern, på att man bland annat inväntat en rapport från Skolverket.

Men den rapport som Björklund inväntat kom redan 2011 och visade hur de femtio kommuner med störst boendesegregation hade fördelat sina resurser. Resultaten var nedslående, 12 av 49 kommuner gav inga extra resurser till utsatta skolor.

Men hur Sveriges övriga 241 kommuner gör vet man inte. Den senaste riksomspännande undersökning som finns gjordes 2007 och visade att åtta av tio kommuner gav utsatta skolor någon form av resurstillägg. Men det handlade inte om mycket pengar. Och i de mest segregerade kommunerna gick bara några procent av skolbudgeten till utsatta skolor.

Alltså, man vet att många av landets kommuner för sex år sedan gjorde det regeringen vill att de ska göra nu. Men man vet inte hur verkligheten ser ut i dag. Inte heller hur mycket pengar som satsas.

– En del kommuner avsätter så små resurser att man kan fundera över om det ens ger någon effekt, säger Henrik Bengtsson, undervisningsråd på Skolverket.

Även om en lag tvingar kommunerna att ta hänsyn till boendesegregation behöver det inte leda till stora förändringar. Så länge man inte i lagen har satt en exakt summa på hur mycket vissa skolor ska få och andra inte.

– Det är helt omöjligt. Det finns mindre kommuner där inte skolorna är så olika. I en annan kommun kan det vara jättestora skillnader där det skulle behövas stora omfördelningar. Exakt hur mycket resurser som ska användas är därför svårt att bestämma utanför den lokala nivån, säger Henrik Bengtsson.

Hur regeringens förslag kommer att se ut är oklart men få tror att det kommer att finnas en exakt siffra i det. Regeringens omsvängning får kanske inte så stor effekt i verkligheten.

Kanske handlar förslaget om något helt annat, nämligen politisk strategi. För Skolverket har också kommit med en rapport betydligt närmare i tid, den 2 maj i år. Där tar man åter upp de ökande resultatskillnaderna och den ökande skolsegregationen. Men i rapporten står också att det fria skolvalet med stor sannolikhet bidragit till de ökande skillnaderna.

Därför finns det skäl för en politiker som Jan Björklund att flytta fokus från diskussionen kring det fria skolvalet. Det tror i alla fall statsvetaren Jonas Hinnfors.

– Det finns en genuin oro – inte minst hos folkpartiet – kring att skolresultaten ser sämre och sämre ut. Och i första hand vill man inte ge upp det fria skolvalet och alla de reformer som man nu har genomfört. Då är det bättre att ta tag i problemen från annat håll, det vill säga satsa mer resurser.

Men regeringens omsvängning kan också ses som en del i en större strategi – att se till att oppositionspartierna inte kan använda skolan som ett vapen i valet. Folkpartiet har ägt frågan, men har på senare tid utmanats av socialdemokraterna och miljöpartiet. Björklund tycks vilja avväpna de båda partierna genom att minska konfliktytan.

Det syntes i SVT:s partiledaredebatt, där Jan Björklund undvek att bråka med Stefan Löfven om skolan. Snarare verkade de vara överens. Det, menar statsvetaren Jonas Hinnfors, kan vara ett tecken på att skolfrågan håller på att avpolitiseras. Man vill inte ha konflikt.

– Socialdemokraterna har själva haft problem med skolan när de satt i regeringsställning och nu har även de borgerliga det. Man kanske kommer till en punkt där man inte längre vill ha en sådan ryckighet som skolan har haft. Jag tror att det finns hyfsat stora möjligheter att nå en långsiktig kompromiss – om båda vill.

Frågan är hur stor konflikt det kan bli. Partierna tycker ganska lika. Socialdemokraterna har visserligen gjort klart att vinner man valet ska man riva upp reformen om att all gymnasieutbildning inte ger högskolebehörighet. Men resten bör få vila. Kanske putsar man lite på detaljerna. Samtidigt är  Björklund på väg att retirera, vilket syntes i veckan. Å andra sidan har både socialdemokraterna och miljöpartiet pekat ut skolan som en viktig valfråga och de kommer att vilja visa på skillnader.

En sak är säker. Oavsett taktik finns reella problem i skolan som inte är lösta om ett år, och som kommer att engagera många svenskar. Det talar för att det blir en viktig fråga. Något som också talar för att både regering och opposition är rätt nervösa för hur opinionen ska utveckla sig.