Lattepappor och betonghäckar

När moderater vill bli öppet fysiska med socialdemokrater i parlamentariska församlingar, då vet man att stora saker är i rörelse.

Så också vid sammanträdet i Stockholms stadsfullmäktige i förra veckan.

– Karin Wanngård, jag vill nästan krama dig, deklamerade det moderata trafikborgarrådet Ulla Hamilton till socialdemokraternas gruppledare i staden.

Det som fick blodet att svalla var arbetarekommunens ställningstagande om Förbifart Stockholm. Wanngård hade just förkunnat att »förbifarten ska byggas«.

Som Fokus berättade i ett reportage i förra veckans nummer har socialdemokraterna under våren rört sig som ett skadat rådjur i frågan. En ångest som fört mångmiljardprojektet tillbaka till den politiska agendan igen, på god väg mot valfråga 2014. Och även väckt kampvilja. Förra måndagen arrangerade SSU en demonstration mot vägen utanför stadshuset.

Vad hade då hänt? Uppgörelsen om Förbifarten, som socialdemokraterna stod bakom, finansierades av Stockholms trängselavgifter. Men härom veckan backade plötsligt partiet och sa att de statligt inhämtade avgifterna i stället borde få disponeras av stockholmarna till annat – ett förmodat röstfiske hos de hett åtrådda latteväljarna i huvudstaden.

Så tycker partiet fortfarande. Men samtidigt säger alltså Wanngård ändå att vägen ska byggas. I det tydliga beskedet anas husbondens röst och konturen av ett annat röstfiske: det av betonghäcken Löfvens ledda nygamla socialdemokraterna som vill locka den arbetande medelklassen i hela Sverige genom att förkasta allt miljöpartistiskt flum.

Eller för att sammanfatta: Partiet vill både ha latten och hälla ut den.

Läs mer: 21 kilometer, 40 år och 61 miljarder