Ja till karriären

I helgen samldes kristdemokraterna i Karlstad för att hålla sitt sista riksting före valet. Kanske hade den nytillträdde arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson varit där, om hon inte lämnat partiet i början av nittiotalet efter ett par månaders medlemskap.

Hade hon varit minister då, om hon stannat? Troligen inte. Det kan låta paradoxalt men de utpräglat kristna profilerna i kristdemokraterna tar sig nuförtiden fram mot partiledningens önskan.

I valet 2010 kryssade sig frikyrkopastorn och abortmotståndaren Tuve Skånberg förbi förstanamnet på valsedeln i Skåne och fick därmed en plats i riksdagen. I Göteborg tog sig Annelie Enochson – som bland annat uttryckt att det »inte är okej att skattepengar går till att sponsra Pride och på detta sätt hylla dekadansen som följer i Prides spår« – tillbaka in i riksdagen med hjälp av 3 208 kryss från väljarna. Värdekonservative Lennart Sacrédeus tog sig inte bara in i riksdagen 2006 med hjälp av kryss, utan också hela vägen till Europaparlamentet 1999. Och självaste grundaren av organisationen Ja till livet, Mikael Oscarsson, kryssades från sjätte plats in i riksdagen i valet 1998.

– Personer som är med i en församling eller liknande kan räkna med att få ett stöd av de andra medlemmarna. I ett litet parti som kristdemokraterna så krävs ganska få kryss för att komma in, säger Magnus Hagevi, docent i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet som forskar om kristna väljare.

De ovannämnda kandidaterna må vara populära bland väljarna men knappast hos partiledningen.

När listan inför EU-valet 2009 skulle fastslås hamnade Lennart Sacrédeus på fjärde plats i det interna provvalet. Trots det lämnade partiet honom utanför den 55 namn långa listan.

– Han uttalar sig många gånger på ett sådant sätt att det skadar partiet och ger en annan än den sanna bilden av vad kristdemokraterna står för, sa partiledaren Göran Hägglund då.

Även Annelie Enochson har fått intern kritik för bland annat sina uttalanden om homosexuella.

– Man måste vara noga med privat moral och den moral man kan stifta lagar runt. En del av dem som har kryssat sig in är enligt min mening inte tillräckligt duktiga på att hålla isär de här sakerna, säger Magnus Jacobsson, kristdemokraternas distriktsordförande i Bohuslän.

De som kryssat sig in har visserligen säkrat sin riksdagsplats, men har samtidigt förlorat sitt förtroende hos partiledningen. Där vill man vill ha fogliga personer, sådana som inte sticker ut. Sådana som inte ger bilden av kristdemokraterna som ett parti fullt av frireligiösa abortmotståndare, säger flera kristdemokrater från olika delar av partiet. Men även den som rättar in sig i ledet och undviker att uttrycka sina åsikter på ett plumpt sätt, kan ha svårt att få betydelsefulla poster. För inom kristdemokraterna vill man inte ha någon debatt om kyrkotillhörighet alls, en sådan är till besvär för partiet och tar fokus från politiken.

– Man tonar ofta ner församlingstillhörigheter, till skillnad från andra partier som gärna lyfter upp religiösa tillhörigheter, säger Magnus Hagevi.

Hur Elisabeth Svantessons politiska karriär sett ut om hon förblivit kristdemokrat går givetvis bara att spekulera i. Och svaret på frågan varför hon inte stannade i partiet är kanske inte mer komplicerat än det hon gav till kristna tidningen Sändaren förra veckan.

– Jag har inte en typisk moderatbakgrund och får ofta frågan: »Varför blev du inte kristdemokrat?« »Därför att jag är ju moderat!« Det är det korta svaret, jag känner mig hemma i moderaterna och är moderat.