Det öppnaste brevet

Jag skriver till dig för att jag har en fråga. Jag har fått så många brev på sistone. Först var det den här Jonas Hassen Khemiri som skrev till Beatrice Ask, men det brevet skickade han till mig också. Sedan var det en pappa till någon som kallas Blondinbella som författade faderliga råd till dottern. Han sände en kopia på det till mig. Varför då? Jag har knappt plats i brevlådan längre. Där ligger också ett öppet brev till Dorotea Bromberg och Hanne Kjöller. Ett med adress Vetenskapsrådets styrelse. Marcus Birro har skickat ett också. Förstås. Till Fredrik Reinfeldt. Det var någon slags strategiplan för valvinst. Och nu, nu fick jag just ett brev från centerpartiets chefekonom. Det var adresserat Claes de Faire. Du vet inte vem han är? Det är en påläggskalv hos Bonnier som inte längre vill få lägre skatt. Det tyckte chefekonomen att han visst borde. Du vet inte vem ekonomen är? Han heter Martin Ådahl.

Jag undrar i alla fall varför jag har fått alla de här breven. Är det Posten som sorterat fel? Jag undrar ärligt för jag orkar inte gå till pappersinsamlingen längre. Vem skickar ens brev nuförtiden? Har de misstagit det här kopia-systemet som finns på mejlen och råkat lägga till min adress?

För inte så länge sedan läste jag en krönika som journalisten Kristin Lundell skrivit. Ja, en helt vanlig krönika. Hon sa att det var samtidens längtan efter det intima som fick alla att skicka sina brev till mig. Jag undrar nu: Är ett öppet brev som en öppen relation? Att man kan strunta i partnern när det blivit enformigt och hen visat sig enfaldigare än man först trodde. För det är vad jag skulle vilja göra med de öppna breven.

Bästa hälsningar,

Vän af ordning