Omslagspojkarna

Valår kan få politiker att göra de mest konstiga saker. Överge sina älsklingsreformer, till exempel.

Med sex utspel på mindre än två veckor – »Ekots« lördagsintervju, debattartikel i Dagens Nyheter, presskonferens i riksdagen, prognosdragning på finansdepartementet, intervju i »Agenda« och så ännu en debattartikel i DN – har Fredrik Reinfeldt och Anders Borg sålt in moderaternas nya skatteomsvängning.

I stället för fler jobbskatteavdrag nästa mandatperiod talar de om behovet av höjda skatter.

Har de lyckats skaka om valrörelsen och ta tillbaka agendan från socialdemokraterna?

Går man igenom landets ledarsidor kan man konstatera att moderaternas omsvängning har fått ett högst blandat mottagande. Socialdemokrater talar om det som en rökridå för att dölja regeringens verkliga ambitioner. Liberalerna kan inte bestämma sig om det är ett genidrag (Göteborgs-Posten) eller desperata utspel av ett desperat parti (Norran). Och på de moderata ledarsidorna är den ideologiska skepsisen stor:

»För oss som inte tycker att skattesänkningar är något att skrämma små barn med framstår hela diskussionen som smått mardrömslik«, skrev Sanna Rayman i Svenska Dagbladet.

Sedan finns det en annan invändning som finansminister Borg har svårare att vifta bort – den från ekonomerna. Argumentationen bakom moderaternas skatteomsvängning har hela tiden varit strikt ekonomisk: konjunkturen är på väg upp, stimulanser måste ersättas med sparande och varje reform finansieras krona för krona. Men lyssnar man på ekonomerna – exempelvis Henrik Mitelman i Dagens Industri – så vore det tjänstefel att bromsa svensk ekonomi i ett läge där arbetslösheten är så hög.

Av de omedelbara reaktionerna vore det alltså lätt att döma ut bärkraften i den moderata strategin. Men då missar man att Reinfeldt och Borg hittills bara har sjösatt ena halvan. Det sparpaket på nio miljarder kronor årligen som finansministern presenterade förra veckan öppnar för nya reformer till vårbudgeten i april. Hur de tas emot visar om den nya bilden av nya moderaterna har fått fäste.

Att pengarna ska gå till skolan – för att ytterligare närma sig socialdemokraterna i väljarnas viktigaste fråga – är en lågoddsare. Inte minst efter att moderaternas utbildningspolitiska talesperson Tomas Tobé i veckan skrev att »socialdemokraterna är inte längre vår huvudmotståndare«.

Ju mindre politiska skillnader, desto mer fokus på personerna. Och är det ett område där moderaterna faktiskt har ett övertag i mätningarna så är det i förtroendet för Reinfeldt och Borg. Det är detta moderata pr-människor pratar om. Omslaget i ekonomin ska återigen – precis som i förra valet – göra moderatduon till omslagspojkar. Då kan moderaterna ta mittenväljare från socialdemokraterna, samtidigt som de borgerliga småpartierna räddas kvar i riksdagen tack vare besvikna moderatväljare som vill se fortsatta skattesänkningar.

Svårigheten med den moderata skatteomsvängningen visade sig i »Agenda«-studion förra helgen, där Fredrik Reinfeldt hade svårt att svara på varför regeringen överger det jobbskatteavdrag som han tidigare har beskrivit som det bästa vapnet mot arbetslösheten.

Om statsministern har svårt att förklara varför skattesänkningar plötsligt är dåligt, hur ska det då gå för partifolket ute i landet?

Höjda skatter ger knappast bränsle till den moderata valmaskinen.