Scaniaaffären kan stoppas
En vårdag år 2000 skickade Leif Östling, då chef för lastvagnsjätten Scania, en flaska whisky till Stockholm. Mottagare var näringsdepartementet. Bakgrunden ett vad.
Några månader tidigare hade konkurrenten Volvo lagt ett bud på Scania. Näringsminister Björn Rosengren hade stöttat idén om en sammanslagning. Vad Östling tyckte var ingen hemlighet. Scania klarade sig bra självt.
Nu skulle EU:s konkurrensmyndigheter besluta om fusionen. Det skulle avgöra vadet. Om affären gick igenom skulle Östling få flaskan. Förlorade han sitt älskade Scania skulle han åtminstone få sörja med en virre. Nu blev det tvärtom. EU stoppade affären, Östling förlorade vadet men vann sin frihet.
Volvo är inte det enda bolag som misslyckats med att inta Södertälje. Hösten 2006 lanserade den tyska lastvagnstillverkaren MAN ett fusionsförsök som Östling och hans Scania bekämpade med frenesi. Budet föll en kort tid därpå.
De två misslyckade fusionerna har lett fram till det bud på Södertäljes stolthet från Volkswagen som kom häromveckan, det tredje uppköpsförsöket på femton år.
VW kontrollerar i dag 62,6 procent av det svenska bolaget. Nu vill VW köpa ut de resterande knappa 40 procenten av ägarna med ett bud på 200 kronor per aktie. Därefter ska MAN och Scania samordnas.
För att budet ska gå igenom måste de få ja från så många andra aktieägare att de går över 90 procent. Då kan tyskarna tvångsinlösa resten. Annars har VW sagt att budet faller.
Visserligen verkar de flesta på aktiemarknaden utgå från att budet går igenom. Kursen står just nu i 195 kronor, vilket är nära de 200 och en signal om att budet fullbordas.
Men även denna gång kan Scania vara på väg att fastna i halsen på den hungrige.
En grupp svenska aktie- och pensionsfonder jobbar just nu för att samla ihop nödvändiga 10 procent för att – om inte stoppa affären – så åtminstone kräva en höjning, enligt uppgift till Fokus. Kärnan i gruppen är Swedbanks fondbolag Robur, Skandia Liv, statliga Fjärde AP-fonden samt AMF, som kontrolleras av facket och Svenskt Näringsliv.
Gruppen har kallats »Scanias vänner« och har, enligt Fokus källor, ihop med några andra ägare just nu cirka 7 procent. En bit ifrån de 10, men 3 procentenheter är inte mycket. Det räcker bara med att några ytterligare ägare inte accepterar för att VW ska stå på näsan.
Frågan är om det går så långt. Ägargruppen ska också vara i nära dialog med den oberoende kommitté som utsetts för att utvärdera budet. Gruppen ska inom kort komma fram till en budrekommendation, bland annat baserad på värderingsutlåtanden från två externa finansfirmor. Enligt Fokus uppgifter sätter flera ägare stort hopp till att kommittén ska komma fram till att budet är för lågt.
Frågan är vad som händer då. Har VW då ytterligare någon tiokrona i rockärmen att krydda budet med? Om inte, lär Scanias aktiekurs falla tillbaka till de 140 kronor som den låg på före budet.
En annan fråga är vad de Scaniaanställda i Södertälje, Luleå och Oskarshamn vill. Den nuvarande vd:n Martin Lundstedt har själv inte kommenterat budet. Leif Östling jobbar numera åt VW, och har å ena sidan lobbat för budet men samtidigt också lovat framtida oberoende och trygghet för bolaget där han var vd i 23 år. Vad han egentligen tycker är skrivet i stjärnorna.
Helt klart är att det stolta Scaniafolket aldrig har gillat herrar att ha över sig. Det är inte omöjligt att någon av dem får kosta på sig en ny whiskyflaska.
Fakta | De äger lastbilsjätten
Ägandet i Scania är mycket koncentrerat. Volkswagen (VW) kontrollerar genom sitt aktieinnehav 89,2 procent av rösterna och 62,6 procent av kapitalet. Då ingår de aktier som MAN äger eftersom VW är majoritetsägare i MAN.
Alecta Pensionsförsäkring är största svenska ägare med 2,04 procent av kapitalet och 0,37 procent av rösterna.
De tio största ägarna kontrollerar 70,7 procent av kapitalet och 91,4 procent av rösterna i Scania.
Siffrorna avser ägandet den 31 januari 2014.
Läs mer:
På dubbla stolar
