Snillen spekulerar

Alliansen ska snart fira tio år av gemensamhet, men i borgerligheten funderar alla bara på en sak. Vad kommer sedan?

Nyligen samlades Sveriges liberala tänkarelit i en tråd på Facebook. Där målades skräckscenarier upp. En förlorad allians skulle tvinga partierna till omprövningar. I centerpartiet skulle invandringsmotståndare och landsbygdsromantiker ta över. Liberalerna åka ut. Moderaterna skulle åldras till mer försvar, mer ordning och reda, mindre öppenhet och mindre invandring. Kanske till och med återinförande av värnplikten. Liberalerna darrade.

Folkpartiet skulle vridas åt vänster och anpassa sig till socialdemokraterna.

Kanske vore det lika bra om liberalismen som den ser ut i dagens partier dog, skrev någon, för att sedan återfödas på nytt.

Ett gammalt språkrör la sig i diskussionen:

»Det positiva som skulle hända ur liberal synpunkt ifall allianspartierna hamnade i opposition vore ju att miljöpartiet i så fall hamnade i regeringen.«

Det lät likadant i senaste numret av Liberal Debatt. Där ägnade sig redaktionen åt att spinna vidare på projektet blocköverskridande samarbete, som skulle säkra en liberal framtid genom att bevara folkpartiet i regeringen. Tidigare tecken på detta har skådats i SSU:s och LUF:s förslag till en gemensam skattereform och hur ungdomsförbundet tillsammans med Karin Pilsäter nästan fick igenom den idén på kongressen i november. I helgen möts folkpartisterna i Örebro för riksmöte och korridorsviskningar om vem som ska ta över efter Björklund och hur nästa regering ska se ut.

Det är bara februari, men högern verkar redan ha gett upp om att få styra landet en tredje mandatperiod.