»Vi borde kvotera in vildhjärnor«

– Jag har varit med om en del ganska dramatiska skeenden. Askmoln, flodvågor och flygkrascher. I sådana situationer förstår man faran med byråkrati och toppstyrning. När en kris slår till kan hierarkier göra oss långsamma. Det märktes inte minst på myndigheternas agerande under tsunamikatastrofen.

Vad är ditt starkaste minne från hanteringen av tsunamikatastrofen?

– Prestigelösheten. Folk släppte sina vanliga arbetsuppgifter och ryckte in där det behövdes. I allt kaos glömde vi helt bort att kontakta vår ekonomichef, en person med mycket prestige som alltid är inblandad i alla viktiga beslut. Han fick först höra om katastrofen på radion. Men i stället för att sura fann han sig snabbt i att utföra arbetsuppgifter han inte brukar göra. Till exempel satt han i telefonkö till UD, timme ut och timme in.

Vem tycker du ska läsa boken?

– Alla chefer. Framför allt de som vill lära sig av andras misstag. Och sådana personer som tycker att arbetslivet inte bara bör handla om att säga rätt saker och flina mot rätt personer på möten. Jag är orolig för att svenska arbetsplatser håller på att bli väldigt utslätade.

Hur då?

– Jag märker en stor skillnad sedan jag började jobba för 25 år sedan. De bästa cheferna jag har haft skulle aldrig bli chefer i dag. De skulle inte passera genom de snäva HR-systemen. I dag efterfrågas bred mellanmjölkskompetens, inte yviga, färgstarka personer som vågar vara obekväma och tänka nytt.

Många pratar om att vi borde kvotera in kvinnor till höga poster. Jag tycker snarare vi borde kvotera in vildhjärnor.

Du ska sluta som kommunikationsdirektör på Fritidsresor. Vad ska du göra i stället?

– Jag vet inte riktigt. Jag är ute och föreläser en del, och så har jag några styrelseuppdrag. Det kanske blir fler böcker framöver, jag har några idéer på lager.

Fakta | Fem frågor

Lottie Knutson arbetar som informationsdirektör på Fritidsresor i Norden. 2008 mottog hon H.M. Konungens medalj för sina insatser i samband med flodvågskatastrofen.