Farligt för Gardell

I förra veckan meddelades att Christer Gardells aktivistfond Cevian hade seglat upp som storägare i kraft- och automatiseringsjätten ABB med 3 procent av aktierna. Det är en bit kvar till Wallenbergarnas Investor, som äger 8,9 procent, men fonden lär nog kräva inflytande över industrijätten med 140 000 anställda, varav 30 000 i Sverige.

Frågan är vilken kur Cevian vill skriva ut för ABB. Att skifta ut överskottskapital till ägarna och sälja av det som inte anses vara kärnverksamhet, alternativt klyva bolaget, brukar vara fondens standardförskrivning. I finländska Metso bidrog till exempel Cevian till att det bolaget delades i två.

ABB:s balansräkning är också stark för den som vill ha extra utdelningar. De två tunga benen automation och kraftöverföring har också små samordningsfördelar. Fast det senare kan sägas om i stort sett alla stora svenska verkstadsföretag, från Atlas Copco, Sandvik till Volvo, där Cevian har sparkat på hjulen under lång tid.

Det är inte alltid sådana recept leder till framgång. Det var för övrigt idéer av den typen som den schweiziske finansmannen Martin Ebner hade när han klev in som storägare i ABB i slutet på nittiotalet. Han stångade sig in i styrelsen och lyckades driva igenom ett stort aktieåterköps-program under 2001.

Programmet var emellertid osedvanligt illa tajmat. Konjunkturen vek och ABB:s prognostiserade vinst förvandlades till en större förlust. Samtidigt blottades andra, tidigare dolda jätteproblem, som asbestskadestånden i den amerikanska verksamheten. Men också att koncernens pensionsåtaganden var långt större än vad som tidigare visats, vilket gjorde att det egna kapitalet krympte till en påse russin.

Därefter genomförde ABB en större nyemission och en renodling, av nöd mer än av affärsmässighet. Verksamheter såldes av för att rädda koncernen från undergång. Martin Ebners investeringsbolag BZ Vision drogs med i fallet och hans enda skalp från ABB-äventyret var att han fick med sig Percy Barnevik och bolagets vd Göran Lindahl genom att deras pensionsförmåner kom i offentligt ljus.

Paralleller finns faktiskt till Cevians engagemang i Volvo, om än inte lika dramatiska. Där drev fonden på för att Volvo skulle skifta ut sin nettokassa till aktie-ägarna under 2007. Detta samtidigt som dåvarande ledningen under Leif Johansson sprätte iväg stora summor på asiatiska förvärv. När finanskrisen knep till ett drygt år senare var Volvo ett av de företag som fick vända sig till ägarna för att fylla på sin sinade kassa. Häromveckan sparkades vd:n Olof Persson och det är ännu långt kvar tills Volvo åter blir ett välmående bolag.

Hur mycket Cevian är del av problemet eller lösningen när det gäller Volvo är svårt att säga entydigt. Men det är helt klart att aktivistfonders förändringsmedicin inte alltid leder till friska patienter.

Det är förstås möjligt att Cevian kort och gott ser en stor potential i ABB. Aktien är en av få verkstadsaktier som inte har överträffat toppkursen från före finanskrisen. Få bolag ligger också så politiskt rätt som ABB. Det gäller i synnerhet ABB:s kraftöverföringsverksamhet. Utfasningen av storskalig fossilbaserad elkraft mot en övergång till mer förnybar elproduktion kräver stora investeringar i överföringsnätet för att göra det smartare och effektivare. Problemet är bara att ABB ännu inte har kunnat dra några större växlar på det.

Affärsområdet Power Systems har också flera projekt kopplade till havsbaserad vindkraft, som dock hittills varit förlustkällor. I ett finansiellt klimat där få, allra minst stater, vill lånefinansiera sådana infrastrukturinvesteringar finns risken att det stannar vid verbal varmluft.

ABB är alltså i behov av en hälsokur. Men frågan är om Cevian är rätt doktor. Och om de får för Wallenbergarna. När Martin Ebner hälsade på var relationerna allt annat än hjärtliga.