Usla råd alltför dyra
Sjukvård och myndigheter delar allt som oftast ut råd till allmänheten. Sådana råd är en form av medicinsk behandling som syftar till att förebygga, bota eller lindra, precis som vaccinationer, läkemedel och sjukgymnastik.
All behandling måste vara effektiv, och dess biverkningar måste vara acceptabla i förhållande till effekten. Därför krävs en rigorös dokumentation inför registrering av nya läkemedel och vacciner. Under åratal måste sedan vartenda symtom hos patienter som tagit den nya medicinen rapporteras till ett biverkningsregister. Det gäller även symtom som inte verkar ha ett dugg med medicinen att göra, för att man inte ska missa någon farlig biverkan när tusentals, kanske miljontals människor behandlas.
Så noggrann är man inte när det gäller råd. Här tycks det räcka om några centralt placerade personer känner ett behov av att ge ett sådant. Att man tar så lätt på saken beror på den felaktiga föreställningen att små enkla råd inte kan vara så farliga som läkemedel. Ingenting är mer felaktigt – råd kan vara livsfarliga.
På 1970-talet började barnhälsovården dela ut rådet att spädbarn skulle sova på mage i stället för på rygg som varit brukligt innan dess. I takt med att rådet fick allt större genomslag ökade antalet fall av plötslig spädbarnsdöd – att babyn hittas död i sin säng utan att någon särskild sjukdom föregått det hela. Inte förrän i början av 1990-talet begrep man sambandet. Då, 1991, dog 140 svenska spädbarn på detta tragiska sätt under ett år, jämfört med 30–40 per år under tidigt 1970-tal.
Nu gav man det motsatta rådet – se till att barnet INTE sover på mage. Effekten blev dramatisk – antalet fall av plötslig spädbarnsdöd minskade snabbt och var efter fyra år tillbaka på 40 per år. Sedan man även börjat avråda från att lägga barnen på sidan har antalet fall minskat ytterligare och ligger nu på 20–25 per år i Sverige.
När katastrofer sker inom trafiken inför man nya säkerhetsåtgärder, läkemedelskatastrofer har lett fram till dagens rigorösa regler för läkemedelsregistrering. Men medicinska katastrofer orsakade av råd leder egendomligt nog inte till räfst och analys av hur man ska förhindra något liknande i framtiden.
Råd kan ju vara precis lika farliga som läkemedel. Dessutom kan de spridas långt utanför den avsedda målgruppen, till skillnad från läkemedel. De kan också fortsätta att cirkulera likt rymdskrot under decennier även om man inte längre aktivt propagerar för dem. Ett farligt läkemedel kan däremot dras in med omedelbar verkan.
Mängder av råd som aldrig analyserats när det gäller effekt och biverkningar cirkulerar i vårt samhälle. De inskränker trivsel och frihet utan dokumenterad positiv effekt och flera av dem skulle mycket väl kunna leda till negativa hälsoeffekter. Hit hör de långa listor på mat som gravida ska undvika, uppmaningen att spädbarn inte ska vistas i »folksamlingar«, att gravida ska äta lättmargarin och att spädbarn inte ska få någon annan mat än bröstmjölk eller ersättning under många månader, att djur är förbjudna i skolor och barnomsorg och att dagisbarn ska tvätta händerna flera gånger om dagen.
Ett råd borde, precis som ett läkemedel, bara få lanseras efter dokumentation av att »nytta-riskförhållandet är positivt för den patientgrupp som definieras« (Godkännande av läkemedel, Läkemedelsboken). Är det för mycket begärt? Är det omöjligt med tanke på den vildvuxna floran av råd? Jamen, just därför. Om råden inte uppfyller krav på effekt och rimliga biverkningar är det väl hög tid att ansa i rabatten.
Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi vid Göteborgs universitet.
