Upplagt för fusk

Ett Vanity Fair-reportage och en SVT-dokumentär blev droppen som fick bägaren att rinna över.

Trots en lång tid av skandalrubriker hade Karolinska institutet försvarat stjärnkirurgen Paolo Macchiarini. Men förra veckan kom beskedet att han tvingas lämna universitetet och avveckla sin forskning där. Anklagelserna mot Paolo Macchiari är nu så många att de börjar bli svåra att hålla isär.

För det första är det transplantationen som gjorde honom känd – världens första konstgjorda luftstrupe. Bara två av åtta uppges ha överlevt. Operationerna prövades inte etiskt. I Sverige pågår en förundersökning om grovt vållande till annans död och grovt vållande till kroppsskada. I SVT:s dokumentär avslöjas operationer i Ryssland där patienterna framstår som rena försökskaniner.

För det andra är det forskningsfusket – Karolinska institutets egen granskning har visat att resultaten överdrivits i Macchiarinis artiklar.

För det tredje är det Vanity Fairs uppgifter om att han fifflat med sitt cv och hittat på professorstitlar.

Allt detta ska nu utredas. Samtidigt vrids blickarna mot universitetets egen organisation.

Ledningen ska utredas. Experter kräver rektorns avgång. I veckan skrev en rad universitetslärare och forskare i Dagens Industri att affären ska ses som en »väckar-klocka«. Och i Expressen gick den kända hjärnforskaren Katarina Gospic  till storms mot sitt eget universitet om ett mossigt, hierarkiskt ledarskap.

Intressant nog är den här kritiken inte ny.

Karolinska institutet har ett rykte om sig som Sveriges främsta forskningsuniversitet, och hamnar ofta på topp 25 i internationella rankningar. Men just styrningen av universitetet är en känd svag länk.

2010 kom en grupp av utvalda experter från några av världens mest framgångsrika medicinska universitet för att göra en oberoende utvärdering av Karolinska institutet. Utvärderingen, som kallas ERA, pekade på en laissez faire-filosofi, som gör att universitetet fungerar som ett kluster av framgångsrika forskare. Baksidan av detta, konstaterade experterna, är att forskargrupperna fungerar som »silos«. De varken hjälper varandra eller kommer med synpunkter på varandras forskning. Chefernas ansvarsfördelning var oklar och den interna konkurrensen hög.

En svensk utredning från 2009 pekade också ut ledarskapet och konkurrens som problem. Den varnade för att KI kan bli ett »forskningshotell«, där forskare bara tar ansvar för de egna projekten.

I Sverige är universitetens självstyre en traditionellt viktig princip. Universiteten själva ska reda ut oegentligheter. Det skiljer Sverige från exempelvis Danmark, som infört ett oberoende organ dit universiteten måste rapportera fuskmisstankar, något som Sverige nu också utreder. Än så länge finns en etikprövningsnämnd som rektorerna kan anlita, men den används sällan. Till exempel skedde inte så i fallet med Macchiarini. En källa till Fokus som följt KI:s kvalitetsarbete på nära håll beskriver det som att universitetsledningen tillgripit »ad hoc-lösningar« när fuskanklagelser dykt upp eftersom inställningen är att »det händer ju aldrig«.

Fallet Paolo Macchiarini är exceptionellt. Men det kan ändå ha en koppling till de här organisationsproblemen. Det tror Mats Benner, som är professor i forskningspolitik vid Lunds universitet och specialist på högskolestyrning.

– KI har en kombination av otydligt ledarskap, intern konkurrens, internationell rekrytering och höga krav på att publicera sig. Då uppstår en risk, säger han och fortsätter:

– Just medicinska universitet är ovanligt komplexa och svåra att styra. Man brukar säga att rektorer som kommer till helvetet får ett universitet med två medicinska fakulteter.