Alltid redo

Preppers samlar förråd för att klara sig vid en kris, de ökar i antal och är oftast män i städer. Anonyma, ensamma män med en tillflyktstuga i skogen.

Men det är en annan grupp som klarar överlevnadskurserna bäst.

– För mig handlar det om att människor i en krissituation är det farligaste som finns. De som varit hungriga några dagar kan göra vad som helst. Då vill jag inte att någon ska veta vilka lager jag har.

Han kallar sig »En svensk prepper«, är 40 år och en typisk »Prepper«: man med svag tilltro till samhällets förmågor i ett krisläge. Men även för att han är anonym. De flesta är anonyma. Att vara anonym kallar 40-åringen »operativ säkerhet«:

– Jag vill inte säga att kvinnor är mer naiva men de tror att någon annan ska ta hand om dem. Vi män har alltid fostrats i att vi är stora och starka. Jag önskar verkligen att fler kvinnor blir preppers. De har helt andra idéer än män.

Han, och många andra preppers, har »en stuga i skogen« som de kan dra sig tillbaka till om det krävs. Om han skulle bli sjuk eller drabbas av nåt så banalt som tandvärk där i skogen är han beredd: betala vad det kostar, han har både kontanter och »annat med värde« som går att använda i en byteshandel i sitt förråd.

Preppers är förberedda inför apokalypsen, i vilken form den än kommer.

En udda hobby för Robinson Crusoe-entusiaster eller sunt förnuft? Utan elen stannar Sverige så det är bra att vara förberedd för strömavbrott och ha ett mindre lager av torra matvaror, en ficklampa och eventuell medicin.

Detta uppmuntrar även den ansvariga myndigheten MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Och kommunerna, som är ansvariga för beredskapsinformation och krishantering. Men en stor del av alla preppers har också som drivkraft att de ska klara sig helt själva, utanför samhället.

– Det har alltid kommit preppers hit men det där med att klara sig ensam i skogen brukar vi lyckas ta ur dem.

Detta säger Anders Johansson som är ansvarig för det som i folkmun kallas Överlevnadskursen i lilla Skattungbyn i Orsa kommun. Utbildningen är studiemedelsberättigad och anordnas av Mora folkhögskola och heter egentligen »Ekologisk odling och hållbar livsföring« och startade 1978. Sedan början av 2000-talet har antalet sökande stadigt ökat, i dag söker drygt tre personer per studieplats. Eleverna lär sig att odla sin egen mat, ordna tak över huvudet och kläder samt att lösa alla de problem som kan uppstå under ett kursår.

Möjligen kommer vi att få fler kvinnliga preppers. Svenska kvinnor har tidigare varit mer positiva än män till hur pass bra det är att bo i Sverige men den skillnaden har under 2010-talet suddats ut, enligt MSB:s enkäter.

Oron för en kris växer mest i städerna. På landet är det som männen från storstan kallar kris vardag.

– Folk på landet är mindre oroliga, här finns en grundläggande trygghet och man är van vid att få klara sig själv på ett annat sätt än i storstaden. Här finns också en större social trygghet. De som blir preppers bor ofta i stan, därmed är de nog oroligare. Och med all rätt, säger David Jonstad, journalist och författare med fokus på det han kallar de stora överlevnadsfrågorna. Han lämnade Stockholm för sydöstra Dalarna för ett år sedan.

Civilförsvarsförbundet utbildar cirka 50 000 svenskar varje år och märker intresset av att lära sig hantera kriser.

– Myndigheterna är lite fega, de borde tala mer om vad de kan fixa i ett krisläge, då skulle folk veta mer och förstå vad de själva bör tänka på, säger Jan Alsander som är utbildningschef på Civilförsvarsförbundet.

Han har själv hållit många överlevnadskurser och förklarar att de som klarat sig bäst är alltid de som varit hjälpsamma och snälla, vilket också bekräftas av forskning. Det går stick i stäv med myten om att ensam är stark, en myt som många preppers vårdar.

I USA växte sig prepperskulturen stark efter Vietnamkriget. Där är tilltron betydligt lägre för samhällets förmågor än här i Sverige. På senare år har de stärkts i sitt förhållningssätt genom bland annat en realityserie, »Doomsday Preppers«, som sändes på National Geographics tv-kanal. Förhållningssättet har en del skrämselpropaganda över sig och handlar om att allt kan hända och att du måste kunna klara dig ensam. För amerikanska preppers är vapen också en självklar del i förberedelserna.

I Sverige har de flesta preppers ett lugnare förhållningssätt och få verkar ha vapen. I alla fall lagligt registrerade vapen. Misstron till samhället omfattar även licensregistren.

Rädslan för den ultimata katastrofen, apokalypsen, kommer från början från de religiösa skrifterna där ett utvalt folk, de som förstått och därför blivit utvalda, är de som kommer att klara sig. Just detta går att känna igen hos många preppers i dag. De tycks också ha en förkärlek för att förenkla. I grunden är det nog få av oss som tror på att det är antingen evig tillväxt eller total undergång. Men de förenklade framtidsbilderna förstärks, för den som vill, av media, katastroffilmer och litteratur.

När det gäller hur vi faktiskt ska hantera en verklig kris är kunskap nyckeln, det är både preppers och myndigheter ense om. Eller som »En svensk prepper« uttrycker det:

– Kunskapen är den viktigaste preppen.