GW:s dotter håller klassen

En skolskjutning inträffar i en gymnasieskola i hjärtat av Sveriges överklass, på Djursholm. Det är upptakten till ett ganska hårdkokt och osentimentalt rättegångsdrama, sett ur en omogen tonårsflickas synvinkel. Med sin fjärde roman, »Störst av allt«, ställer sig Malin Persson Giolito mitt i en europeisk debatt om hur växande klyftor sliter sönder ett samhälle. När boken börjar sitter 18-åriga Maja på golvet i sitt klassrum och runt omkring henne ligger hennes bästa vänner skjutna.

Förutom en dagmamma på promenad med sina förskolebarn är de enda människor som syns till i trädgårdsstaden Djursholm, som i mitten av juni prunkar av blommande gullregn och rhododendron, hantverkare som arbetar med tak, fasader och trädgårdar. Malin Persson Giolito lutar sig bekvämt tillbaka i sin mamma Birgittas mörkbetsade trädgårdsmöbler utanför villan i vitt mexitegel och berättar om när hennes föräldrar köpte huset tillsammans med en annan familj på 1970-talet och byggde om den till ett parhus för att ha råd. Pappa Leif GW Persson, pensionerad polisprofessor tillika deckarförfattare, ville göra en klassresa, och ta familjen hela vägen in i de finaste salongerna. Även om äktenskapet slutade i skilsmässa efter bara tre år i huset så får man säga att planen lyckades. Malin Persson Giolito växte upp och blev jurist, specialiserad i EG-rätt och jobbade till helt nyligen i EU-kommissionen. Till och med hunden, den vita labradoren Lili, verkar obekymrad av att kvällen innan ha landat med flygplan från EU:s översvämmade huvudstad Bryssel, där Malin Persson Giolito bor med sin franske make Christophe Giolito och tre döttrar.

I fjol publicerades boken »Djursholm. Sveriges ledarsamhälle«, en etnografisk studie av Mikael Holmqvist, som vände på segregationsbegreppet och målade upp överklassidyllen som en skamkultur med en positivt affirmativ befolkning som vet att det kostar att tillhöra eliten i Djursholm, den glänsande pärlan i Sveriges rikaste kommun Danderyd.

Malin Giolito Persson är dubbel till sin uppväxtplats. Hon ser segregeringen, som hon tycker har blivit mycket större sedan hon själv växte upp, men hon ser också hur vackert och tryggt det är. Inte utan ironi berättade hon om hur hennes make med främlingens oladdade och uppriktiga undran brukar fråga hur det kan finnas några svenskar som vill bo någon annanstans än på denna fantastiska plats.

Ändå målar hennes roman upp samma bild av socialt förtryck som Mikael Holmqvist beskriver. Ungdomarna i »Störst av allt« vet sin plats i hackordningen och som de flesta av sina föräldrar så  vidmakthåller de den rigoröst. Huvudpersonen Maja är skoningslös i sin blick på de vuxna, inklusive sina egna föräldrar.

– Det Majas föräldrar gör fel är att de låter sig förföras av hennes pojkvän Sebastian och hans pappa som är Sveriges rikaste man. Men jag tror det är väldigt få människor som inte blir förförda av en sådan person.

För att kunna leva sig in i hur Maja skulle reagera så har Persson Giolito plockat från sina egna döttrars blick, 16, 14 och 10 år gamla, på henne som förälder.

– Det var tufft att tänka som Maja. Hon mår inte särskilt bra, och man mår inte alltid så bra av att betrakta sig själv utifrån. Ibland var det svårt att gå på middagar under den perioden, säger hon.

De enda i boken som verkar klara att se igenom ytan och spelet om positioner är den adel som inte löper någon risk att förlora det de alltid har haft, och pojken från den invandrade underklassen, han som ändå inte har något att vinna på att ställa sig in.

– Jag har alltid hävdat att överklassen är väldigt öppen och tolerant och att Djursholm är en välkomnande plats. Det går hand i hand med att man inte känner sig hotad, mycket intolerans handlar om att man är rädd för att halka ner på samhällsstegen.

Malin Persson Giolito har själv gått i Vasaskolan, Djursholms samskola och i Danderyds gymnasium på den tiden »då skolan fortfarande rymde hela Sverige i ett tvärsnitt«, en tid då de extremt rika från Djursholm blandades på den stora gymnasieskolan med barnen på verkstadslinjen.

– För mig är det verkligen en bok om klass, och om hur man är instängd i sina egna fördomar och förväntningar. Man ska vara väldigt omedveten för att inte lägga märke till klass om man växer upp i en så extrem miljö. Jag bodde här med min ensamstående mamma som var sjuksköterska och man blir snabbt medveten om att man inte har samma ekonomi som andra. När en kompis kommer till skolan med privatchaufför då är det klart att man förstår att hon har en annan sorts liv.

Men det tog lång tid innan hon vågade lägga handlingen i just Djursholm.

– Det var först när jag vågade erkänna för mig själv, att om man ska berätta en historia om Sverige i dag och dessutom råkar känna till den här extrema miljön så är det idealiskt. Då ramlade väldigt mycket på plats, säger hon.

Under skrivandets gång har Malin Persson Giolito hunnit se två stora terrordåd i Paris och ett i Bryssel förutom flyktingkrisen som plötsligt drabbade Europa i höstas.

– Det är ett reellt problem i de flesta länder i Europa. Vi får en överklass som blir allt rikare, samtidigt som medelklassen blir mindre och underklassen växer. Det är ingen bra utveckling, historiskt sett har det alltid lett till revolution. Det finns ingen anledning att tro att människor i längden ska gå med på att ha det så, samtidigt som medelklassen ska försörja det här ojämlika samhället.

Som jurist så intresserar hon sig för vad det innebär att vara skyldig, och hon ställer rättens torra malande mot samhällets törst efter hämnd och snabba domar. Maja vet att hon är dömd i förväg, i folkets tribunal, en privilegierad bortskämd överklassunge som gjort bort sig och som därför får den bästa advokat landet kan erbjuda. Hon vet, trots sin isolering, att hon hatas för det, av hela samhället, ett offer för de fördomar som odlas i avståndet mellan klasserna.