Andra ronden för Birgitta Ohlsson

Det brukade vara Nyamko Sabuni och Mauricio Rojas som stod högst upp på de integrationspolitiska barrikaderna. De ville bryta bidragsberoendet och krävde språktest för nyanlända. Politiken älskades av väljarna, men fick kritikerna att koka.

Under Jan Björklund har Liberalerna varit betydligt mer återhållsamt i integrationsfrågan. Fram till nu. I ett förslag till nytt integrationspolitiskt program vill Liberalernas partistyrelse krossa parallellsamhällen och än en gång få alla nyanlända att lära sig svenska. Fler fall av hedersvåld ska straffas med utvisning och utsatta områden ska få fler poliser.

– Många tycker att det var ett misstag att släppa de här frågorna och nu måste man hitta tillbaka till dem. Björklund har en del i skulden men han har insett att det var en felbedömning och det finns nu en stark uppslutning runt programmet, säger Svend Dahl, statsvetare och skribent på Liberala nyhetsbyrån.

Det nya programmet är en gir bakåt i tiden till när partiet var som tuffast i integrationsfrågan. Men det ska inte bara ses som ett steg åt höger. Partistyrelsen föreslår exempelvis också att vårdnadsbidraget förblir dött och begravet, vilket är ett allianskritiskt drag.

Birgitta Ohlsson tillhör majoriteten som omfamnar integrationsprogrammet. Åtminstone i 45 av de 46 punkterna. Ett förslag får henne att förbereda sig på strid: förbud mot nyetablering av religiösa friskolor. Frågan är kontroversiell inom Liberalerna och var en av orsakerna till att Ohlsson angrep Jan Björklund när förslaget presenterades tidigare i höst. Hon kritiserade partiledaren öppet och skrev på DN debatt att det var fel av partiledningen att inskränka föräldrars rätt att välja vilka skolor de vill. Bråket ledde som bekant till avgångskrav mot både Birgitta Ohlsson och Jan Björklund. Några länsförbund reste sig upp och krävde ett extra landsmöte, man ville att partiledningen skulle ställa sina platser till förfogande.

Men de var inte tillräckligt många, och sedan dess har det varit tyst.

Kampen om partiet är däremot inte över. Inför helgen har Birgitta Ohlsson och Blekingeliberalen Anna Ekström lagt en reservation mot friskoleförbudet. De vill göra det svårare att starta religiösa skolor, men inte förbjuda dem. På andra sidan ligger en reservation av Stockholmspolitikern Lotta Edholm. Hon beskrivs av en del partikamrater som »Jan Björklund när han fortfarande var borgarråd«, en omskrivning för en kravliberal politiker som inte är rädd för att ta i med hårdhandskarna.

Edholm är inte bara emot nyetableringen utan vill se ett totalstopp av skolorna. Hon får stöd av flera Björklundförtrogna, bland andra Gulan Avci, ordförande för Liberala kvinnor, som beskrivs som en av majorens kronprinsessor.

När partiet går till omröstning står det alltså mellan tuffingarna på högerkanten, partistyrelsens medelväg och den mjukare linjen, företrädd av Birgitta Ohlsson.

– Skulle Birgitta vinna omröstningen ska det ses som att hon får stöd för sin kritik, säger en liberal politiker.

Frågan är bara om hon har någon chans i helgen. Birgitta Ohlssons stöd är som starkast vid landsmötet då företrädare längre ner i partiet samlas. På Lidingö är det andra som möts, 68 ombud valda av länsförbunden, partistyrelsen, riksdagsgruppen samt partiets EU-parlamentariker. Kort och gott Liberalernas elit, som en partiveteran uttrycker det.

Men mer intressant än vem som vinner frågan om religiösa friskolor är snacket i korridorerna. De upproriska länsförbunden var som sagt inte tillräckligt många när det blåste som mest. Men det betyder inte att Björklund sitter säkert. Hans stöd är beroende av hur det går i opinionen och med bara drygt en procentenhet upp från riksdagsspärren är många liberaler oroliga för partiets framtid. Träder en utmanare fram kan fler distrikt ropa efter ett extra landsmöte.

Att vara liberal är för tillfället att avvakta, med bara en kandidat är det svårt att vara kluven.