Michael Nyqvist 1960-2017

Michael Nyqvists livs bästa föreställning gav han under 56 år av sitt liv, i rollen som sig själv. Han var en alldeles speciell människa, även vid mopederna utanför Gångsätra skola på Lidingö.

Året var 1975 när han sa till mig: »Ball moppe du har, får jag provköra?«. Sen drack vi thé, snackade jackade kolvar och åt rostat bröd med engelsk marmelad.

Rollerna som bonden Benny  i : »Grabben i graven bredvid« och dirigenten Daniel i »Så som i himmelen« skulle senare göra honom till en av vår tids mest älskade skådespelare. Tillsammans med min morfar träffades vi utanför den klassiska Prestogrillen på Lidingö och tog varsin »Bratte med mos«.

»Trevlig gosse det där«, sa Morfar. »Och han skulle växt upp i Käppala? Tycker att jag kände igen honom på något vis«, sa Morfar och återgick in i sig själv.

Micke Nyqvist var en knepigt sammansatt, ibland direkt komplicerad ung man. »Jag vill inte prata om det där, det har liksom ingen med att göra«, sa han när vi i ungdomlig hunger skulle prata oss vuxna om familj, relationer, nära och kära. Det skulle dröja till den 6 juli 2007 innan han själv valde att berätta i Sveriges Radio sommar.

Under en resa till Venedig, han var bara sex år gammal, fick han veta att han hade fler föräldrar än han trodde. »Någon möblerade om hela min värld«, berättade han och försökte beskriva adoptivföräldrarnas flackande blickar. Han var ett bortadopterat gossebarn som, förvisso, växte upp i stor och sann värme hos mamma Gerd och pappa advokaten i Lidingös enda miljonprogramsområde, Käppala. Han trodde länge att det var tant Anita (hon med Televinken på TV) som var hans »riktiga mamma«.

»Jag borde hata dig, du är ju så lik din far«, sa Michaels biologiska mamma när han träffade henne för första gången i vuxen ålder. Pappa Marcello hade lämnat henne i Paris 1959. Hon var gravid – och han längtade hem till Florens. mamma lämnade den nyfödde till St Görans barnhem där han bodde ett år innan han adopterades.

Om sin jakt efter sina biologiska föräldrar berättar han, med smärtsam öppenhet, i sin självbiografi »När barnet lagt sig«. I sitt sommarprogram 2007 berättar han med smärtsam öppenhet om sökandet efter sin biologiske pappa, apotekaren i Florens, hans biologiska mammas hatobjekt. Pappa Marcello. Micke och Marcello möttes till slut och fick en livslång relation.

Michael Nyqvist utbildade sig vid Teaterhögskolan i Malmö och blev känd för allmänheten i samband med den första serien Beckfilmer i slutet av 90-talet där han agerade konstapel John Banck. Han har också medverkat i ett antal Lars Norén-pjäser, bland annat den synnerligen uppmärksammade Personkrets 3:1.

Nyqvist ingick i den fasta ensemblen på Dramaten. 2000 presenterar han sig för svenska folket som den alkoholiserade kvinnomisshandlaren och småbarnspappan Rolf i Lukas Moodyssons film »Tillsammans«, för vilken han senare nominerades till Guldbagge för bästa manliga biroll. Hans stora genombrott skedde i Kjell Sundvalls »Grabben i graven bredvid«. År 2004 spelade han huvudrollen i publik- och kritikersuccén »Så som i himmelen«.

Michael Nyqvists prestationer på scen och bioduken gav honom ett stort antal betygelser – däribland två guldbaggar. Den första fick han 2003, för bästa manliga huvudroll i ”Grabben i graven bredvid”. Den andra 2017, för bästa manliga biroll i »Den allvarsamma leken«.

Michael Nyqvists internationella karriär tog fart efter rollen som den ädle journalisten Mikael Blomkvist i filmatiseringen av Stieg Larssons Millennium-böcker. Hollywood ville ha mer och gav honom »Mission Impossible – Ghost Protokoll« och »Abduction« mot bland andra Taylor Lautner, Sigourney Weaver och Jason Isaacs. I den fjärde Mission Impossible-filmen porträtterar Nyqvist filmens ärkeskurk och spelar där bland annat mot Tom Cruise.

Han efterlämnar sin maka Catharina Nyqvist Ehrnrooth och barnen Ellen och Arthur.

När, var och under vilka omständigheter begravningen kommer att äga rum är ännu inte bestämt. Kanske väljer man Lidingö kyrkogård. Den vackra lunden ner mot Kyrkviken där min Morfar ligger begravd. Vi tre som åt bratwurst på Prestogrillen tillsammans vid mitt sista möte med Micke. Och tanken svindlar plötsligt:

Tänk om Micke blir grabben i graven bredvid.