Sockerpillerätarens paradox

Folk som gör som läkaren säger lever längre. Även om det läkaren säger är nonsens. Om läkaren ordinerar sockerpiller, kommer den som tar dem varje dag att leva ett längre och friskare liv, än den som glömmer att ta sina piller.

I läkemedelsstudier lottas patienterna till en grupp som får läkemedlet och en kontrollgrupp som får placebo (sockerpiller). Man jämför sedan hur det går för de två grupperna. I en sådan studie från 1980 gav man män med stor risk för hjärtinfarkt ett visst läkemedel (eller placebo) under fem års tid. Man fann ingen skillnad i hjärtinfarkt och död mellan läkemedels- och kontrollgrupp. Man jämförde då dem som ätit minst 80 procent av de piller de fått sig tilldelade, med dem som inte gjort det. De duktiga pillerätarna visade sig ha överlevt nästan dubbelt så ofta som de sämre pillerätarna. Paradoxalt nog gällde detta även i placebogruppen.

Fenomenet har bekräftats i läkemedelsstudier av patienter som haft hjärtinfarkt, eller som har hjärtsvikt (dåligt pumpande hjärta); de som korrekt följer sin sockerpillerordination överlever dubbelt så ofta under studieperioden, som de som slarvar eller glömmer pillren.

Den friska sockerpillerätarens paradox har studerats närmare i den jättelika studien »Women’s health initiative« där 13 000 kvinnor lottades till klimakteriepiller eller placebo och följdes under i genomsnitt tolv års tid. I placebogruppen hade de som duktigt ätit sina sockerpiller bara 65 procent så stor risk att dö under studietiden som de som inte tagit pillren ordentligt. De hade också mycket mindre  risk att få höftfraktur och dö i hjärtinfarkt eller cancer.

Men sockerpiller innehåller ju ingenting som främjar hälsan. Nej. Har patienterna suggererats till att tro att pillren är nyttiga? Nej, det vore helt emot reglerna för läkemedelsstudier. Patienterna vet att de lottats och att hälften av dem äter sockerpiller.

I stället handlar det nog om särskilda egenskaper och förhållningssätt hos dem som klarar av att under flera års tid äta ett piller varje dag. Egenskaper som minskar deras risk att bli sjuka och dö av alla möjliga orsaker. De duktiga pillerätarna har högre utbildning och bättre ekonomi än slarvarna, röker mindre, går på hälsokontroller och så vidare. Men deras bättre överlevnad kvarstår närmast oförändrad när man tar hänsyn till sådana faktorer i den statistiska analysen. Vi vet alltså i dag inte vad som betingar deras goda hälsa.

Låt oss nu göra ett tankeexperiment. På måndag lanserar våra myndigheter en kampanj om att bacon är nyttigt – det minskar risken för hjärt-kärlsjukdom och för tidig död. Man ska därför äta bacon minst tre gånger i veckan (gärna mer!).

Det nya rådet skulle tas emot på olika sätt. Vissa skulle skynda att köpa sitt bacon och lära sig att laga baconrätter. Snart visar de på Facebook upp den »sjukt goda« sallad på bacon och bara lite potatis, »så god att ingen tror att den är sprängnyttig!«. Folkflertalet skulle äta för lite bacon och ha gnagande dåligt samvete för detta. De skulle köpa sitt bacon men ofta glömma det i kylskåpet. De skulle huka under arbetskamraternas bacon-skryt och mediernas larm om att befolkningens usla baconätande hotar folkhälsan. Slutligen skulle några bångstyriga individer inte anpassa sig alls utan fortsätta äta vad de alltid gjort. För att de missat att bacon numera är supernyttigt, eller av egensinne, trots eller oförmåga.

År 2033 undersöker man så sambandet mellan baconätande och hälsa. Man kommer att finna ett närmast perfekt samband: de som äter bacon minst tre gånger i veckan kommer att ha hela 40 procent lägre risk för hjärt-kärlsjukdom och för tidig död. I denna grupp har nämligen de duktiga sockerpillerätarna ansamlats.

De duktiga sockerpillerätarna kommer att äta bröd när det påbjuds, och lågfett, omättat fett eller frukt och grönt när myndigheterna säger så. De är friska och lever längre. Inte nödvändigtvis på grund av brödet eller frukten. Utan på grund av i dag okända egenskaper och vanor.

Det påstås ofta att en bättre kost skulle kunna främja hälsan och spara stora pengar. Påståendet saknar belägg. De flesta koststudier är som baconstudien ovan – de undersöker sambandet mellan viss mat och hälsan i befolkningen. De kan aldrig bevisa att något är nyttigt, eftersom man inte kan eliminera effekten av »den duktiga sockerpillerätaren«. Kampanjer om vad man ska äta riskerar därför att inte spara några pengar, utan bara flytta runt de duktiga sockerpillerätarna till vad som för tillfället sägs vara nyttigt. I värsta fall dränerar de resurser som skulle ha gjort nytta någon annanstans.