Höststart med borgerlig falsksång

Han ville inte debattera, men stod likväl kvar en stund i studion när Jan Björklund anlände för att bli intervjuad. Försvarsminister Peter Hultqvist tornade bokstavligen upp sig framför L-ledaren vid första frågan. Den handlade som väntat om misstroendeförklaringen, och om den skulle bli av.

Tittare som hade väntat sig ett rakt svar torde ha blivit besvikna.

Försvarsministerns roll, meddelade Jan Björklund, skulle diskuteras senare under veckan.

– Så det är inte säkert alltså, utbrast programledaren Anna Hedenmo.

Den normalt självsäkre och bekväme Jan Björklund skruvade på sig. Han stakade sig.

– Som vi har sagt. Det har  … eh, om det framkommer nya fakta kommer vi att värdera det.

Det var svårt att tolka framträdandet i »Agenda« på något annat sätt än att Liberalerna och Jan Björklund inte direkt brinner av iver att fälla Peter Hultqvist. Många fick snarare känslan att Björklund försökte hitta en väg ut ur härvan.

Det är han inte ensam om.

När statsminister Stefan Löfven den 27 juli meddelade att inrikesminister Anders Ygeman och infrastrukturminister Anna Johansson lämnade regeringen var det en seger för alliansen. Åtminstone på papperet. Efter en vår av splittring och osäkerhet hade en enig allians krävt ministeravgångar och statsministern hade böjt sig för deras krav.

Men Stefan Löfven lät Peter Hultqvist sitta kvar, väl medveten om att försvarsministern åtnjuter respekt långt in i borgerligheten. Efter att ha stängt in sig några timmar sköt allianspartiledarna saken på framtiden, till riksdagens öppnande i september.

Sedan dess har inget gått alliansens väg. Den största politiska skandalen på många år har, åtminstone för stunden, i stället blivit en belastning för oppositionen.

[caption id="attachment_454191" align="alignnone" width="1200"] Fullt hus. Kungen tillsammans med talmannen Urban Ahlin under riksmötets öppnande.[/caption]

Opinionssiffrorna är förskräcklig läsning för dem som vill fälla Peter Hultqvist. Bara en tredjedel av alliansväljarna vill att han ska avgå. Bland Liberalernas väljare är det ännu färre, visade DN/Ipsos senaste mätning.

På sex veckor har alliansen inte lyckats förklara för väljarna, eller ens för varandra, varför Peter Hultqvist måste gå.

Så var det också en annorlunda stämning när riksdagen öppnade, mandatperiodens sista år. Bland bufféborden puttrade frågan om Peter Hultqvist och misstroendeförklaringen, om SD och Stefan Löfven.

Talmannen Urban Ahlin pratade i kammaren om att ledamöterna måste vara överens om hur riksdagen ska fungera, för att demokratin ska göra det. Det tycktes faktiskt, där bland folkdräkter och festklänningar, nästan som om till och med kungen tog ställning mot planerna på misstroende.

– Riksdagsuppgiften kräver en vilja att hitta konstruktiva vägar framåt, sa monarken.

Någon timme senare stimmade riksdagsledamöter, gamla statsråd och statsministrar som vanligt runt i sammanbindningsbanan. Men ingen verkade veta vad som faktiskt höll på att hända. En C-ledamot muttrade att det börjar bli pinsamt att alliansen inte kan ge besked. En moderat ropade efter semester, kommer den någonsin i år?

Om Peter Hultqvist får gå?

Bara alliansens partiledare visste, när riksdagen öppnade. Och kanske inte ens de. Centerpartister pratade om oron för att Liberalerna ska göra som vanligt, och sticka ut på egen hand. Moderater och kristdemokrater kunde inte förstå att de fortfarande måste göra allt för att få centervänner och liberaler med på tåget. Men den som tror att frågan är lätt för Liberalerna misstar sig. Riksdagsgruppen är delad. En stor del av ledamöterna vill att alliansen ska släppa Hultqvist och låta konstitutionsutskottet genomföra sin granskning i vanlig ordning. Partiet har börjat prata om möjligheten att strålkastarljuset skiftar i vår, från Hultqvist till Löfven. Andra vill inte tappa momentum, och står fast vid att försvarsministern har förbrukat sitt förtroende. Den sidan sällar sig till M och KD som anser att Hultqvists misstag är tillräckligt allvarliga för att fälla honom, oavsett vad den senaste opinionsmätningen säger. Där finns, enligt Fokus källor, försvarsutskottets ordförande liberalen Allan Widman. En tung röst i partiet, och med nära band till partiledaren.

Likadant låter det på sina håll i Centern. Men partiet som ofta påpekar att man inte vill medverka till »politisk cirkus« har också börjat prata mer om Stefan Löfven än Peter Hultqvist.

– Viktigast är att så länge vi inte är eniga skadar det alliansen, säger en C-ledamot.

Ändå vill C inte gå de andra till mötes.

[caption id="attachment_454189" align="alignnone" width="1200"] På plats. Försvarsminister Peter Hultqvist tillsammans med utrikesminister Margot Wallström i riksdagen i tisdags.[/caption]

På riksdagens öppnande satt huvudpersonen själv, Peter Hultqvist, i röd slips, snett bakom den nye kommunikationsministern Thomas Eneroth. På vägen till riksdagen talade han om för de medier som stack fram sina mikrofoner att han jobbar på som vanligt, och har en planering som sträcker sig fram till våren. Han såg inte ut att göra sin sista vecka på jobbet.

Det var dagen efter att han varit med på invigningen av Aurora, den största militärövningen i Sverige på 20 år. Där 20 000 svenska soldater övar tillsammans med Natoländer på ett fingerat angrepp mot Gotland och Mälardalen.

Övningen står och faller inte med Peter Hultqvist, anser borgerliga försvarspolitiker. Det har de givetvis rätt i, övningen fortsätter även om han försvinner.

Men att tvinga bort värdlandets försvarsminister mitt under pågående jätteövning kommer att väcka uppmärksamhet internationellt. Det är svårt att komma ifrån, det tillstår de flesta när man frågar.

Från sin plats i kammaren kunde Peter Hultqvist höra hur Stefan Löfven inledde regeringsförklaringen med ett långt parti om försvars- och säkerhetspolitiken.

Den där dramatiska sommardagen sex veckor tidigare gjorde statministern klart att i hans regering är Peter Hultqvist försvarsminister. Det är ett uttalande som förpliktigar. Drar man det till sin spets så borde regeringen avgå om Hultqvist tvingas bort.

Men, regeringen vill verkligen inte kasta in handduken. Inte nu. Om någon vecka lägger finansminister Magdalena Andersson, dopad av höga tillväxtsiffror, fram en expansiv valbudget med 40 miljarder kronor till nya reformer.

En oviss talmansrunda kan leda till att satsningarna som ska vinna valet 2018 skrivs om av en moderat finansminister. Också hårt prövade miljöpartister är nöjda med budgeten. De har fått igenom satsningar på elbilar och solceller, förslag som är lätta att kommunicera.

Så regeringens strategi är att vänta ut alliansen, att låta dem våndas över beslutet. Stefan Löfven kommer inte låta Peter Hultqvist avgå, väcks misstroendeförklaring låter man riksdagen rösta om saken. Det blir i så fall första gången en minister avsätts efter en misstroendeförklaring.

Men är det något parti som ser ut att ha gynnats så är det Socialdemokraterna och Stefan Löfven.

Med lite oväntad hjälp från liberala ledarsidor de senaste veckorna. »Alliansen skjuter sig i foten om Hultqvist får gå«, skrev Expressen. »Misstroendet mot Hultqvist går inte att försvara«, menade Sydsvenskan. Patrik Oksanen, politisk redaktör på Hudiksvalls Tidning (C), citerar en utländsk bedömare som ska ha sagt att »alliansens ledare måste ju ha flera skruvar lösa« om de vill få bort Peter Hultqvist.

Dagen efter riksmötets öppnande krävde även DN:s ledarsida att L och C skulle slå till reträtt.

Socialdemokrater och miljöpartister i Regeringskansliet känner sig paradoxalt nog stärkta efter sommarens turer kring Transportstyrelsen, den största politiska skandalen på många år.

– Vår tro är att den som är vuxnast i rummet vinner. Det här handlar i grunden om förmågan att styra landet och där har alliansens förtroende fått sig en törn, säger en centralt placerad källa.

I sitt svar till konstitutionsutskottet har regeringen försökt ge alliansen möjligheten att dra sig ur. En sådan krok är uppgiften om att Peter Hultqvist ska ha haft anledning att tro att Stefan Löfven redan visste.

– Det finns några öppningar, som de borde kunna nappa på, menar en regeringskälla.

Regeringen, liberaler och centerpartister har alla något att tjäna på att undvika en ny regeringskris. När många skilda intressen vill åt samma håll, brukar det oftast bli den riktningen som vinner till slut.

I den andra vågskålen finns alliansens enighet och den eviga rädslan för att Sverigedemokraterna ännu en gång framstår som det tuffaste oppositionspartiet.

Kristdemokraterna vill fälla Peter Hultqvist, liksom Moderaterna. Även om M riskerar att hamna i en regeringskris innan partiet har en ny partiledare, men den interna opinionen gör det omöjligt att backa.

Det som började så bra i somras, med en enig allians och en pressad regering, slutade som det ofta har gjort de senaste åren. Med att de borgerliga partierna sjöng i olika tonarter.

– If you can’t stand the heat, get out of the kitchen eller vad är det man brukar säga, muttrade kristdemokraten Mikael Oscarsson på väg in till riksdagsminglet.

– Ja, vi får se vad som händer, suckade moderaten Jan Ericson tillbaka.