Finkalibrerade köttberg
När den 29-årige amerikanske stormästaren i schack, Hikaru Nakamura, i förra veckan förolämpade den förre världsmästaren Garri Kasparov sågs det knappt som en oförskämdhet. Snarare som sakligt.
– Kul att se dig men här lär du inte ha en chans, sa Nakamura.
Några av planetens skarpaste schackhjärnor var samlade i Saint Louis i USA i augusti för att göra upp i en blixtturnering. Gamle Kasparov presenterades i sammanhanget som »geten«, trots att hans yttre påminner ganska lite om ett magert betesdjur. Men han betraktas fortfarande som The GOAT, The Greatest of All Times. Ändå är tidernas bästa en föredetting med dagens mått mätt. Att Kasparov, som hunnit bli 54 år och inte har tävlingsspelat på tolv år, skulle åka på rejält med pisk av det unga gardet, i huvudsak 25–35-åringar med sublim hjärnkapacitet, insåg alla.
Tankegångarna speglar en vanlig föreställning om att hjärnans kognitiva förmåga når sin topp tidigt i livet. En studie från 2014 visar att människor tror att hjärnan når sin topp redan vid 29 års ålder. Och att den börjar urarta vid 53. En liknande slutsats drogs redan av en de första neuroforskarna, psykologen William James. 1890 beskrev han den åldrande människan som en »halvsenil spillra«, oförmögen att lära sig nya saker, och »omöjlig att få att hänga med i enkla samtal.«
Jordklotet kommer de närmaste tio åren att bestå av 236 miljoner fler människor som är över 65 än i dag. Ibland frammanas bilden av ett växande köttberg av gaggiga gamlingar, på ett sätt som får ättestupan att framstå som enda utvägen.
Men vid sidan av insikten att många kognitiva förmågor når sin höjdpunkt under livets första decennier vet forskare nu att ännu fler viktiga hjärnförmågor kulminerar mycket senare. Hjärnans kognitiva landskap har tidigare setts som en kurva, men består i själva verket av en rad kurvor, som når toppen vid olika perioder i livet. Informationsbehandling och korttidsminne både glimrar och börjar slockna tidigt. Men förmågan att räkna, ordförråd, och förståelse för sammanhang är som bäst några decennier senare. Förmågan att urskilja känslor i andra människors ansikte tycks vara på topp i 40-årsåldern, och bågen för lycka är uppochnervänd, ett u, med en tidig peak vid 20 och en sen vid 70.
Biologin försämrar vissa funktioner i den åldrande hjärnan. Men andra blomstrar och utvecklas, just för att hjärnan åldras.
De som följde blixtschacket i Saint Louis Rapid & Blitz belönades med en fascinerande kraftmätning mellan en ung och en äldre hjärna. Partiet mellan Kasparov och Nakamura böljade fram och tillbaka. Den unge amerikanen briljerade med skarpsinniga och snabba kombinationer, men åldermannens ögon upptäckte en blotta i 29-åringens anfall, och vis av erfarenhet förstod han att utnyttja den. Några ögonblick senare fick det unga blixtschackgeniet Nakamura åter sträcka fram handen till den gamle geten. Den här gången för att säga:
– Grattis! Du var bättre än jag.
Den skarpaste av de åldrande hjärnorna kan vara minst lika knivskarp som den skarpaste unga.
Tre oförglömliga schackdueller
1. Bobby Fischer vann över Boris Spasskij, Reykjavik, 1972
VM-final i upphetsad kalla krigetanda. Amerikanen satte punkt för en nästan sekellång sovjetisk hegemoni på schacktronen.
2. Garri Kasparov förlorade mot Deep Blue, New York 1997
Efter att flera gånger ha besegrat världens bästa dator kapitulerade mänsklighetens bästa schackspelare i ett avgörande parti mot en maskin som kunde räkna ut 200 miljoner drag i sekunden.
3. Magnus Carlsen vann mot resten av världen, New York 2009
Samlad schacktalang från världens alla internetschackspelare utmanade den blivande världsmästaren, och upptäckte att fler kockar leder till sämre schacksoppa.
