Hon är Löfvens tyngsta offer

Vad var väl ett möte med Säpo på justitiedepartementet? Urtråkigt vissa månader. Kaffe, mineralvatten, pillrande med kakor och Säpochefens dragning av ärenden. En hittad vapengömma här, ett knepigt utvisningsärende där.

I slutet av ett möte i februari 2016 kom informationen om säkerhetsrisker som uppstått i samband med outsourcingen av IT-driften i Transportstyrelsen. Det var i övergripande ordalag. Och möjligtvis var det också så att socialdemokrater inte alltid gick loss på integritetsfrågor med fulla cylindrar. I anteckningarna som stats-sekreteraren Emma Lennartsson, stats-minister Stefan Löfvens närmaste medarbetare, gjorde från mötet fanns hur som helst inte uppgiften nedtecknad.

Den fanns heller inte i hennes anteckningar från mötet ett halvår senare, i augusti 2016. Då Säpo hade informerat om att tillsynen fortfarande pågick. På ett extra regeringssammanträde sent i förra veckan sa Lennartsson att hon gjort ett misstag. Tidigare hade statssekreteraren sagt att hon fått kännedom om tillsynen mot Transportstyrelsen först i december 2016. Nu sa hon att det funnits information på tidigare möten, men att hon inte uppfattat allvaret i situationen. Hon slutade med omedelbar verkan, utan avgångsvederlag. Sparkad, brukar det också heta.

Att en statssekreterare får gå utan avgångsvederlag är exceptionellt. I det svenska politiska systemet har statssekreterarna stor politisk makt, och är ofta mer inflytande än statsråden.

– I ett system som det svenska är regeringen kollektivt ansvarig för hur myndigheterna sköts . För att göra en sådan ordning möjlig har statssekreterarna en central roll, berättar Torbjörn Larsson, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Statssekreteraren, en kombination av politiker och tjänsteman, har sitt anställningsavtal kopplat till statsrådet. Om statsrådet avgår gör också statssekreteraren det. Men statsministern utses genom allmänna val, och utser själv sina statsråd, som liksom statsministern kan ställas till svars och röstas bort genom misstroendeförklaring. En statssekreterare kan inte röstas bort.

– Statssekreteraren är den mäktigaste personen i regeringskansliet, just på grund av den dubbla rollen. De har både överblick över det praktiska arbetet och inblick i det politiska, säger statsvetardocenten i Anders Ivarsson Westerberg vid Södertörns Högskola.

Rollen som spindeln i nätet var från början tänkt som en politisk funktion, men blev under 1900-talets första hälft ofta en tjänstemannaanställning. Från 1950-talet har jobbet blivit allt mer politiserat. Det verkar de allra flesta nöjda med.  Den som ska arbeta nära ministern kan analysera omvärlden med ministerns politiska utgångspunkter.

– Statssekreterarnas starka ställning beror på att de är som spindlar i nätet, de har oftast bäst helhetsbild, och är den som ger ministern råd, säger Torbjörn Larsson.

Det är också statssekreteraren som, vid en skandal, får ta smällen.

På Emma Lennartssons plats sitter nu Nils Vikmång, som fram till den här veckan skulle leda Socialdemokraterna i valet 2018. Nu har han en  hel del annat att göra. Till exempel fundera på hur regeringen ska svara på frågorna om varför Emma Lennartsson fick gå så dramatiskt.

Var hennes avgång ett damoffer för att skydda Löfven?

– Det konstiga är att informationen fanns på så många ställen i regeringskansliet, säger Torbjörn Larsson. Om det skulle visa sig att Löfven i strid med vad han sagt har känt till IT-skandalen, är det förstås katastrofalt för regeringen.

Det är Nils Vikmångs huvudvärk nu