I försvarsställning

Att det alltid skulle vara så kallt här uppe. Blåste så in i ... Inte hade hon med sig några långkallingar heller, det var ju ändå augusti. Men le, det fick man göra ändå om man var försvarsministerns presschef. Runt 30 000 människor hade kommit till F21 i Luleå för att kolla på försvarets flyguppvisning.

Ett amerikanskt jaktplan drog i väg. Var det vinddraget eller blåsten som lät? Hon tog huttrande ett steg närmare Peter Hultqvist och artilleripjäsen Archer. Över gräsmattan kom en man emot dem, med målinriktad gång.

– SA2XYZ, sa han och räckte fram handen.

– SM4HCF, trevligt att träffas, svarade Peter Hultqvist.

Anropssignalen har varit registrerad i Peter Hultqvists namn sedan 1975. Uppe i Luleå var det som många gånger förr. Försvarsministern hälsade på allt och alla. Men med amatörradioentusiaster var det något annat. Det verkade lite som om de hade ett eget språk, som när man hör svenska utomlands.

Med morsekod är det som med att cykla, hade han förklarat för henne. När man väl har lärt sig finns det kvar i medvetandet. Nu hade det inte blivit lika mycket tid för amatörradio sedan han blev minister, men ute på förbandsbesök brukade han öva på att få upp hastigheten. När hon hörde knastrande, hörde han meddelanden.

***

Varför började alla 2017 plötsligt gilla Peter Hultqvist?

Att han håller på med amatörradio, teknikkul, som Sveriges sändareamatörer kallar det, kan se ut som en söt detalj. Men för att förstå varför det dök upp plakat med texten »Rör inte min försvarsminister« när alliansen hotade med att avsätta tre ministrar i juli, kan man börja där.

För det var inte bara i folkopinionen stödet var starkt. I slutet av juli handlade debatten om en socialdemokratisk försvarsminister, men borgerliga ledarsidor var lika snabba med att döma ut alliansens drag som de till vänster. Det var sakligt tvivelaktigt att tvinga bort försvarsministern, men också en strategisk vinst för Moskva, enligt Dagens industris PM Nilsson. I Hela Hälsingland skrev Patrik Oksanen att alliansen gick fel, särskilt när de fyra partiledarna använde rikets säkerhet som argument. Expressen, DN och Eskilstunakuriren följde samma linje, tidigare försvarsministern och moderaten Mikael Odenberg använde sin vanliga kommuniké till verkligheten och skrev ett Facebookinlägg, försvarstwittrare och det försvarspolitiska etablissemanget var förbannade.

Till viss del handlar det om morsekod, och kalla kriget.

Som 17-åring satt Peter Hultqvist och lyssnade på kortvågsradio hemma i Åselby. Världen blev större än Borlänge kommun när man kunde lyssna på nyheter från östra Berlin, även om det var propaganda. Och även om tekniken har förändrats, så är metoderna likadana nu. Falsk information från Ryssland i dag har samma språk som KGB använde då. Han känner igen berättelserna, och hur de är tillskruvade. I alla fall är det så de som försvarar honom förklarar det.

– Han har ett försprång gentemot andra politiker där. Jag tror att det är därför han har förstått och tagit desinformationen från Ryssland på ett sådant allvar, säger Patrik Oksanen.

Och Ryssland har tagit Peter Hultqvist på allvar. Sputnik News och Russia Today falskvinklar nyheter och förvränger försvarsministerns uttalanden på ett sätt som inte har hänt en svensk politiker sedan kampanjen mot Carl Bildt. Falska Twitterkonton i Peter Hultqvists namn dyker upp relativt konsekvent. Det fejkade brevet där Hultqvist pekades ut som ansvarig för dunkla vapenaffärer med Ukraina stoppades i Sverige, men har dykt upp på andra ställen i världen efter det.

[caption id="attachment_453831" align="alignnone" width="750"] 26 juli. Alliansledarna hotar med misstroendeförklaring mot tre av regeringens ministrar.[/caption]

Svaret på varför ryssarna är så fokuserade på Peter Hultqvist, är till viss del också svaret på varför stödet för försvarsministern sträcker sig långt utanför det egna partiet. Det är inte upprustningen av det egna försvaret som retar, utan det att han på blixtsnabb tid snott ihop bilaterala avtal med många av länderna inom Nato. Sverige har under Hultqvist fått nya eller återupptagna relationer med alla länder runt Östersjön, med Storbritannien och USA, och har gått med i Natos snabbutryckningsstyrka Joint Expeditionary Force, JEF. Dessutom är värdlandsavtalet med Nato undertecknat. Efter räden av samarbeten finns det i verkligheten liten skillnad från ett medlemskap. Om det inom ett år händer något i vårt närområde är Sverige inlindat i Natostrukturer, mycket tack vare Peter Hultqvists handslag.

Men alla är inte nöjda med det. Särskilt inte i Socialdemokraterna. Det är därför han är så viktig för Stefan Löfven.

– Sveriges säkerhet har äventyrats, sa Anna Kinberg Batra.

– Det kan vara det största svenska säkerhetsläckaget sedan spionen Stig Bergling för 40 år sedan, sa Jan Björklund.

– Det handlar om etik och det handlar om ledarskap, sa Ebba Busch Thor.

– Det är ett flerdubbelt informationshaveri inom regeringen, sa Annie Lööf.

Framför en veckad grå gardin i Moderaternas nya högkvarter på Blasieholmen förklarade alliansledarna varför tre av regeringens ministrar måste gå. Det var strax efter att Transportstyreskandalen gjorde slut på sommarledigheten för halva politikSverige.

Det var ett slags halvkvävt försök att störta regeringen. Förra gången man hade försökt, när alliansens budget vann, hade Löfven hotat med nyval.

– Om regeringen och Stefan Löfven bedömer att de inte har kraft att regera Sverige är det deras beslut, sa Jan Björklund nu.

Några timmar senare var Peter Hultqvist på väg till statsrådsberedningens landstingslika korridorer. Alla tre ministrarna hade kallats upp till Stefan Löfvens arbetsrum.

Peter Hultqvist visste vad han skulle säga när det var hans tur. Det skilde sig inte nämnvärt från det han redan sagt i försvarsutskottet. Att ansvarsprincipen gäller, att tillsynen av myndigheterna låg på Säkerhetspolisen och att näringsdepartementet hade huvudansvaret. Att han inte hade gjort tillräckligt fel för att åka, helt enkelt.

– Försvarsminister i min regering är Peter Hultqvist, sa Stefan Löfven ett dygn senare från podiet i Rosenbad.

Det hade inte bara med försvars- och säkerhetspolitik att göra.

[caption id="attachment_453832" align="alignnone" width="750"] 27 juli. Stefan Löfven meddelar att försvarsministern sitter kvar. Infrastrukturminister Anna Johansson och inrikesminister Anders Ygeman väljer att avgå.[/caption]

Försvaret hade länge längtat efter upprustning när Peter Hultqvist först klev in i försvarsdebatten, även om mer pengar till det absolut nödvändigaste var en väntad utveckling oavsett regering.

Men kommunalrådet från Borlänge gjorde något nytt.

– Problem döljs eller skyfflas åt sidan när de i stället behöver belysas och åtgärdas, sa han med sitt starkaste magstöd från scenen på Folk och försvar, den årliga konferensen i Sälen.

Han sa som det var.

Efter att ha hjälpt Håkan Juholt till makten kom Peter Hultqvist in i riksdagen som ordförande för försvarsutskottet. Hemma i Borlänge hade det aldrig varit försvarsfrågorna som engagerade mest. Att man lade ner regementet i Falun var ingenting som direkt diskuterades, det var trenden då.

– Det var han inte så engagerad i. Men vi hade en tråkig händelse då en ung man blev skjuten på öppen gata. Då var det Peter som ställde upp. Han gick ut bland folk på möten, och satte upp ett 35-punktsprogram för att stoppa våldet. Det var det som gjorde honom så populär som kommunalråd, att han var så närvarande, säger Marianne Nordlöf, tidigare kollega och S-veteran.

Nej, det var ju inte många som brydde sig så mycket om försvaret då, inte heller Peter Hultqvist. Rättvisefrågor och sociala frågor var det som drev honom framåt, att lägga ner grundskolor var tyngre än regementen.

Men så kallade partiet.

Han gjorde som många socialdemokrater har gjort före honom. Han började läsa på.

Idéerna om ny politik började formas när Hultqvist granskade den socialdemokratiska försvarslinjen. Framför allt två slutsatser hade trätt fram.

Det hängde inte ihop ideologiskt, och ekonomiskt fanns ingen vettig idé om vad som behövde göras.

Ordförandebytet från Juholt till Löfven underlättade, Peter Hultqvist och Stefan Löfven låg betydligt närmre varandra i sak. Som försvarsutskottets ordförande började han bygga nätverk och vrida partiet i en ny riktning.

Hultqvist skrev i Arménytt och försökte nå ut till försvaret, då på flera armlängders avstånd från politiken efter år av isiga relationer. Men det var som om något sprack upp när han började prata om att soldaterna behövde vinterkängor och vapnen ammunition. Peter Hultqvist träffade mitt i prick i den uppdämda känslan av desperation som försvarsanställda blivit vana vid, och som till slut hade börjat sippra ut på bloggar med anonyma avsändare.

Det var början till en annan relation mellan försvarsmakten och politiken.

Att vinna stora delar av det försvarspolitiska etablissemangets förtroende är ingen lätt sak, fråga de moderater som nu försöker.

De senaste årens försvarsministrar har alla varit omgärdade av olika typer av misstänksamhet från den relativt lilla, ganska högljudda och svårflörtade gruppen med stort inflytande. Mycket handlade länge om att ingen kände igen sig i det politikerna sa. Trots nedskärningarna gick det enligt Rosenbad bra med personalförsörjningen, och försvarsförmågan var hög. Samtidigt frågade sig kunnigt folk hur det kunde vara bra att missa rekryteringsmålen med 50 procent varje år. Moderaten Mikael Odenberg hade varit där i verkligheten och nosat, han fick i alla fall gå med en känsla av att stå upp för försvaret. Efterträdarna Sten Tolgfors och Karin Enström jobbade i motvind under en finans- och statsminister som utmålade försvaret som ett särintresse, men det var ministrarnas egen skönmålning av verkligheten som slog hårdast tillbaka.

Med alliansens misstroendeförklaring blev Peter Hultqvists framgångar i försvarskretsar tydliga, men det är ingen ovillkorlig kärlek. Varje gång du som minister säger som det är, betyder det att försvarsdepartementet behöver mer pengar.

Den taktiken börjar sakta slå tillbaka.

Den pågående materielbergsutredningen om försvarsmaktens långsiktiga behov pressar på. Försvarsministern är väl medveten om att det kommer att bli ett litet helvete. Flera års obehagliga försvarsbeslut som skjutits på framtiden har kommit i kapp. Enorma kostnader och ännu ett krig med finansen väntar. Det blir allt svårare att säga som det är, och få pengar för det.

I en orolig omvärld har Försvarsmakten vuxit till en debattör som få går emot. Om försvaret säger att de behöver 10 miljarder, är det 10 miljarder som behövs. Få ifrågasätter staben runt ÖB:s uträkningar, trots att många i bakgrundssamtal vittnar om miljardsvinn inom försvaret, dålig planering och orealistiska materielbeställningar.

Men vid sidan av pengarna kan Peter Hultqvist fortfarande slå sig för bröstet. Få trodde att just den här regeringen skulle sy in Sverige i alla viktiga Natosamarbeten. Med Miljöpartiet vid sin sida, och en utrikesminister som jobbar i en annan riktning, har det egna partiets motstridiga vänsterfalang varit Peter Hultqvists minsta problem på vägen mot närmare samarbete med USA.

Få i partiet har samma tyngd. Som distriktsordförande i Dalarna var han viktig för att få med skogslänen i helomvändningen av migrationspolitiken. Med den tyngden föste han också partiet framför sig genom S-kongressen och mot den nya försvars- och säkerhetspolitiska inriktningen. Peter Hultqvist-doktrinen, som tjänstemännen på försvarsutskottet kallar den.

Eller Stefan Löfvens inriktning.

För om det är något som är tydligt för dem som jobbar på golvet, är det att Hultqvist har statsministerns öra på ett helt nytt sätt, och tvärtom. Även om försvarsministerposten är prestigefylld i regeringen, har inflytandet varit svagt under nedrustningsåren. Opolitiska tjänstemän är luttrade. Men de senaste åren har något hänt, det går plötsligt att få igenom saker. Ärenden hissas till statsrådsberedningen som man i flera år inte har brytt sig om att ens försöka med. Som alla försvarsministrar genom tiderna har Hultqvist bråkat med finansen, skillnaden är han faktiskt vunnit ibland. Det råder ingen tvekan om att regeringens försvarsöverenskommelse med Centern och Moderaterna hade varit svårare att få ihop för någon med längre avstånd till både Stefan Löfven och Magdalena Andersson.

Ändå handlar Peter Hultqvists roll i regeringen om något mer.

Att hålla ihop försvarsöverenskommelsen har varit ett överordnat politiskt mål för statsministern, som har gått bortom behovet av ökad militär förmåga. Varje steg framåt över blockgränsen i försvarsförhandlingarna, 500 miljoner extra redan i år och drygt 10 miljarder de kommande fem åren, är för Löfvens regering något annat än pengar. För en regering som har haft svårt att få igenom politik och fått allvarlig kritik för bristande handlag är varje handslag med de borgerliga ett bevis.

Det går att regera trots allt.

Sedan kom misstroendeförklaringarna.

Går det att regera trots allt?

[caption id="attachment_453836" align="alignnone" width="750"] Lokalpolitikern. Peter Hultqvist var S-märkt kommunalråd i Borlänge i 17 år. Under åren 1998–2006 som ordförande för kommunstyrelsen. 2006 blev han invald i riksdagen.[/caption]

I det maktpolitiska spelet blev Peter Hultqvists roll starkare. Att få igenom försvarsbeslutet i tid till budgeten viktigare. Dels för att stärka försvarsministern i opinionen, men också för att splittra alliansen. När Kristdemokraterna lämnade förhandlingarna blev situationen än mer lockande, med extra pengar kunde Stefan Löfven berömma Annie Lööf och Anna Kinberg Batra för att ha stannat kvar.

Två av regeringens ministrar har fungerat lite bättre än de andra, särskilt en av dem. Att oppositionen vill ta bort just dem, är nästan omöjligt för en regeringschef att acceptera.

Det handlar inte längre om sak, det handlar om något annat.

En regerings integritet.

Att fråga runt i Socialdemokraterna om Peter Hultqvist är i dagsläget lite som att lyssna på en valkampanjsfilm. Men några saker kommer igen. Hans egentliga intresse för sociala frågor och hans ständiga längtan till Borlänge. Han har samma urtvättade T-shirts och jeans när han går till affären, och samma vilja att stanna och prata med folk på stan. Han skrattar bort nära medarbetares försök att få honom att börja träna. Men i grunden ligger en övertygelse; bara genom att vara sig själv vinner man folks förtroende.

Tidigare medarbetare är eniga Han gör allt han kan för att inte missa ett möte, oavsett om det är med partiveteraner samma dag som pressträffen om hans eventuella avgång sker, eller medlemsmöten under brinnande Juholtkris.

Allt talar för att varken alliansen eller Sverigedemokraterna tänker ändra sig.

Peter Hultqvist ska bort.

Men det är heller inte mycket som talar för att Stefan Löfven kommer att ändra sin plan. Det har gjort Dalarnas distriktsordförande till nyckelpersonen i stöket som är svensk politik just nu. I alla fall till dess att riksdagen öppnar. Strax därefter röstar ledamöterna om Peter Hultqvists framtid.

Kanske röstar de i förlängningen också om vilken regering vi ska ha.

Under det dygn i slutet av juli, som statsministern hade att bestämma sig för hur regeringen skulle hantera misstroendeförklaringarna, tog han råd av en handfull människor. I beslutet att låta Peter Hultqvist stanna fanns till slut också en plan för nästa steg.

Mellan onsdagen och torsdagen drogs en del gamla resonemang fram i den lilla skaran kring bordet hos statsministern, och ganska snart utkristalliserades tre alternativ.

Ett drastiskt, ett lite mindre drastiskt och ett lite mindre troligt:

Om Peter Hultqvist röstas bort kan Stefan Löfven utlysa nyval.

Han kan gå till talmannen och sätta i gång en talmansrunda, och hoppas på att kunna bilda en S-regering.

Han kan också regera vidare som om ingenting har hänt. Men det lät ju rätt viktigt det där han sa om att Peter Hultqvist är »försvarsminister i min regering«.

Drygt två veckor efter att riksdagen har öppnat ska regeringen lämna höstbudgeten till riksdagen. Det är en fullproppad valbudget Socialdemokraterna inte gärna slänger bort i svallvågorna av en ny talmansrunda. Ett nyval skulle tidigast kunna ske inom tre månader, men också det kan slå tillbaka. För att en så dramatisk vändning ska bli aktuell måste regeringen veta vad väljarna vill. Egna opinionsmätningar måste göras, och löften om att inte slänga ut Sverige i politiskt kaos måste hanteras.

Ändå är statsministern, enligt Fokus källor, klar över hur han ska göra.

[caption id="attachment_453834" align="alignnone" width="750"] Ny regering. Stefan Löfven presenterar sina nya ministrar Tomas Eneroth och Heléne Fritzon.[/caption]

Med Bella Venezias havsblå väggar i bakgrunden avslutade Stefan Löfven pressträffen ett dygn efter att alliansen gått till attack.

– Landet har en regering. Nu fortsätter vi, så får vi se vad man gör på den andra sidan, sa han.

Bredvid stod Peter Hultqvist och sken i kapp med solen. Det är faktiskt svårt att hitta ett bättre uttryck för att beskriva hur han såg ut. När statsråden gick ner för att svara på reportrarnas frågor hann hon som sedan skulle stå och frysa i Luleå sticka in en fråga till sin chef:

– Vad det var det för min du hade där uppe?

– Jag försökte se neutral ut, sa försvarsministern.