Kim riktar kärnvapen mot Kina

Vår nya ballistiska robot kan slå till var som helst i hela Kina, konstaterade en nordkoreansk topptjänsteman nyligen. Under sommaren har såväl politiker som statliga medier i Nordkorea offentligt kallat Kina för »förrädare«, då Peking slutat försvara Pyongyang med sitt veto i FN:s säkerhetsråd och i stället ställt sig bakom utökade sanktioner.

Kina har förvisso hjälpt Nordkorea med utvecklingen av kärnvapenrobotar. Inte bara genom handel och råvaruförsörjning, utan även med teknologi och komponenter av »avgörande betydelse« enligt en FN-rapport i mars i år. Men sedan dess har relationen surnat till ordentligt. Efter det senaste kärnvapenprovet nu i september protesterade Kinas utrikesministerium inför Nordkoreas ambassad, och offentliggjorde dessutom klagomålen vid en presskonferens.

Detta kärnvapenprov ägde rum bara några timmar innan Kinas president Xi Jinping invigde ett viktigt ekonomiskt samarbetsforum i staden Xiamen. Tajmningen var ingen slump. I maj i år förberedde Xi en ännu viktigare konferens, inför vilken 29 statschefer och ännu fler utländska delegationer vallfärdade till Peking för att lyssna på visionerna om presidentens påkostade prestigeprojekt med »den nya sidenvägen«. Världens mediala uppmärksamhet vändes dock i stället mot den missil som Nordkorea valde att provskjuta precis före konferensens början.

Ett par månader dessförinnan testade Nordkorea en ny raketmotor just när Xi Jinping tog emot USA:s utrikesminister Rex Tillerson. Den noggranna planeringen visar att den unge diktatorn Kim Jong-Un knappast avser att bli någon kinesisk marionett. Nordkoreas stenhårda agenda om nationalism och självständighet riktar sig därmed inte bara mot USA, utan även mot den stora kommunistgrannen.

Det är enkelt att vända blickarna mot Donald Trumps Twitterkonto så fort det börjar smälla i Nordkorea. Men det är långt viktigare att följa relationen med Kina. Det är länge sedan retorik lik »en vänskap gjuten i blod« eller »en relation lika nära som tänder och läppar« hördes från Peking. I stället framhöll statliga kinesiska medier nyligen att Kina skulle hålla sig »neutralt« i en konflikt där USA svarar på en inledande nordkoreansk attack.

Vidare har Kim fortfarande inte besökt Kina sedan han blev ledare 2011, och president Xi har heller inte varit i Nordkorea. Detta för att Kina inte gillar Kim, och Kim inte litar på Kina. Diktatorn har låtit avrätta såväl sin bror som svåger, troligen efter misstankar om en palatskupp med stöd från Peking, som till varje pris vill behålla landets regim, men bli kvitt dess illojala högste ledare.

För politbyrån i Peking måste det vara lika överraskande som obehagligt att kärnvapenrobotarna de hjälpt till att utveckla nu riskerar att vändas emot dem. Kina har plötsligt hamnat i en mycket besvärlig sits mellan ett USA som anser att landet inte gör tillräckligt för att straffa Nordkorea, och en kärnvapenbestyckad diktator som blir alltmer aggressiv och lättretad.

Mitten av oktober blir avgörande. Då håller Kina sin 19:e partikongress, landets viktigaste politiska sammankomst som endast äger rum vart femte år. Om Kim beslutar sig för att störa lugnet under kongressen, tror många analytiker att Kina kan strypa oljetillförseln till Nordkorea. Eller värre. Efter Pyongyangs senaste vapentester har kinesiska truppsamlingar ofta setts vid den nordkoreanska gränsen. Att de är där i syfte att försvara sin granne vid en amerikansk attack är inte längre säkert.

I dag är Nordkorea beroende av Kina vad gäller olja, utländsk valuta och en rad viktiga handelsvaror. Men med kärnvapen i rockärmen blir relationen genast mer jämlik.

Nordkorea har även uppgett att man vill förhandla fram någon form av fredsavtal med USA. Det skulle sannolikt innefatta diplomatiskt erkännande och fullvärdigt medlemskap i världssamfundet, vilket i sin tur skulle minska beroendet av Kina ytterligare. Test av kärnvapen och robotar kan vara en metod att tvinga fram direkta samtal med USA, samt att komma stärkta till dessa samtal.

Då ställer den djärvt högspelande Kim omvärlden inför ännu ett dilemma:

Är det rätt att legitimera världens mest hänsynslösa regim för att minska hoten från de kärnvapen regimen pekar vilt med åt precis alla håll och kanter