Oförarglig skändning av flaggan
Svagheten med flaggan på Sergels torg – den svenska flagga som sitter på en böjd, »impotent« flaggstång – är att den är så förutsägbar. Hur snacket gick på Kulturhuset, när man fick idén att ta över installationen från Göteborg, är lätt att föreställa sig. Det är ett konstverk som är lika ofarligt och oförargligt rotat i dagens dominerande kulturradikalitet som det kitsch som fyllde salongerna under sent 1800-tal var rotad i sin tids konvention.
Banalt, helt enkelt.
Det är lite genant att en och annan politiker och skribent ändå inte kan låta bli att oja sig över det hela. Att kalla Mattias Norströms flaggstång »osmaklig« eller »onödigt provokativ« är att göra sig lika platt i tanken som verket självt.
Symboler – flaggan och kungahuset för att nämna ett par – är viktiga. De samlar knippen av värderingar, gemensamma minnen, myter och förväntningar. De är en central del av att vara människa och kulturvarelse. I den meningen finns all anledning att ta symboler på allvar. Men en del av att ta symboler på allvar är att använda dem för att ställa frågor och utmana.
Att inte våga brottas med symbolernas kraft, att freda dem från tankar och perspektivförskjutningar, skulle förta en stor del av poängen med dem. Dessutom vore det räddhågset på ett sätt som inte anstår ett öppet samhälle med någorlunda självförtroende. Det är klart att man måste få skända svenska flaggan, av precis samma skäl som det måste vara tillåtet att publicera karikatyrer av Muhammed.
Det innebär inte att alla sådana försök är tänkvärda eller lyckade. Flaggan på Sergels torg signalerar mest Kultursveriges självgodhet. Den är ännu ett exempel på hur man inte förmår ifrågasätta sig själv, bara andra.
Om man ändå skulle använda konstverket till att få i gång en intressant diskussion, måste man kliva upp ett par trappsteg högre än konstnären och Kulturhusets kommittéer. Man kunde till exempel öppna en diskussion om nationens dubbelhet. Om hur nationen å ena sidan kan användas som ett tillhygge. Hur den å andra sidan i praktiken utgör grunden för demokrati, rättsstat, frihet och allt det som följer med medborgarskaps-tanken.
I tisdags publicerade Dagens Nyheter en utmärkt artikel i ämnet av kulturhistorikern Dan Korn. Strunta i flaggstången. Läs den i stället.
