Ät och slipp bli allergisk!

Strax efter år 1900 beskrevs anafylaxi, en livshotande allergisk reaktion känne­tecknad av kraftigt blodtrycksfall och sammansnörda luftrör. Två forskare försökte vaccinera hundar mot gift från brännmaneter. De upptäckte att vissa hundar, efter att ha fått flera injektioner med små doser manetgift, plötsligt dog i samband med en ny injektion. Hundarna hade alltså inte blivit skyddade, utan mer känsliga, sensibiliserade, av sprutorna. Så överkänsliga att de dog av en dos gift som i sig var ofarlig.

I dag vet vi att sensibiliseringen berodde på att hundarna bildade IgE-antikroppar mot manetgiftet. Och att anafylaxin­ utlöstes när en ny dos manetgift rea­gerade med dessa IgE-antikroppar. Då frisätts­ histamin och andra potenta ämnen­ i kroppen som orsakar blodtrycksfall och luftrörskramp.

Ett decennium senare studerade forskaren Gideon Wells sensibilisering och anafylaxi mot växtproteiner. Men en dag fungerade inte experimentet. En hel grupp marsvin förblev friska och krya trots upprepade injektioner av majsprotein, samma protein som orsakat sensibilisering och anafylaxi i tidigare marsvinsgrupper. Wells upptäckte att de nya djuren levererats av en bonde som fött upp dem på just majs.

Wells började mata marsvin med olika växtproteiner för att sedan ge dem injektioner av samma protein. Dessa experiment visade att marsvin som ätit ett protein inte senare kunde sensibiliseras mot proteinet i fråga, vilket rapporte­rades i Journal of Infectious Diseases 1911. Fenomenet kom senare att kallas »oral tolerans« (alltså »muntolerans«) eftersom man alltså normalt blir tolerant mot ett ämne om man äter det, samtidigt som man kan bli överkänslig om det sprutas in genom huden. Wells testade också ko­mjölk och ägg och visade att paradoxalt nog kunde enstaka små doser via maten leda till sensibilisering, medan högre doser givna regelbundet ledde till skydd mot sensibiliering och anafylaxi.

Vid mitten av 1900-talet visades att även kontaktallergi (som inte orsakas av IgE-antikroppar utan av T-lymfocyter) förhindrades om man dessförinnan ätit ämnet i fråga. Och numera vet vi att den som haft tandställning med nickel löper mindre risk att utveckla nickelallergi om hen tar hål i öronen och sätter in nickel­örhängen, än en person som aldrig haft tandställning.

Alla djur, även människor, utvecklar muntolerans mot ofarliga proteiner i maten, men inte mot bakterier och virus, som immunsystemet korrekt identifierar som potentiellt farliga.

Muntoleransen upprätthålls av särskilda hämmande immun­celler som aktivt bromsar olämpliga immunsvar. Utan muntolerans skulle stora resurser slösas bort på att angripa harmlösa födoämnen och magen och tarmen skulle skadas när immunsystemet fajtades mot maten.

Födoämnesallergi är motsatsen till muntolerans. Allergiker bildar IgE-antikroppar mot proteiner i maten, sensibiliseras, och får allergiska symtom, ibland till och med anafylaxi, när de får i sig dessa proteiner.

För att undvika födoämnesallergi är det viktigt att barn får äta olika födoämnen tidigt och i ordentliga mängder för att kunna utveckla muntolerans. Tidigare råd om att skjuta upp introduktionen av livsmedel som ägg, fisk och nötter så länge som möjligt var felaktiga och har dragits tillbaka av allergiläkarna, men rådet om att barnet inte ska få något annat än bröstmjölk i sex månader lever kvar. Och vid sex månader kan vissa barn redan ha utvecklat sensibilisering och allergi. Och även om rådet att introducera nya livsmedel för barnet i små pyttedoser, »smaksensationer« (vilket är olämpligt ur muntoleranssynpunkt) har plockats bort från Livsmedelsverkets hemsida, cirkulerar de på nätet och säkert också på sina håll inom vården.

I sin iver att skydda barn med nötallergi­ har Göteborgs kommunfullmäktige ny­ligen beslutat att förbjuda nötter, jord­nötter, mandlar och sesam på alla förskolor och skolor. Syftet är förstås att eliminera varje risk att något nöt- eller jordnötsallergiskt barn får i sig ett livsmedel som framkallar allvarliga reaktioner, i värsta fall anafylaktisk chock.

Men politikernas strävan att skydda allergiker är ett tveeggat svärd. Ett totalt nötförbud innebär att barn som inte är nöt- eller jordnötsallergiker får sämre chanser att utveckla och upprätthålla sin muntolerans och kan därmed öka antalet allergiker. Föräldrar till förskole- och skolbarn i Göteborg bör alltså vara medvetna om att de hädanefter själva regelbundet bör servera de födoämnen som det är viktigast att bli tolerant mot, eftersom de kommer att vara strukna från skolmenyn.