Snart tillbaka

Egentligen skulle Anders Ygeman ha grillat ett par rejäla köttbitar och klämt sitt favoritvin Penfolds Grange ihop med en barndomspolare i sommarstugan i Furusund den där onsdagen i juli. Men han fick ställa in, när Stefan Löfven kallade. Kvart i elva dagen därpå fick han sparken som inrikesminister. Trots att det var infrastrukturminister Anna Johansson som soppat till det på Transportstyrelsen. Klen tröst att hon också sparkades. För han hade ju vetat och inget sagt, eller sagt och nu »tagit en kula för chefen«. Han höll skenet uppe: »Vi kan dra till Norge, jag har ju ändå inget jobb«, sade han till sina bekanta som planerat den årliga fjällvandringen. Så där gick det forna statsrådet, som gått från »zero to hero« på några månader 2015 och njöt av Trollstigen.

Och han hade ju fått ett nytt jobb, ett som kunde bära riktigt långt i framtiden. Gruppledare i riksdagen är en av partiets tyngsta poster. Ett särdeles viktigt jobb under ett valår med chans att profilera sig. När journalisterna undrar vad S vill går frågan ofta till gruppledaren.

Läs mer : Y-faktorn 

I slutet av 2015 var Anders Ygeman Sveriges populäraste politiker. Trevligt, tyckte han, men påpekade att det kan gå lika fort utför. Han hade harvat länge för att nå toppen: SSU:are vid 14, vilda tonår, 15 poäng i kriminologi, mycket betalningsanmärkningar samt olaga intrång vid en protest mot flyget på Bromma, 1995 vice ordförande i SSU och en riksdagsplats.

Sedan gick det utför: 1997 kuppades han ur SSU av Niklas Nordström, han slet obemärkt i utskotten i elva år. 2009 förlorade han striden om ordförandeposten i arbetarekommunen och 2012 åkte han ur partiets VU, en plats han återfick i fjol.

En kämpe, som, om Löfven bildar ny regering lär få en av de tyngsta ministerposterna. Många tror att han kan efterträda Löfven. Det enda som talar emot är hans kön.

Politik

En tuff jävel | John Zanchi, valgeneral (S)