Syndiga predikanter

Vi går en fruktansvärd tid till mötes.

Borgarrådet Roger Mogert har haft något för sig. Hans kollega Karin Wanngård beskriver det som att »hans rörelsemönster är att se till att vara på den plats som kvinnorna är. Gärna i sammanhang där man går ut och tar en öl eller blandar in alkohol«. Ordvalet osar gärningsmannabeskrivning, men i sak täcker de allmänt hållna formuleringarna vanligt barraggande.

Om sådant ännu förekommer, trots alla dejtingappar.

Nu förstår man ju att det ligger något mer, tillräckligt för att Mogert omedelbums ska avgå, bakom de där orden. Och i sin lilla avskedslapp inkluderar Mogert den nuförtiden obligatoriska medicinska tonträffen: »Jag kommer söka hjälp för att ta tag i problem jag borde tagit tag i för länge sedan«. Man förstår att även Mogert är att betrakta som ett offer i denna historia. Kanske är han drabbad av något slags fruktansvärt tafsvirus.

Läs mer: Mogerts fallskärm: 4,2 miljoner kronor

Man undrar hur det smittar. Vågar man i fortsättningen vistas i samma omklädningsrum som manliga borgarråd? Bör man ha handskar när man hälsar på dem?

Och naturligtvis får Mogert plats med samhällsanalysen, när han ska förklara sin ännu dimhöljda tölpighet: »Mitt beteende är en del av en struktur som måste förändras.«

Lars Ohly, som av strukturerna gjorts tillräckligt pinsam i kvinnors sällskap för att han ska ha blivit polisanmäld, tycker att det är läge att verkligen gå på offensiven. Hans sätt att hantera sig egen drumlighet är en debattartikel i Svenska Dagbladet, där han recenserar andra mäns sätt att reagera på metoo-uppropet. Han framhåller sig själv som ett föredöme. I alla fall efter den situation som fick en kvinna att polisanmäla honom. Det centrala, skriver Ohly, är varaktig förändring och för det »måste vi inse vår egen del i de patriarkala mönster som präglar hela vårt samhälle. Vi är både våra värderingar och våra handlingar.«

Det hela andas lite samma känsla som när den oändligt mycket mer sympatiske Göran Greider såg en sockerskatt som den enda lösningen på sin egen kalaskula. Men visst, kan vi alla bidra till att Ohly slutar bete sig som en grobian mot kvinnor, gör vi gärna det.

Men, som sagt: framtiden.

I Mogerts och Ohlys försvarstal ligger redan embryot till Talarforums nästa succénisch: De omvända männen. Förövarna som bättrat sig. Föredragshållarna som kan utgå från sin egen historia för att läxa upp alla andra män, som inte blivit polisanmälda eller tvingats avgå. Inom något år kommer det inte att kunna hållas en enda kick-off, ingen EQ-gala, inte ett enda jämställdhetsevenemang, utan att En Omvänd Man bär vittne å alla mäns vägnar.

Vi går en fruktansvärd tid till mötes.

Läs mer av Johan Hakelius

En tölp är en tölp, oavsett hormoner

Blod, möda, tårar, svett och zombies

Var inte rädda för fakta och debatt

Alla texter av Johan Hakelius