Förtalsvåg väntar i #metoos spår
»Jag tycker det är intressant att du som manlig reporter ringer mig och berättar vad jag har skrivit i hemliga grupper«, svarade kvinnan när Aftonbladets reporter försökte få en kommentar.
Hon hade inte namngivit regissören Ulf Malmros på de två Facebookgrupper kopplade till #metoo-uppropen, där hon anklagade en »tv- och filmregissör« för att ha begått en våldtäkt för 25 år sedan. Men beskrivningen var så ingående att det i praktiken var ett utpekande. Ulf Malmros förnekar kategoriskt övergreppet och säger sig kunna styrka det. I desperation trädde han själv fram i en debattartikel i Aftonbladet:
»Det här obehagliga ryktet kommer inte bara att följa mig livet ut, det kommer även att följa min familj. Inte minst min fru som också arbetar i filmbranschen. I dag lever vi i ett töcken av ångest. Vi kan inte äta. Vi kan inte jobba. Barnen vill inte gå i skolan och hela familjens försörjning är hotad. Vi har gått sönder.«
»Är individerna i denna grupp så cyniska att det inte spelar någon roll om ett eller annat oskyldigt huvud rullar?«, frågade Malmros. Han har anmält kvinnan för förtal och kommer att driva rättslig talan mot henne, trots att åklagaren lade ner förundersökningen.
Stefan Wahlberg, chefredaktör på Dagens Juridik, konstaterar att det inte är alla som förstår att även sociala medier omfattas av lagar:
– En människa som anklagas för brott betraktas som oskyldig tills han eller hon är dömd. Men inte heller då är det fritt fram att hänga ut honom eller henne i vare sig traditionella medier eller i sociala medier. Det kan vara både straffbart och skadeståndsgrundande som förtal även då.
Det har funnits varnande röster för att metoo-rörelsen ska urarta till en skampåle, men det har också funnits en påtaglig försiktighet med att framföra kritik. Att ifrågasätta vittnesmål är känsligt. Att uthängningar sker på förment slutna Facebookgrupper används ibland som ett argument mot att svara på frågor. Ytterligare en komplikation är att uppropen uppstått i ett slags symbios mellan etablerade medier och sociala medier.
I en artikel i Göteborgs-Posten i förra veckan skrev Johan Söderman och Alexandra Kreus, båda vid Göteborgs universitet, om #metoo-uppropet bland akademiker: »gruppen initierades först efter att SvD efterlyst tips om sexuella trakasserier inom universitets- och högskolevärlden […] Under de dagar då uppropet förbereddes skrevs att man hade kontakt med alla stora dagstidningar, att de låg på men att fler berättelser efterfrågades. Det framstod som att det kunde finnas en oro för att berättelserna från akademikeruppropet varken var tillräckligt många eller slagkraftiga i jämförelse med andra gruppers.
En relevant fråga är därför om det ens hade blivit ett upprop utan mediernas inblandning? Dessutom går det att fråga sig vem som tar ansvar för att en hemlig grupp med fler medlemmar än läsekretsen för en medelstor lokaltidning inte blir skådeplats för personliga vendettor, och var gränsen går för skvaller?«
Fallet Ulf Malmros är en föraning om att den oklarheten kan komma att leda till rättsliga efterföljder. Stefan Wahlberg påminner om en annan sak många inte förstått: förtal handlar inte bara om huruvida de uppgifter som spridits är sanna:
– Förtalsbestämmelsen är uppbyggd i tre steg och prövas i en viss ordning: Först prövar man om påståendet, objektivt sett, är förtal. Därefter prövar man om det ändå var försvarligt att göra påståendet utifrån till exempel vem det handlar om och övriga omständigheter. Först i tredje hand prövar man om påståendet är sant, eller om den som gjorde påståendet hade anledning att tro att det var sant.
