Genvägen till forskningen
Robert Östling skiner upp i ett leende. Det finns egentligen inga gränser för vad man kan blogga om. Statistik från Jordbruksverket över äpple- och banankonsumtion kan exempelvis, med lite påhittighet, användas i en jämförelse med utbudet på Stockholms bostadsmarknad.
– Jag skrev ett inlägg om det för ett par år sedan!
Bloggkollegan och ekonomiprofessorn Jonas Vlachos nickar med spelat allvar i blicken.
– Intressant. Tyvärr kommer jag inte ihåg det, å andra sidan har det blivit några inlägg sedan vi startade.
Vlachos kontor i A-huset på Stockholms universitet ser ut precis som man tänker sig ett professorsrum ska göra: papper i stora högar, böcker överallt och så whiteboard-tavlan, där kluddig matematik trängs med en inköpslista inför kvällens middag. Han och docenten Robert Östling utgör 33,3 procent av de stående skribenterna på bloggen Ekonomistas. Tanken när de drog i gång var att få utlopp för diskussioner som ofta stannade i institutionens fikarum. Det kunde handla om allt från svårknäckta nationalekonomiska problem till inomvetenskapliga funderingar.
Sedan var det detta med den tredje uppgiften, alltså att man som forskare ska dela med sig av sin kunskap utanför universitetsväggarna.
– Jag intresserar mig för många olika saker och inser alltid att det finns en massa forskare som kan det bättre än jag, men som aldrig syns utåt. Det är frustrerande, säger Robert Östling.
I Fokus motivering till varför Ekonomistas blir Årets svensk i kategorin »Ekonomi« står det att »de visar att det går att trotsa polarisering, faktaresistens och rädsla för oönskade sanningar«. Och det på ett språk så att även lekmän förstår. Jonas Vlachos och Robert Östling återkommer gång på gång under intervjun till synen på forskning som bärare av en rigid sanning.
– Det är bra om folk i allmänhet förstår att vetenskapen är en rörlig massa, en ständigt pågående diskussion, säger Jonas Vlachos.
Robert Östling berättar om vilken roll han vill att Ekonomistas ska spela i det offentliga samtalet. Ta en situation då forskarna kommer fram till olika resultat, eller drar olika slutsatser utifrån snarlika resultat. Då polariseras ofta diskussionen och det blir svårt för någon utifrån att hänga med.
– I de fallen behövs en neutral part som kan resonera kring varför ena forskaren kom fram till en sak, och en annan till något annat. Där kan vi hjälpa läsaren att navigera i debatten, säger Robert Östling.
Nästa år är det tio år sedan Ekonomistas första inlägg nådde internet. Premiärtexten var en kort beskrivning av försvarets och sjukvårdens likartade resursproblem. På den tiden var inläggen just korta. De dök upp ofta och var skrivna med större lekfullhet än i dag. Det där är skribenternas egna ord. För samtidigt som de har blivit mer seniora i sina yrkesroller, har hugskotten på bloggen blivit färre. Och det är lite synd, tycker Vlachos och Östling.
– Vi har nog skärpt ögonen på både oss själva och varandra, säger Robert Östling.
Men det är inte bara skribenterna som har blivit äldre. Jonas Vlachos frågar sig om inte bloggen som publiceringsplattform också är »lite passé«; det är inte längre där de snabba tankarna i samhällsdebatten formuleras. Samtidigt har de svårt att föreställa sig Ekonomistas utan bloggen som plattform. För vad skulle alternativet vara? Att forskarna helt flyttar ut på Twitter?
Jonas Vlachos ler.
– Min hustru har sagt åt mig att jag inte får vara på Twitter för att jag blir så deprimerad över mänskligheten. Det mest destruktiva i en debatt är när alla ska vinna till varje pris. Det där var kul tills jag blev 20 men faktiskt inte längre.
Fakta | Motivering
För många låter »Den tredje uppgiften« som en filmtitel, men det finns fortfarande akademiker som vet vad den innebär. Sedan tio år har en grupp ekonomer fritt och sakligt diskuterat samhällsekonomiska frågor i bloggform, på ett sätt som även lekmän har nytta av. På så sätt har de förvaltat det bästa ur den tradition av samhällsengagemang som funnits bland svenska ekonomer allt sedan Knut Wicksell. De visar att det går att trotsa polarisering, faktaresistens och rädsla för oönskade sanningar. Årets ekonomisvenskar är gruppen bakom bloggen Ekonomistas.
Årets svensk
Årets medicinsvensk: Hon räddar kvinnors underliv
Årets ekonomisvensk: Genväg till forskningen
Årets teknik- och innovationssvensk: Kapitalisten som har fått nog
