Hon är det nya affi(s)chnamnet

Som ny ordförande för kommunaltjänstemännen i Göteborg gick hon 2005 till hårt angrepp på stadens starke man Göran Johansson (S):

– Som facklig representant blir man rent ut sagt jävligt förbannad, sa Annika Strandhäll när facket velat träffa Johansson för att diskutera privatiseringar men inte fått svar.

– Skitprat, svarade han. Annika Strandhäll har jag aldrig träffat. Inte heller har hon bett om något möte.

Strandhäll hade varit S-medlem en dag när hon blev minister 2014. Egentligen avskyr partifolket sådant. Fast har man lång facklig bakgrund kan det gå för sig.

Ibland kan också motståndarnas misstag vara till fördel. I november förra året stod M-strateg Delmon Haffo och kallade Strandhäll för »hora« i en webb-tv-sändning som gick ut av misstag. Haffo fick sparken. Men Strandhäll förlät honom på twitter och steg samtidigt ut ur de anonyma ministrarnas skara.

Under 2017 har det bara blivit mer av Annika Strandhäll, som lyfts fram inom regeringen och S. När Gabriel Wikström lämnade fick hon större statsrådsportfölj. Men hon har inte portfölj utan svart handväska med ett praktiskt sminkfodral från Idun Minerals och strax intill ligger tumvantarna i svart skinn. Och några departements-pm.

Andra ministerfynd har haft det motigare. Aida Hadzialic tog ett glas vin för mycket. Anders Ygeman offrades. Från Ardalan Shekarabi saknas leverans.

Nu lyfts Strandhäll fram. Om ingen kuppar hamnar hon på »säker« fjärde plats på riksdagsvalsedeln för S i Stockholm. Att en »urgöteborgare« tar sig dit är udda. Luftlandsatta kandidater ses inte med blida ögon i Stockholms arbetarekommun.

Fast Stefan Löfven avstod sin topplats och ska som etta på Västernorrlands lista i stället rädda vad som räddas kan efter sjukhusstriderna i länet, som sänkt partiet i det förr Röda Ådalen.

Så Annika Strandhäll ska nog förbereda sig på att hamna på valaffischerna.