Politikerna mer positiva till OS i Stockholm

Fem jaktflyg dundrade in över Naganos olympiastadion. Röken efter planen gick i OS-färgerna: blått, gult, grönt, rött och svart. Japans kejsarpar log när kamerorna panorerade över till vip-läktaren. De var stolta, det märktes. Vid sidan av Nagano hade fyra andra städer kämpat om att få äran att stå för kalaset. Men japanerna hade vunnit, och det skulle ingen tv-tittare som rattade in spelen »där drömmar blev sanna« ta miste på.

Det här var 1998, då politiker och andra dignitärer fortfarande ivrigt sträckte på sig när någon så mycket som viskade orden olympiska spel. I dag tycks många i stället ducka när »möjligheten« att anordna ett OS erbjuds. När frågan om vem som skulle få hålla i vinterspelen 2022 avgjordes för två år sedan var det bara två som visade intresse: Peking och Kazakstans största stad Almaty. Andra var rädda att det skulle bli för dyrt, förbannat dyrt till och med. Skräckexemplet är Montreal 1976 som blev så kostsamt att notan fortfarande inte är helt betald, över 40 år efter att facklan släckts.

Vilka politiker vid sina sinnens fulla bruk är beredda att ta en sådan risk? Jo, viskar kritikerna, de i länder med totalitära drag och en byk som behöver tvättas i olympiska spelens glans.

– Det är ett problem som har fått IOK att dra öronen åt sig och det är bland annat av den anledningen som den skapade »Agenda 2020«, säger Dagens Nyheters reporter Jens Littorin som länge har bevakat frågan.

Den nya strategin »Olympic Agenda 2020« handlar till stor del om att göra det billigare att anordna OS. Det är olympiernas ess i rockärmen när de nu gör ett nytt försök att få med sig Stockholms politiker på OS-tåget. När Stockholm drog sig ur förra våren var MP, V och Fi snabbt ute och rosade beskedet. Den ekonomiska och klimatmässiga risken med ett OS var för stor, sa de. Från allianspartierna hette det att inga dörrar var stängda, om de bara fick svar på en rad frågor. Moderaternas kanslichef Thord Swedenhammar hade strax före beskedet knattrat ihop ett långt mejl till en av S-direktörerna i stadshuset. Där hade han radat upp krav på tydliggöranden från stadens OS-utredning. Vem skulle exempelvis stå för säkerhetskostnaderna? Kunde man garantera att staten skulle kliva in om kalkylerna sprack? Skulle ett OS inkräkta på Stockholms övriga turistnäring?

Finansborgarrådet Karin Wanngård (S) såg bara en möjlig tolkning av invändningarna: stödet för en ansökan var inte tillräckligt brett. Utan förvarning skrotade hon Stockholms OS-planer.

– Man måste våga fatta beslut. Det gör inte alla, konstaterade hon.

Som mandatfördelningen ser ut i dag skulle M och S kunna få majoritet i frågan. Men i intervjuer har Wanngård uteslutit samtal så länge de är »villkorade«. Från M har det hetat att dörrarna är fortsatt öppna, bara de får svar på sina frågor. Låst läge alltså. Men Sveriges olympiska kommitté (SOK) har inte gett upp hoppet. Den ser i grunden ett stöd för OS och har nu lämnat in en formell intresseanmälan till IOK. Senast på onsdagseftermiddagen satt man i möte med allianspartierna i stadshuset för att svara på frågor. Med sig hade kommittén det där esset, nya OS-agendan. Den innebär bland annat ett kostnadstak för budgeten och att själva budgivningen för spelen blir billigare. Dessutom pytsar IOK in mer pengar än tidigare: minst 8,9 miljarder kronor, vilket är flera miljarder mer än vid tidigare vinterspel. Det har gjort att förutsättningarna för att arrangera ett OS kraftigt har förändrats, hävdar IOK-toppen Gunilla Lindberg. Och av rapporterna från mötet att döma, ser chanserna för ett svenskt OS plötsligt ljusare ut. Enligt uppgift ska oppositionsborgarrådet Anna König Jerlmyr (M) ha nickat gillande åt SOK:s ekonomiska kalkyler: att staden inte behöver stå för andra värdkommuners (Åre och Falun) kostnader, att notan för den yttre säkerheten inte hamnar på staden och att Stockholms hållbarhet sätts i fokus, berättar Fokus källor.

Är den moderata inställningen till ett OS i Stockholm mer positiv nu än i våras?

– Ja, konstaterar en uppgiftslämnare och betonar att frågan nu ska förankras i partiets kommunfullmäktigegrupp.

Gunilla Lindberg har inte gjort någon hemlighet av att hon gärna hade sett att de olympiska spelen återvänder till Stockholm, och enligt källor med insyn har Sverige goda möjligheter att få anordna OS om bara en ansökan skickas in till IOK. I en tid då västländer inte längre står på rad för att anordna spelen, vore det en vinst för organisationen. Frågan är bara om den får politikerna med sig hela vägen, när det som tidigare var en ära i dag mest upplevs som en risk.