SD – Sveriges barnsligaste parti …
SD-ledaren slog ut med armarna. Det är klart att raden av skandaler – senast Borlängepolitikern Martin Strids islamofobiska uttalande – skadar Sverigedemokraterna. Om partiet vill locka väljare bortom arga män på landsorten måste misogyni och rasism städas bort. Samtidigt är skandaler sånt man får räkna med i ett parti som är under uppbyggnad, betonade Jimmie Åkesson. SD är ju trots allt fortfarande ett ungt parti.
Ung och utan ansvar alltså. Så typiskt i landet som vägrar bli vuxet. Etableringsåldern i Sverige, alltså när unga börjar jobba, sniffar på 30-årsstrecket. Hemma hos mamma bor »kidsen« långt upp i giftasålder och inne i stan trängs barnfamiljer i ombyggda tvåor i stället för att flytta till villa i förort.
Livslångt mammbo-skap och trångboddhet beror säkert till stor del på att flyttkedjan inte funkar som den ska. Men är det inte också så att 40-åringarna tycker att det är för tidigt att inträda i förortslivet med vovve, villa och Volvo? Deras liv är ju fortfarande »under uppbyggnad«, och då får ansvar vänta.
Men hur länge håller ungdom som ursäkt? För en politisk organisation tar det tid att få in rutiner och möjlighet att locka de företrädare man helst vill ha, det medges. Men ärligt talat, SD fyller 30 nästa år! Och det är knappast så att de som beter sig illa i partiet är några småungar; Martin Strid är 60 år. Fullvuxen är även den 24 år yngre Kent Ekeroth, som i somras dömdes för misshandel efter ännu en bråkig natt på stan.
Mognad är inte partiets verkliga problem. De frispråkiga stollarna är snarare en spegelbild av hur SD ser ut runt om i landet. Hur Åkesson ska lyckas övertyga kvinnor och rörliga medelklassväljare att trots det rösta på honom i valet, det är hans verkliga utmaning.
