»Jag sköt från höften«

Steven Spielberg studsar till lite inför min fråga:

Är »The Post« en örfil mot Donald Trump?

Sedan säger han:

– Jag ser den inte som en örfil. Den är som en blom­bukett som ni journalister kan plocka ur. Det handlar om hur en administration försökte stoppa den fria pressen och hur journalisternas envishet gjorde dem till hjältar.

Jodå, visst skulle det kunna handla om USA i dag (mer om det senare). Men »The Post« utspelas 1971. Krigsanalytikern Daniel Ellsberg hade hittat hemligstämplade dokument, som visade att regeringen i åratal hade insett att det inte gick att vinna kriget i Vietnam, men trots detta fortsatt att skicka unga amerikaner att dö. Ellsberg läckte dokumenten till New York Times. När tidningen började sin publicering lyckades Nixonadministrationen genom ett domstolsbeslut stoppa denna. Samtidigt kom även Washington Post över det som kallades The Pentagon Papers. Regeringen försökte stoppa även detta. Det ledde till att Högsta domstolen med siffrorna 6–3 gav tidningarna rätt att fortsätta publiceringen, vilket var ett hårt slag för Nixonadministrationen.

I filmen spelas Washington Posts chefredaktör Ben Bradlee av Tom Hanks och tidningens ägare Kay Graham av Meryl Streep. Spielberg säger att det också var berättelsen om henne som lockade honom.

– Hon var USA:s första kvinnliga tidningsägare. Jag skulle ha gjort den här filmen även om Hillary Clinton hade blivit vald. Det är lika mycket en berättelse om en fantastisk kvinna som det är en berättelse om en president som är emot den fria pressen. Det var ett bra drama som jag fick i handen. Och för mig är alltid storyn det viktigaste, det är den som driver mig. Är storyn bra, finns det tillräckligt med energi i den?

Steven Spielberg jobbar snabbt. Han är tidernas mest inkomstbringande filmregissör. Och en av de flitigaste. Men han har aldrig jobbat så fort tidigare som med »The Post«. Det tog honom nio månader, från start till färdig film. Han höll på med det komplicerade efterarbetet med science fiction-filmen »Ready player one« och jobbet med »The Post« var ett sätt att koppla av.

– Jag sköt från höften. Vi hade inga storyboards, vi improviserade ibland. Det kändes nästan som semester.

Samtalet med Steven Spielberg denna dag på Claridge’s Hotel i London handlar lika mycket om journalistik som om kvinnor och om deras möjligheter att slå sig fram.

– Kvinnor är mycket modigare än män, och 2017 har i min bransch varit ett bra år för kvinnor, inte minst på tv. »Handmaid’s tale« och »The marvellous Mrs Maisel« är serier som skapats av fantastiska kvinnor. »Wonder Woman«, »Mudbound«, »Lady Bird« …utmärkta filmer gjorda av kvinnor.

– USA har en oerhörd brist på kvinnor i alla bolagsstyrelser och det är ont om kvinnliga vd:ar. Det talas om att det måste bli en 50/50-fördelning och det är ett bra mål, även om jag undrar om vi kommer att komma dit. Däremot tror jag inte på kvotering i filmbranschen. Huvudrollen i min konstform är storyn, den är det viktigaste, det är den jag baserar alla mina beslut på. Och om allt skulle baseras på ett rättvisesystem innebär det att många stories inte skulle bli berättade.

Han säger att han själv är »könsblind«, även om det som hänt under 2017 fått honom att bli mer medveten.

– Jag hade en oerhört stark mamma, jag hade tre yngre systrar. Jag växte upp i en värld av kvinnor och jag förutsatte att kvinnorna visste hemligheten med livet. För mig har det alltid varit naturligt att kvinnor är auktoriteter.

»The Post« är både en berättelse om en kvinna som växer sig stark i en mansdominerad värld (det finns en fantastisk scen där Kay Graham går in i ett rum där ett hav av mörkklädda män måste ge henne plats) och om hotet mot den fria pressen. Spielberg, liksom Hanks och Streep, är motståndare till Trump och det denne står för.

– Förhoppningsvis är det som händer i USA just nu bara en mardröm som kommer att gå över. Den fria pres­sen i vårt land har varit stark i flera decennier, och den är så motståndskraftig att den kommer att studsa tillbaka efter det dyngspridande som pågår i dag, säger Spielberg.

– För ett tag sedan blev jag intervjuad av en medel­ålders japansk journalist, en nyhetsjournalist. Hans redaktör hade börjat tjata om att han skulle tona ner det han skrev för att inte stöta sig och det hade fått honom att börja fundera på att hoppa av sitt jobb. Men när han hade sett »The Post« bestämde han sig för att inte göra det, han skulle fortsätta att vara journalist livet ut. Och det är den största belöning jag fått efter den här filmen.

– Vi har visat filmen för unga journaliststuderande och de brinner av iver att få gå ut och jobba och berätta sanningen. De har höga principer och de låter sig inte avskräckas av den nuvarande administrationen. Tom och Meryl och jag sa »wow, det är fantastiskt, det finns en framtid för journalistiken«.

»The Post« slutar med att en nattvakt upptäcker det pågående Watergate-inbrottet, det som ledde till Richard Nixons fall och boken och filmen »Alla presidentens män«. Spielberg säger:

– Om inte Washington Post fått rätt att publicera The Pentagon Papers skulle inte Woodward och Bernstein fått möjligheten att jaga efter vad som hänt i Watergate och att jaga efter Nixon. Jag tycker »Alla presidentens män« är <en bästa film som gjorts om journalistik och journalister, men man kan säga att vår film är en prequel, att den förbereder scenen för det som hände där.

Fotnot: »The Post« går upp den 26/1, »Ready player one« den 30/3.