Feel the Bern

Enkelt uttryckt: Göteborgsväder. Regn med ovanligt stark sidovind. Det är 7 december 2017 och Daniel Bernmar står och kämpar för att hålla kvar sina blöta papper i handen och för att höras.

– Mitt värsta tal någonsin, säger han.

Inne på Mässan ska fullmäktige sammanträda. Göteborg styrs av S-MP-V. Men kvällens största stridsfråga – att allmännyttan ska sälja 289 lägenheter i Rannebergen till Victoria Park i en bytesaffär – bryter blockgränserna.

V och MP är emot, liksom en moderat avhoppare och SD. S-KD-L och M är för. Så är det allt oftare. S rör sig högerut, menar V som, stärkt av lokala opinionsframgångar, fångar upp frågor där vänsterväljare inte känner sig hemma i socialdemokratin.

Frågan får en märklig fortsättning. I december ger fullmäktige klartecken, en månad senare stoppas affären. Det kommunala ägarbolaget säger att Victoria Park anlitat ett bolag som styrs av kriminella. Någon bytesaffär ska det inte bli.

Ännu en framgång för V och Daniel Bernmar som hade gjort utförsäljningen till en symbolfråga. Det »riskerar att slunga ut hyresgästerna i stora problem och ovisshet«, som han skrev i en reservation.

Var sjätte göteborgare tänker rösta på Vänsterpartiet, enligt SCB:s senaste mätning. På riksplanet kan partiet peka på ett gott utfall av sitt samarbete med regeringen. »Vi har aldrig fått igenom så mycket politik som nu«, säger partiledaren Jonas Sjöstedt. Miljöpartisterna klagar på att V får igenom mer än dem, trots att MP är regeringsparti.

Ändå ligger V, med små variationer, kvar på 7 procent. Partikongressen i Karlstad, med start 9 februari, blir ingen jubelföreställning. Och har partiet inte andra bekymmer brukar man hitta saker att strida om internt.

I Göteborg har V tillhört styret i staden sedan 1994, med en paus mellan 2007 och 2010. Ett långlivat rödgrönt styre. Men V liksom MP har inte alltid rätat in sig i ledet.

Efter valet 2014 kom Daniel Bernmar in som V:s ledande företrädare. Akademiker, doktorand på Förvaltningshögskolan, och hade inte politiken kommit emellan hade han kunnat vara docent nu. Otypisk vänsterpartist med faiblesse för eleganta skor. Välfärdsnörd, beskriver han sig själv.

Den uppmärksamhet han skapat runt partiet har fått verkan. I november fick Göteborgsvänstern 15,9 procent i SCB. Partiet återanvände glatt en hashtag från amerikanske vänsterkandidaten Bernie Sanders Twitterkampanj: #FeeltheBern.

Ungefär samtidigt skulle EU-topparna mötas i Göteborg för att diskutera jobb och tillväxt. Daniel Bernmar plockade poäng genom att kritisera toppmötet i staden:

»Det är bättre de ses på någon åker eller bergstopp någonstans. Vanligt folk har de ändå ingenting till övers för«, skrev han.

Ett utslag av vänsterpopulism?

– Nja, det där twittrade jag en fredagskväll. Jag satt hemma i soffan och såg lokalnyheterna och reagerade. En hel stad lamslås under föresatsen att EU-ledarna ska träffa vanligt folk. Men de for bara rakt igenom staden i bilkortege.

– Jag pratar så folk förstår vad jag säger. Är det populism får det väl vara det. Säger de att de ska träffa vanligt folk för att diskutera sociala frågor måste någon syna det. Vi kan inte låta kommunikatörerna vinna, säger Daniel Bernmar.

Det var »helt bisarrt«, säger han. EU-mötet lamslog staden i två dagar. Nu blev det ett lugnt möte till skillnad mot det 2001 när Avenyn stod i lågor och gatsten flög i luften.

Att ha ett känt namn kan vara både en fördel och en nackdel. Fråga S-ordföranden i Göteborg, Anna Johansson, ex-minister och dotter till stadens starke man i många år, Göran Johansson. Eller Peter Hjörne, arvtagare i tredje led i Göteborgs-Posten, och ett exempel på devisen kring generationsskiften; förvärva, ärva och fördärva.

Säg Bernmar i Göteborg och stadens änglar går i gång och pratar om hans morfar Anders Bernmar, klubbdirektör i IFK Göteborg, som gjorde laget till Sveriges första europeiska storlag.

– Jo, jag fick faktiskt ett medlemskap i IFK Göteborg som doppresent. Men som det är nu tar mitt uppdrag och familjen nästan all tid, jag hinner sällan gå på matcherna.

Fast han har ansvaret för idrottsfrågorna och på dagordningen står att hitta en ersättning till dagens arenor Scandinavium och Lisebergshallen.

– Vi kommer inte ifrån det, vi kommer att behöva byta ut Scandinavium. Vi behöver en hall för Frölunda, vi behöver en hall för handbollslaget Redbergslid IK.

Det kostar tre till fyra miljarder, enligt kalkylerna.

– Det viktiga är att det inte blir utträngningseffekter för andra investeringar vi behöver göra, främst i välfärden.

Vpk:s partiledare 1964–75, CH Hermansson, myntade ett klassiskt uttryck när det var som stökigast mellan gammelkommunister och partiförnyare: »Någon jävla ordning får det vara i ett parti«.

Den motsättningen är förbi. Men det finns nya. Och de har en sällsynt förmåga att skapa en intern oenighet som slutar i att ledande företrädare under buller lämnar partiet.

Amineh Kakabaveh – riksdagsledamot, aktiv mot hedersförtryck och Årets svensk 2016 – skulle inte alls få plats på V:s riskdagsvallista, men hamnade till slut på åttonde plats i Stockholm.

Förre partiledaren Lars Ohly har lämnat partiet, den förrförra Gudrun Schyman gjorde det också. Ekonomiska talespersonen Ulla Andersson är utbränd och lämnar partistyrelsen och Stig Henriksson, som tidigare var partiets succéman i Fagersta, har lämnat riksdagen i förtid. Leif Lindström, kommunalråd i Borlänge, har just fått veta att han slipper uteslutning. Varför han skulle uteslutas från partiet var oklart.

– Det händer alltid konstiga saker i Väns­terpartiet, säger Daniel Bernmar. Vi drivs av politiska visioner. Vi har högt i tak och diskuterar, det skulle också andra partier må väl av.

Det finns de som menar att V har fastnat i identitetspolitiken och blivit ett ängsligt parti. Till V-kongressen finns till exempel två motioner som vill byta ut ordet »man« mot »en« i partiets valplattform.

Fast Göteborgs egen »The Bern« har ordning på både sina skoblock och sina politiska visioner, och känner inte igen sig i identitetsproblemen. Finns det stormvindar i Göteborg beror de på väderleken, inte på partiets interna liv.

– Ur ett Göteborgsperspektiv har partiet aldrig mått bättre. Vi vill något med Göteborg och är duktiga på att prata med folk. Vi har bra verksamhet och får allt fler medlemmar.

Efter 90-talskrisen gick många S-väljare till V. I valet 1998 fick Gudrun Schyman, kanske mer som person än som ledare för partiets politik, 12 procent av rösterna. Att fördubbla partiets stöd mot i dag borde gå, menar Daniel Bernmar.

– Hur gör vi? Det måste vi fundera på. Vi vet att folk tycker som vi, men att de ofta röstar på något annat. I Göteborg ser folk att vi gör skillnad. Och de ser alltför många partier som finns i ett maktspel i mitten i svensk politik. Vi står stadigt för vänstervärderingar.

Ett av de politiska resultaten är försöket med sex timmars arbetsdag på ett äldreboende i Svartedalen. Det har han varit i Danmark, Belgien och Österrike och berättat om.

– Hur skapar vi ett hållbart arbetsliv? Det är vad det handlar om. Ett arbetsliv där undersköterskor inte måste pensioneras när de är 62 år för att de är utslitna. Mitt svar är att korta arbetstiden. Men i Stockholm pratar politikerna i stället om att höja pensionsåldern.

Försöken ska fortsätta i Göteborg, nu på en förskola och en socialtjänstförvaltning. Och sex timmars arbetsdag kan vara en valvinnare, tror han.

– Vi måste prata om vart vi är på väg. Det har vi gjort i Göteborg. Politiken är allt för upptagen med att utmanövrera än den ena än den andra. Så byggde vi inte det här landet. Problemet är att de flesta partier inte vet vad de vill i dag.

– Vi står stadigt till vänster. Om S tar två steg åt höger, låt dem göra det. Vi står kvar. Partierna har blivit åsiktsmaskiner som finns bara vart fjärde år. Men vi är närvarande hela tiden.

S-MP-V-styret har knakat en del under senaste perioden. Ofta har V och MP haft en annan åsikt och markerat mot S.

Som en person med god insyn i styret säger:

– Du måste inse att i Göteborg är det S som är vågmästarpartiet. De sluter uppgörelser där de hittar sitt stöd i olika frågor, ibland med de borgerliga, ibland med samarbetspartierna V och MP. Men det sliter hårt på S.

När moderaternas gruppledare på 70-talet, Stig Gunne, beskrev Göteborgsandan sa han att den gick ut på att partierna var överens »till 97 procent«.

Dagens rödgröna stads­styre är kanske till 95–96 procent överens, säger Daniel Bernmar.

– Vi styr ihop i alla bolag och nämnder. Men i fråga om ensamkommande kunde vi inte bli överens. Där är vi och MP överkörda och staden har i dag den hårdaste linjen i landet.

Det handlar om vad som händer med ensamkommande som fyller 18 år, då ansvaret flyttas från kommunen till staten. Med hjälp av statliga pengar och pengar ur egna budgeten borde de få stanna kvar i Göteborg, menade MP och V. Men S ville hålla inne pengarna, vilket fick Fi som fram till dess tillhört styret att hoppa av.

– Samma med utförsäljningarna i allmännyttan. Vi såg haverierna av det redan på 90-talet när staden sålde 3 800 lägenheter till General Electric Capital. De skulle vara långsiktiga ägare men sålde efter några år med 500 miljoner i vinst.

– Det är sånt som inte gynnar göteborgarna. Särskilt inte de som bor i ett redan utsatt område.

Göteborg har länge varit politikens »Tom Tvärtom«. När det var skarpa ideologiska motsättningar i rikspolitiken på 70-talet pratade de om Göteborgsandan och samförstånd. 1976 förlorade S regeringsmakten, men tog över styret i Göteborg.

En numerärt inte så stor men rörig och bångstyrig vänsterrörelse bidrog under lång tid till att Vänsterpartiet försvagades. Utbrytarna i KFML, KPML (r), APK och andra slogs med V om väljarna och aktivisterna. Frank Baude i KPML (r) samlade sina styrkor i Marx-Engelshuset på Fjärde Långgatan där man kunde höra »Sången om Stalin« sjungas och han satt en period i fullmäktige.

– Göteborg är en arbetarstad med en stor och mångfaldig arbetarrörelse. Men vänsterperifirin ser vi inte mycket av i dag.

– Ett styrkemått för oss är att vårt förstamajtåg förra året var dubbelt så stort som sossarnas. Det säger något om hur väl Väns­terpartiet mår i Göteborg. S stora misstag har varit att de tagit ett högerkliv, då lyssnar folk på oss i stället.

Och han känner stark sympati för det som brittiska Labours partiledare, Jeremy Corbyn, står för.

– Ja, absolut. Det är bra att de blivit en så tydlig vänsterröst. Att de efter 20 års ökenvandring med närmast nyliberala idéer tagit ett steg åt vänster, säger han.

I september kan Göteborg också ta ett steg åt vänster. Dessutom i snygga skor.

Fakta | Daniel Bernmar, 35

Uppdrag: Kommunalråd för V i Göteborg sedan 2014.

Yrke: Doktorand på Förvaltningshögskolan i Göteborg.

Familj: Fru och son.

Bor: Radhus i Björkekärr.

Betalar i partiskatt till V: Cirka 10 000 kronor i månaden.

Namnet: Togs av morfar Anders, som ursprungligen hette Andersson. Anders Bernmar var klubb­direktör i IFK Göteborg och den som värvade Sven-Göran »Svennis« Eriksson dit, liksom Ralf Edström, Ove Kindvall, Björn Nordqvist och Torbjörn Nilsson.

Fakta | Stödet i storstäder

Vänsterpartiets stöd i stor­städerna (SCB november 2017):

Göteborg : 15,9 procent

Stockholm : 12,2 procent

Malmö : 5,5 procent

Fakta | Vänsterns Göteborg

Så många röster fick olika vänsterpartier i kommunvalet i Göteborg (totalt antal röster 336 884)

Vänsterpartiet: 31  526 röster

Kommunistiska partiet tidigare KPML (r):  1  862 röster

Rättvisepartiet Socialisterna tidigare Offensiv : 886 röster

Socialistiska partiet tidigare KAF:  701 röster

SKP tidigare APK : 40 röster (till riksdagsvalet)

Fakta | Efter artikeln

Hakelius: Vänstern har svårt att samla sig 

Statsvetare: V längtar efter en Corbyn