Muren föll men står kvar
Muren i Berlin blev 28 år och 91 dagar gammal. Den restes på sensommaren och hösten 1961. Den revs i bitar från november 1989.
Muren i Berlin stod skiljelinje mellan öst och väst i sammanlagt 10 315 dagar. Nu, i just denna februari 2018, har muren varit riven och borta en längre tid än den någonsin stod upprätt i det efterkrigstida Europa. Spelar allt detta en roll? Tja, kanske, ändå.
Berlinmuren restes för att skilja det ena samhällsexperimentet från det andra, den liberala utopin från den kommunistiska. I Sovjet och i de sovjetiska satelliterna fanns kommunister och socialister. I väst fanns, ja, vad då?
Muren öppnades på kvällen den 9 november 1989, vid några få gränsövergångar. I sin utsträckta helhet revs den först långt senare, under en tidsperiod av flera år. I Treptow i norra Berlin finns en framgångsrik byggfirma som använder delar av den gamla muren för att skilja sandhögar från stenhögar. Jag känner också en man som använder ett murblock som stöd för ett dragigt utedass i skogarna i Brandenburg norr om Berlin.
Varför öppnades muren i Berlin i november 1989? Svaret beror på perspektiv. En amerikansk demokrat talar om Jimmy Carters politik för mänskliga rättigheter. En republikan säger att det var Ronald Reagans häftiga kapprustning. I Vatikanen pekar man på påven Johannes Paulus II. I det tidigare Västberlin talades mycket om Willy Brandt och dennes Ostpolitik. I Moskva talar man väl ännu i dag om Michail Gorbatjovs Perestrojka. I Warszawa kanske om Lech Walesas Solidaritetsrörelse.
Fast sist och slutligen var det kanske ändå revolutionen i Iran 1979 eller Sovjetunionens misslyckade anfall på Afghanistan samma år som lade grunden till det hela.
Jag hann besöka Östberlin två gånger. Det var 1986 och 1987. Med viss möda tog jag mig varje gång över till öst från väst, till Berlin från Berlin, och drabbades där av en kompakt känsla av ödslighet, av djup melankoli. Känslan kan liknas vid ett knippe frusna rosor på en grav. På en liten krog erbjöd man mig en timme i sällskap med en mycket vacker kvinna, mot en liten summa västvaluta. Jag tackade nej, kanske av rädsla, ångrade mig förstås efteråt.
I Tyskland fungerade öst och väst som ett slags tvillingsamhällen. De profiterade på varandra. I väst matades befolkningen med marsipan från Lübeck. I öst matades folket med spektakulära föreställningar om en slutlig samhälls- och klassutjämning i en nära framtid. Den stora skillnaden mellan öst och väst var dock denna: DDR var en småborgerlig kasernstat som inte kunde överleva utan Röda armén och säkerhetstjänsten Stasi. I DDR beskrevs muren som en antifascistisk skyddsvall. I verkligheten var den en tvångskorsett som fanns till för att hindra folket från att lämna landet.
Nu 10 318 dagar senare, en onsdag i februari, tänker jag så här:
1989 lanserade britten Tim Berners-Lee planen på det vi i dag känner som www, »the world wide web«. Muren var borta, världen gjordes ny. Och dessutom detta: ungefär 60 procent av mina egna minnen i livet utspelar sig under de 10 318 dagar som förflutit sedan den 9 november 1989. Också det en tanke att tänka – och att glömma. <
Läs mer av Nils Eric Forsgård
Den politiska striden i Europa står mellan pessimism och optimism
