Nu krävs ett Totalförsvar 2.0
Vad ska vi göra med den jävla humlan?
Jag växte upp under det folkhemska svenska 50-talet. En liten lintott som inte lärt sig läsa när det kom en broschyr i brevlådan till alla hushåll, »Om kriget kommer«. Jag snodde åt mig den spännande skriften och satte mig på pottan för att studera. Jag kunde inte bokstäver, men väl avkoda bilder. Broschyren dominerades av en mörk bild på en spindelväv med ett hotande djur i mitten.
Pappa och mamma har berättat för mig att jag satt länge, länge på pottan och tittade på bilden. Till slut var min slutsats klar:
– Jääävla humla!
Kanske har denna händelse påverkat mig mer än jag förstått. Någonstans därute finns en jävla humla som vi måste skydda oss mot. Hitler. Tengil. Stalin. Sauron. Franco. Voldemort. Trump. Putin …
När jag blev Ekochef 1987 fick jag reda på att jag skulle vara chef också om det blev kris eller krig. Ekot skulle sitta i ett bergrum, skyddat av svensk trupp, och Ekots vanliga medarbetare skulle sända nyheter till folket. Sanna och relevanta, sakliga och opartiska, utan censur ens i krig.
Vi var en del av totalförsvaret. De civila ledarna skulle vara ledare också i krig var tanken. Vi skulle försvara vårt territorium, men framför allt vårt demokratiska samhällsskick. Detta krävde förberedelser. Den demokratiska grundtanken var fortsatt fri nyhetsförmedling, under militärt beskydd men med civil ledning. Vi skulle försvara oss mot den där jävla humlan. Denna totalförsvarsplanering inbegrep både radio och tv, liksom tidningar som hade tryckpressar, svärta och tidningspapper förvarade i andra bergrum.
Ekot inredde ett bergrum med skrivmaskiner och datorer, telekommunikationer, krigstablå och vaktlista. Ekoreportrarna krigsplacerades i totalförsvaret. När så allt detta var klart föll muren och humlan försvann från radarn. Inte bara det militära försvaret utan även totalförsvaret rustades ner i snabb takt. Nu surrar den där jävla humlan igen och vi står där, handfallna. Ska vi möta hoten räcker det inte med jasplan, ubåtar och luftvärnsrobotar. Nu är budskapet att vi behöver sju dagars mat och vatten i varje hem och en befolkning som är beredd och kompetent att utstå prövningar. De militära strategerna säger att civilbefolkningens motståndskraft är en viktigare faktor än ett invasionsförsvar för att klara en utländsk aggression. Budskapet är att när det kommer till alla andra hot som definieras i den nationella säkerhetsstrategin – som klimathot och organiserad brottslighet – krävs det ett civilförsvar – igen.
Eftersom allt monterades ner behövs ett Totalförsvar 2.0. Det är kanske den allra viktigaste frågan i en ny försvarsplanering, och den är på väg att bli den hetaste. Här finns en växande motsättning kring prioriteringar mellan att bygga det militära försvaret eller ett nytt totalförsvar. Försvarsberedningens betoning av militär förmåga kan kollidera med den nationella säkerhetsstrategins långa lista av möjliga hot som inte bara är militära.
Nyligen kom Försvarets materielverk med en skrift som heter »Om cyberkriget kommer«. Omslaget är lika mörkt som den broschyr jag minns från min barndom, men där är ingen humla. Expertisens slutsats är att vi sitter på pottan igen. Men vi lever i en annan värld än ett folkhemskt 50-tal. Vi är inte självförsörjande på mat, vi har inga lager, inga klara förberedelser och vi har inte ens medicin sparad till befolkningen. De som nu talar om ett stärkt totalförsvar kräver planering, övning och samordning av de civila resurserna. Till sommaren kommer Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att skicka ut en ny »Om kriget kommer« till alla svenska hushåll.
Jääävla humla!
