Okontrollerad pengarullning i arvsfond

Under bokslukaråldern läste jag ofta norska folksagor. Bland de företeelser som fascinerade mig mest var tunnorna ur vilka det rann en ständig, aldrig sinande ström av guldpengar. För att få del av dess pengar gällde att skrävla, eller ljuga bäst. Jag kommer osökt att tänka på dessa berättelser när jag går igenom de hundratals pågående projekt som Allmänna arvsfonden godkänt. En Arvsfond som nu under senare tid fått svidande kritik från såväl Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som Statskontoret, och som av ansvarig revisor på Riksrevisionen benämns som »ett högriskprojekt«.
Fonden har i dag ett bokfört värde på 4,78 miljarder kronor och ett än högre marknadsvärde på 7,4 miljarder.

I oktober 1928 trädde beslutet att avskaffa kusiners arvsrätt i kraft, då dessa inte längre ansågs vara nära släkt. Arvsrätten begränsades i stället till äkta hälft, barn och barnbarn, syskon och föräldrars syskon. För att kanalisera dessa nya inkomster till staten bildades Allmänna arvsfonden. Endast Island har likt Sverige en arvsfond, i övriga länder går tillgångar från avlidna personer utan släkt rakt in i statskassan.
Dåvarande regering beslöt att tillgångarna efter de som dött utan nära släkt och eller giltigt testamente skulle fördelas av den politiskt utsedda arvsfondsdelegationen. Förmånstagare skulle vara barn, unga och handikappade. Under senare år har nyanlända och kamp mot våld och extremism lagts till.
Pengarna drivs ibland in via gode män men främst av så kallade advokatfiskaler som deltar vid boutredningar där nära släktingar saknas och arvsordningen inte är självklar. Dessa är anställda vid Kammarkollegiet som förvaltar Allmänna arvsfonden. Fonden är också kollegiets största inkomstkälla.

Förra året debiterade Kammarkollegiet Allmänna arvsfonden 66 miljoner kronor för förvaltningen. Men då runt en miljard trillar in varje år från kvarlåtenskap, cirka 600 fall om året, så har arvsfondsdelegationen stora mängder att dela ut. Arvsfonden kan dela ut en trekvarts miljard om året eller mer.

Pengar är något Arvsfonden har så gott om att det till och med är svårt att hitta godtagbara projekt. Trots att flera ansvariga på kollegiet och fonden uppgivit för Fokus att man godkänner en fjärdedel av projekten så säger regeringsskrivelsen annorlunda. 2016 lämnades bifall på sammanlagt 734 miljoner kronor till 438 projekt och ungefär lika många fick avslag. Det vill säga nära hälften godtogs.
De senaste tolv åren har fem och en halv miljard delats ut.

Allmänna arvsfonden betalar ut projektpengar till en mycket varierad mängd projekt. Många som blivit tunga samhällsinstanser som vi nu tar för givna. Till exempel startades Bris som ett projekt inom Allmänna arvsfonden, liksom personlig assistens. Fokus har gått igenom drygt 200 ansökningar. Kvaliteten är varierande och det saknas ibland klara mål och medel. När utvärderingarna gås igenom är det en liknande bild som framkommer.

Kammarkollegiet, som sitter på huvuddelen av personalstyrkan, värvar aktivt projektsökare och väljer ut vilka av närmare tusen ansökningar som man anser att arvsfondsdelegationen ska godkänna vid sittande möte. I slutet av 2017 presenterade Statskontoret en genomlysning av arvsfondsdelegationens arbete. Där påvisas en rad allvarliga brister, inte minst att medlemmar ur regeringskansliet sitter i delegationen. Men också att det är uppenbart att delegationen inte har eller tar sig tillräckligt med tid för att bedöma kvaliteten på ansökningarna innan dessa godkänns.

Förutom en rad små föreningar har bidrag från Arvsfonden blivit ett återkommande sätt att stärka kassan för allt från ABF och Studieförbundet Vuxenskolan till kommuner, golfklubbar, tennisförbund och hjälporganisationer.

De mindre föreningarna uppger ofta samarbete med kommuner och utbildningsinstanser för att stärka sina ansökningar. Vid kontroll är det inte ovanligt att detta samarbete varit ytterst ringa.

Statskontorets synpunkter på bristande uppföljning och redovisning av projekten blir än tyngre av Riksrevisionens skarpa kritik mot den egna begränsningen i revision av Allmänna arvsfonden.

– Från revisionssynpunkt är detta ett högriskuppdrag, säger ansvarig revisor Jesper Fagerberg, och beklagar att Riks­revisionen i dag tolkar lagen så snävt att det inte går att göra en revision som matchar riskbilden. Komplexiteten i in- och utbetalningarna, tidigare bedrägeri, det delade uppdraget mellan Kammarkollegiet och Allmänna arvsfonden och ett högt utbetalningstryck. Allt detta gör att Jesper Fagerberg, som ansvarig revisor, anser att en grundlig förvaltningsrevision behöver göras. Men i dag är han förhindrad att uttrycka eventuell kritik mot förvaltningen i revisionsberättelsen. Det enda som då finns kvar att granska är in- och utbetalningar och att bokslutet ser rätt ut.

Det är mycket pengar som på det här sättet kanaliseras om från dödsbon till olika intresseorganisationer. Allmänna arvsfondens utdelningar ger ofta de sökande föreningarna långt över miljonbelopp. Det finns två kategorier pengar att söka: dels treåriga projektstöd, för utveckling av verksamheter, dels lokalstöd. Det senare är något som idrottsföreningar sedan länge använt sig av. Ett stort antal projekt som har med lokaler, renoveringar och fastigheter har godkänts för föreningarna. Ofta är lejonparten av projektansökan till för att finansiera just lokaler, främst när föreningar ansöker som i vanliga fall inte arbetar med projekt som ligger inom Allmänna arvsfondens hägn.

För att kunna få godkänt på ett projekt är det nödvändigt att det ska vara nyskapande. Att civilsamhället är en del av att utveckla metoder för att lösa gemensamma utmaningar eller erbjuda välfärdstjänster betraktas oftast som eftersträvansvärt. Ett problem är dock att begrepp som; baserat på vetenskap, klar och tydlig projektplanering, distinkta mål med funktionella utvärderingsmekanismer, samhällsanalys och problembeskrivning, inte finns med i ansökningarna.

Så har en afasiförening fått närmare en miljon (919 000) kronor, för att sätta nyanlända och människor som drabbats av afasi i samma lokal för att se om de med afasi, som inte kan tala, kan hjälpas av dem som inte kan svenska. Ett experimentellt projekt som betalar omkostnader under tre år åt de ansvariga.

– Det var bara en idé vi fick, berättar en av initiativtagarna, men Allmänna arvsfonden tyckte vi skulle söka pengar.

En lesbisk förening har erhållit pengar för att starta ett riksomfattande lesbiskt nätverk, men även för att bjuda in unga som är nyfikna på lesbianism. »Målet med projektet är att skapa en modern folkrörelse, en gemenskap som sträcker sig utanför storstadsområdena.« Bidrag från Allmänna arvsfonden: 4 940 703 kronor.

Till och från är kopplingen svag mellan projektets mål, dess planerade verksamhet och vilka resurser sökanden ber om.

En gospelförening fick ett generöst stöd, 4 781 601 kronor, för att ta in nyanlända elever samt pensionärer i sin verksamhet. Till första mötet hade tio elever lockats till verksamheten. Detta via den på den lokala gymnasieskolan specialanställda person som ska ordna olika fritidsaktiviteter för elever med utländsk bakgrund. Målet är en konsert i slutet av projektet.

Golfföreningar får pengar för att förbättra standarden runt vissa hål, tennisklubbar för att anlägga padelbanor.

Fagersta vattenskidklubb har fått 1 288 000 kronor för att bygga en kabelbana för vattenskidor och wakeboard. Vid starten av banan planerar man även att bygga omklädningsrum.

– Utanförskapet är Sveriges största sociala utmaning, säger Allmänna arvsfondens enhetschef Hans Andersson, och välkomnar Civilförsvarsförbundet Västra Östergötlands nya projekt där förbundet säger sig vilja öka ensamkommande ungdomars riskmedvetande och ge dem möjlighet att prova på natur- och friluftsaktiviteter året om. Av projektpengarna, 6 748 231 kronor, går en och en halv miljon till ombyggnad av lokaler.

Det är tydligt att det rör sig om stora summor och att även om målen är behjärtansvärda så är underlaget, enligt Statskontoret och Riksrevisionen, inte tillräckligt genomarbetat. En rad exempel visar på detta.

I somras slog bland andra Myndigheten för samhällsskydd och beredskap MSB larm om att pengar skulle ha slussats via Allmänna arvsfonden till våldsbejakande, antidemokratiska organisationer.

Fokus är bland de tidskrifter som tidigt uppmärksammat just Islamakademin som tillsammans med Spiritus Mundi har råkat i blåsväder i Malmö. Detta för att de inte har en värdegrund som är kompatibel med Malmö stads. Men medan Malmö har sagt sig vägra att fortsätta projektet Våra Liv så har den finansiella hjälpen från Allmänna arvsfonden inte strypts, utan fortsatt under rubriken Safe Space som i våras fick ett bidrag på 12,5 miljoner kronor. Här ingår Islamakademin, med Salahuddin Barakat i ledningen, som också förekom i det stoppade projektet Våra Liv.

Hedersrelaterat våld och förtryck är ett återkommande ämne för projektansökningar. 40 miljoner kronorhar betalats ut till projektet Kärleken är fri, ett samarbete mellan en lång rad organisationer med Rädda Barnen som huvudman. Ytterligare pengar har lagts på en imponerande presentationsgala.

Gång på gång lyfter kritiker upp frågan som Riksrevisionen betonar: Hur väl lever föreningar som fått bidrag upp till sina ambitioner?

Tensta konsthall skriver till exempel så här i den ansökan som gav 1 259 526 kronor
»Nyhetsbyrån är ett projekt där ungdomar 15–25 år från Tensta och andra Stockholmsförorter engageras i att under fyra terminer driva en fristående nyhetsredaktion. Syftet är att lyfta frågan kring en likriktad journalistkår från innerstaden som om och om igen reproducerar schablonbilder av förorten, en plats som de sällan har en relation till. Deltagarna kommer dels från den självorganiserade gruppen Streetgäris som arbetar för social upprustning av förorten och dels från Arbetsförmedlingen. Handledare är Journalisthögskolan JMK; Konstfack, institutionen för grafisk design och illustration och lokaltidningen Norra Sidan«.

Journalisthögskolan har inte fått någon ansökning från kursdeltagarna vilket i den mer utförliga projektbeskrivningen varit en av Tensta konsthalls ambitioner. Allmänna arvsfondspengarna har inte använts för skolans journalistlärartjänst som projektet fått gratis, medan det varit en kostnad på motsvarande 30 timmar för JMK:s del. Lokaltidningen Norra sidan, som numera heter Vi i Tensta, uppger att kontakterna endast handlat om att man vid några tillfällen i reportageform uppmärksammat Tensta konsthalls projekt.

Projektledningen har inte kunnat visa upp några journalistiska produkter som styrker att man driver en fristående nyhetsredaktion som förmått ifrågasätta den kritiserade journalistiken från »en likriktad journalistkårs från innerstaden« schablonbilder. Men i ett mejl betonas att man väckt intresse för former av konstnärligt skapande, intresserat småsyskon till deltagare samt fått uppmärksamhet i media och hos Publicistklubben. Man har även haft en tryckt produkt som lämnats ut vid konsthallen.

Ett företag inom hushållsnära tjänster i Växjö fick 4 333 000 kronor för följande mål:

»Med projektet vill vi lyckas få målgruppen med psykisk funktionsnedsättning att klara sig på egen hand. Med detta menas att de ska kunna utföra arbete som de själva har satt upp, tala med andra – i små eller stora grupper – kunna åka tåg och annan transport utan att vara orolig. Vi vill även kunna få målgruppen att förstå att deras psykiska funktionsnedsättning inte bör hindra dem från att kunna arbeta, och att de ska kunna ta eget ansvar. Vi vill även uppnå att människor med psykisk funktionsnedsättning ska närma sig arbetsmarknaden på ett eller annat sätt, som till exempel att kunna bryta isoleringen, att kunna samarbeta i grupp.«

I sin slutrapport säger företaget följande:

»EM en man ursprungligen från Kosovo som tillhör målgruppen hade stora svårigheter pga. sina psykiska funktionsnedsättningar/missbruk att komma ut på arbetsmarknaden. Efter att ha fått möjlighet att delta i projektet han inspirerades och motiverades så att efter 6 månader i projektet anställdes han i Växjö kommun.«

»AO en man från Somalia med svåra psykiska funktionsnedsättningar som var mycket isolerad efter åta [sic] månader i projektet anställdes i Växjö kommun.«

Växjö kommun säger sig inte veta något om dessa anställningar och betonar att man inte anställer personer via privata företag som det här handlar om.

Företaget har valt att inte svara på Fokus begäran om förtydligande.

Den auktoriserade revisor som enligt Allmänna arvsfondens krav har granskat räkenskaperna noterar in- och utgående summor men tillägger sedan under ru­briken »Grund för uttalande med reservation«:

»... det har dock inte varit möjligt för mig att helt verifiera att den redovisade lönekostnaden avser personal som faktiskt arbetat med projektet.«

Varje år publicerar Allmänna arvsfonden en sammanställning av de projekt som fått pengar.

I sammanställningen över utbetalda medel för 2015 och 2016 har »Organisation bildad på etnisk grund« fått en egen rubrik vid sidan av Idrottsorganisationer, Studieförbund, Stiftelser med mera.

Här återfinns Afrosvenskarnas riksförbund, ett flertal somaliska föreningar, ett mindre antal för personer med koppling till Balkan, finska föreningar samt föreningar för romska barn. Dessa föreningar, som har som syfte att samla personer utifrån utländska etniska förtecken, har under åren beviljats tiotals miljoner.

Vid kontakt med Allmänna arvsfonden påpekade man att pengar till etniska och/eller främmande kulturföreningar var endast till för att gynna utländsk kultur. Ett mål för Allmänna arvsfonden var att ge möjlighet att bevara och stärka kulturella särarter.

I slutet av 2018 ska en utredning presentera förslag på förändringar av Allmänna arvsfondens verksamhet. Redan nu fastslår Statskontoret att arvsfondsdelegationen inte uppfyller de ansvarskrav den har på sig enligt myndighetsförordningen. Den politiska styrningen försämrar, enligt Statskontoret, såväl transparens som ansvarsutkrävande.

Flera ledarskribenter har under senaste året gått betydligt hårdare fram i sin kritik och helt enkelt krävt att Allmänna arvsfonden läggs ner.