Ta jobben där behov finns

Det påstås ibland att hälften av dagens jobb kommer att ersättas av robotar i framtiden. Eftersom arbetena då inte räcker till för alla, bör vi fundera på medborgarlön – betala folk för att göra ingenting – hävdar vissa debattörer.

Diskussionen om medborgarlön lider av så kallad »könsblindhet«, alltså att man inte tänker på att det finns två kön, vars verklighet och intressen inte alltid sammanfaller. Vems jobb är det egentligen som riskerar att försvinna?

Det ser onekligen ut som om många traditionella mansjobb är i riskzonen. Den svenske mannens sex vanligaste jobb, med det vanligaste förste är: företagssäljare, lager- och terminalpersonal, lastbilschaufför, programmerare, snickare och metallarbetare. Förutom programmeraren kan de nog automatiseras i högre eller lägre grad. Om det sedan verkligen minskar antalet arbetstillfällen vet vi förstås inte i dag.

De svenska kvinnornas sex vanligaste jobb är, i vanlighetsordning: undersköterska i hemtjänst och äldreboenden, grundskollärare, barnskötare, förskollärare, vårdbiträde och kontorist. Dessa arbetsuppgifter försvinner inte, tvärtom.

Läraryrket kan knappast automatiseras och lärarbrist råder redan i dag. Detsamma gäller förskolan. Och sjukvården skulle lätt kunna svälja betydligt mer personal, om bara pengar funnes.

Och kontoristen? Hennes jobb »robotiserades« redan på 1990-talet då datorerna eliminerade mängder av kontorsjobb. I dag saknar tyvärr de flesta arbetsplatser någon som utför sekreterarsysslor: hjälper till, håller reda på saker och får verksamheten att löpa smidigare.

Mest arbetskraft slukas av de gamlas vårdbehov. Vi lever bara längre och längre – medellivslängden ökar med 1–2 år för varje decennium. Men oavsett livslängd präglas människans sista tid ofta av sjukdom och hjälplöshet; den mesta vården konsumerar vi mot livets slut. Den ökade livslängden gör också att allt fler drabbas av demens; det vill säga förlust av minne, kroppsliga funktioner, och slutligen livet. I dag är demensdöden fem gånger vanligare än den var 1987 och demens är nu svenska kvinnors tredje vanligaste dödsorsak. Framtidens åldringar lär alltså inte bara bli fler, utan också mer vårdbehövande. De som har Sveriges vanligaste yrke, undersköterskor i hemtjänst och äldreboende, behöver bli fler.

Nej, problemet är inte brist på arbetsuppgifter, utan hur de ska finansieras. När robotar ersätter människors arbeten inom industrin, uppstår vinster som inte på något enkelt sätt kan omfördelas för att finansiera tjänster inom vård, utbildning och omsorg. Denna ekvation lär bli en svår nöt att knäcka för politiker och ekonomer. Men att med skattepengar avlöna personer utan motprestation, medan viktiga samhällsektorer skriker efter personal, är förstås rena nippran. Varför skulle kvinnor som sliter i hemtjänsten betala skatt för att betala andras fritid dygnet runt?

Inte bara pengarna, utan även arbetskraften måste flytta sig dit jobben finns. Många män tycks anse att vårdyrken och lärarjobb inte är något alternativ för dem. Det finns en viss rationalitet i detta, eftersom de är illa betalda i förhållande till ansvar och krav på utbildning, inte minst jämfört med traditionella mansjobb. Men kanske finns det även en djupare liggande manlig ovilja mot omhändertagandet av barn och gamla, kanske oroas man av att uppslukas av deras oändliga behov.

Sålunda utmålades det nya förslaget om fem betalda pappamånader som »ett stort ingrepp i friheten« av Jan Björklund och förkastades unisont av de borgerliga och SD. Här kan vi tala om könsblindhet. Förvisso innebär födseln av ett barn ett gigantiskt ingrepp i friheten – ingen kvinna tror att hon kan fortsätta att leva som hon gjorde innan, en kvinna kan i praktiken inte helt strunta i sina barn för karriärens skull. Men män har haft denna »frihet«, vilket inte bara varit till deras fördel – hur många åldrade män beklagar inte att de inte fanns där när barnen var små? En av fördelarna med att vara kvinna, är faktiskt att slippa just denna osunda »frihet«.

Om vi inte åtgärdar den traditionella mansrollens krav på att få välja bort omsorgsjobben, kan bortfall av traditionella mansjobb leda till stora problem. Det finns en gammal svensk traditon att stötta olönsamma döende industribranscher, för att till varje pris rädda mansjobben. Det är oerhört dyrt och helt verkningslöst. Kvinnor har däremot alltid fått söka sig till de jobb som finns. Det kravet måste framöver gälla båda könen.