Vinnarskallar går emot evolutionen

Det är sådant som händer under ett vinter-OS: genom tv-rutan tycker man sig skåda något närmast utomjordiskt. Eller som Svenska Dagbladets sportkrönikör Anders Lindblad skrev efter stafetten: »Kalla är inte från den här planeten när hon har åkare framför sig i spåret. Det finns inget annat än att hon ska i fatt och förbi.« Den svenska skiddrottningen får något svart i blicken och jagar ursinnigt i kapp en norska.

Att Kalla har det som brukar kallas vinnarskalle är uppenbart. Vissa människor är bättre än andra på att uppnå saker. Vid sidan om rå talang, tycks dessa personer ha kopplat ihop ett tankesystem som sporrar dem i extrema svårigheter. Vinnarskallens mantra är välkänt, en till synes banal slogan på varenda spinningpass och i jobbannonser – tänk på möjligheter i stället för problem. Men varför tycks den bara vara få förunnad att bemästra?

I en artikel i Psychology Today i oktober förra året påpekade psykologiprofessorn Bryan E Robinson att naturen, evolutionen, har riggat våra hjärnor stenhårt till att tänka negativt. Hur skulle vi annars överleva? Att vara uppmärksam på riskerna i varenda situation, och tolka varje liten gren på marken som en orm, och att bakom ratten med spänd blick slaviskt följa vägen och hålla uppsikt på långtradarna i andra körfältet i stället för att beundra de fina dikesblommorna, är tillvarons verkliga framgångsrecept och har ingenting att göra med att tänka positivt.

Hjärnan är utrustad med ett klister för negativa upplevelser och teflon för positiva. Vårt tankesystem fungerar som en skrikig kvällstidning, och bombarderar oss med dåliga nyheter och hotfulla informationer. Det krävs, hävdar experterna, tre positiva tankar för att neutralisera en negativ. Vi är alltså djupt invanda att överskatta hot och underskatta möjligheter. Utan att vi inser det bygger vi därför lätt – alltför lätt – en negativ lins, och ser hela tillvaron som fylld med problem. Vinnarskallarna är de tydligaste exemplen på att det där utan risk går att manipulera. Den hårda vägen har de lärt sig att motgången går att dra lärdomar av, och att svårigheten innehåller vissa möjligheter.

För dessa vinnaregenskaper nöts bäst in med tålamod och realism, skrev häromveckan Nick Bollettieri, legendarisk tennistränare som bland annat fostrat Andre Agassi. Föräldrar som hetsar sina barn att »tänka positivt« för att »ta sig till toppen«, och skäller ut dem när de förlorat en match missar det faktum att vinnarskallens förutsättning är – rejäla lektioner i att förlora. Erfarenheter av hur det verkliga livet fungerar. Insikter om att det är ärlighet, mod och integritet som krävs för att klara av svårigheter och motgångar, inte luftslott av floskler.

Den som aldrig lär sig att acceptera förluster och göra nödvändiga anpassningar för att hitta nya spår blir aldrig en vinnarskalle, skriver Bollettieri. Liksom i livet utanför arenorna är det den eftertänksamma, kalkylerade beslutsamheten att förändra en negativ situation till en positiv som enligt expertisen skiljer vinnaren från förloraren.

Särskilt eftertänksam ser inte Charlotte Kalla ut när hon jagar, men det arbetet har hon alltså gjort långt tidigare. Under lördagens avslutande 30-kilometerslopp kommer hon återigen att hitta någon som verkar omöjligt långt framför henne att fästa sin svarta blick på, i en oupphörligen fascinerande påminnelse om att vår evolutionära negativism inte är omutlig.