För mycket av det sköna
Bild: PETER DEJONG/AP/TT
Jag har varit klok nog att gifta mig till en skön holländsk släkt som man kan hälsa på i olika nederländska städer; dricka lunchcognac, äta onyttig mat och slappa i milt klimat i en radhusträdgård. Släktingarna har naturligtvis skönt liberala jobb som går ut på att könsneutralisera nederländsk lag och dylikt.
Alla som har varit i Amsterdam vet hur frigjort det där låglänta landet kan kännas. Trångt. Trafikerat. Inmutat. Javisst. Men skönt tillbakalutat och fritt på något vis i de hårt befolkade städerna. Ett land där barnen äter chokladströssel på formbrödet till frukost. Sedan 1970-talet centrum för ett av de största experimenten i liberal narkotikapolitik.
Idén var att en tolerant politik mot lätta droger som cannabis skulle motverka illegal knarkhandel och göra det möjligt att beskatta de lagliga försäljningsställena, coffeeshops. Under många år var den nederländska politiken en röd flagg för politiker i Europa, och kanske allra mest i Sverige. Men under senare års legaliseringsdebatt har landet kommit att framstå som förebilden, landet som sedan decennier sett vartåt det måste barka hän.
Häromveckan fick den bilden stryk. »Nederländerna har förvandlats till en Narcostat«. Det nederländska polisförbundet NPD fällde det hårda omdömet, definierat som en stat där lag och rätt undermineras av de snabba cashrika ledarna i en parallell (drog)ekonomi, i en färsk rapport, »Nordkreet Recherche«.
Kampen mot bedrägerier och organiserad brottslighet har fått stå tillbaka när polisen koncentrerat sina resurser på våldsbrott och rån, och under tiden har Nederländerna – som till skillnad från andra Narco-stater har allt att erbjuda aktörerna i form av infrastruktur och digitala nätverk – klättrat upp i topp i världen inom såväl cannabisförsäljning som produktion av syntetiska droger och import av kokain.
Tidigare Fokuserat:
Det gäller att mota Olle i grind
