Omöjligt uppdrag?

Han höll inte med om att det var dags att flytta på sig. Men, poängterade Jacob Zuma, han är ju en väldisciplinerad ANC-medlem och då är det folkets och partiets vilja som gäller. Efter nio år vid makten avgick slutligen Sydafrikas ifrågasatte president.

Vilken lättnad, tyckte alla de som lyssnat till Nelson Mandelas löfte om »ett bättre liv för alla« – och lämnats i besvikelse. Bilden av Jacob Zuma har på mindre än ett decennium gått från nationalhjälte till skamfilad mutkolv; han står inför 783 anklagelser om korruption och bedrägeri, och skrattar bokstavligen bort all kritik som riktas mot honom. Hans egna partimedlemmar i ANC blev till slut så trötta på skumraskeriet att de hotade presidenten med misstroendeförklaring.

– Ingen ledare ska stanna vid makten längre än det folk som han tjänar bestämmer, mumlade en irriterad Zuma när han till slut tvingades avgå.

Efterträdare på presidentposten blir samme man som ledde motståndet mot Zuma: Cyril Ramaphosa, ungdomspolitikern som blev fackbas och sedan stormrik affärsman.

Direkt efter att presidentskiftet stod klart rusade börsen i Johannesburg. Den sydafrikanska valutan stärktes till de högsta nivåerna sedan 2015. Ramaphosa är ingen perfekt politiker, det ska stå klart, kommenterade stjärnekonomen Ian Bremmer i tidskriften Time. Men bara det faktum att han inte är Jacob Zuma är tillräckligt för att tillfredsställa marknaden.

Cyril Ramaphosa står trots det inför en svår uppgift. Zumas presidentskap kantades av skandaler och det facit han lämnar efter sig är till stora delar en dyster läsning: Korruptionen är utbredd. Likaså fattigdomen och bristen på tilltro till rätts-väsendet. Landet har knappt någon tillväxt alls och arbetslösheten ligger på över 25 procent. För ungdomar är siffran hela 50 procent.

En av Cyril Ramaphosas mest brådskande uppgifter är att förhindra en nedskrivning av Sydafrikas kreditvärdighet. Skulle Afrikas mest välutvecklade ekonomi nedgraderas till skräpstatus varnar analytiker för ett utflöde av utländska investeringar till ett värde av 70 miljarder kronor. Den utländska investeringsviljan hotas även av korruptionen. Den står sig visserligen slätt i jämförelse med många andra afrikanska länder, men är problematisk nog om den sydafrikanska ekonomin ska växa.

En styrka hos akademikern Ramaphosa är att han står utanför Zumas gäng inom ANC. Han namn har inte dykt upp i filerna från den så kallade Gupta-affären, där en känd sydafrikansk affärsman genom mutor tillskansat sig makt över den politiska apparaten. Inte heller i vapenaffärsutredningarna som ligger till grund för Jacob Zumas 783 åtalspunkter.

Lyckas Ramaphosa på allvar ta tag i korruptionen skapar det inte bara trygghet för utländska investerare, menar politiska bedömare. Det skulle också stärka förtroendet hos alla de väljare som svikits av partiet som länge var synonymt med Nelson Mandelas framtidstro. När Cyril Ramaphosa höll sitt tal till nationen i Kapstaden talade han om just Mandela; en av landets, kontinentens – och världens främsta politiska ledare, sa han och lovade att bygga vidare på drömmen om ett bättre liv för alla.

– Och så kommer vi att bekämpa korruptionen.

Magnus Walan, seniorrådgivare på biståndsorganisationen Diakonia, är tveksam. Han känner Cyril Ramaphosa från när han själv var ung aktivist mot apartheid på 1980-talet. Walan betvivlar inte Cyril Ramaphosas motiv. Frågan är om den nye presidenten lyckas lösa problemen när ANC:s övriga ledarskikt är så anfrätt av korruption.

– Generalsekreteraren är dokumenterat korrupt. Biträdande generalsekreteraren har en familj som jobbar för Gupta, samma sak med vice ordförande. Flera i ANC-ledningen har pekats ut för att ha fingrarna i syltburken. Jag är osäker på om Cyril har styrka nog för detta och om rättsvårdande myndigheter är tillräckligt självständiga, säger han.

Cyril Ramaphosas första politiska drag kom i samband med regeringsbudgeten. I syfte att ge kraft åt de offentliga finanserna meddelade den nye finansministern Malusi Gigaba en höjning av momsen. Det var första gången den justerats på 25 år och precis som när Jacob Zuma avgick svarade marknaden med tummen upp.

När det gäller att få bort mutkolvarna står Ramaphosa inför en svår balans: att få bort dem och ersätta dem med nya politiker – utan att stöta sig med Zumas anhängare.

Vid sidan av de ekonomiska bekymren är hans kanske viktigaste uppgift, med bara ett år kvar till valet, att ena ett splittrat ANC.

Avgörande för partiets framtid är, enligt Magnus Walan, att Ramaphosa lockar tillbaka de intellektuella till ANC. Politiker med integritet. Frågan är bara om de har lust att vara med i ett parti där var och varannan företrädare har intressen i Jacob Zumas alltmer illaluktande affärer.

– Det tror jag tyvärr inte att de vill, säger Magnus Walan.