Tjejerna vinner – till sist
»Hör du hur du själv tänker, Jan-Olov? Patriarkatet är på väg ner, du kommer att möta det här igen och igen och igen när du möter kvinnor.« Lisa Ekdahl ryter ifrån under en intervju med Aftonbladet hösten 2016.
Reportern Jan-Olov Andersson ställde frågor till artisten som rörde privatliv och tidigare relationer. Ett grepp som många offentliga kvinnor känner igen – bara för att du är kvinna är det fritt fram att fråga och spekulera i det mesta som har med privatlivet att göra. Män bedöms oftare för sina prestationer, kvinnor för sitt utseende och »hur de får ihop det« på hemmafronten. Ekdahl fortsatte:
»Patriarkatet faller, inom din livstid. Det är lika bra du hakar på.«
Den meningen och uppmaningen spreds som en löpeld på sociala medier där under hösten 2016. Ett år senare, när #metoo-rörelsen briserade som en bomb, kändes det som att Ekdahl faktiskt fick rätt. Till TT sa hon: »Min spådom gick i uppfyllelse.«
Och visst kändes det så, när vi var mitt uppe i branschuppror efter branschuppror. När mäktig medieman på mäktig medieman föll från piedestalen. För första gången någonsin kändes det nästan i luften att nu, nu är vi verkligen redo för förändring. På riktigt.
Samtidigt som #metoo dominerade det offentliga samtalet globalt, kunde man i små notiser här hemma läsa om fotbollsklubben Brommapojkarna och ett eventuellt namnbyte.
Under ett omfattande jämlikhetsarbete, där bland annat alla 250 lagkaptener börjat bära den regnbågsfärgade Pride-bindeln, hade diskussionen om att kanske byta namn på klubben från Brommapojkarna till det mer i folkmun använda BP – kommit upp på allvar. Egentligen var diskussionen inte särskilt ny. Enligt klubben hade frågan mer eller mindre diskuterats internt sedan 70-talet – eftersom Brommapojkarnas ungdomsförening är Europas största för både tjejer och killar.
Men nu hade röster inom klubben höjts, framför allt de unga tjejrösterna. Ett mer könsneutralt och inkluderande namn vore, enligt dem, att föredra. Peter Appelquist, kommunikationsansvarig hos Brommapojkarna, sa i september till tidningen Metro:
– En del känner inte igen sig i namnet. Det står Brommapojkarna i vårt klubbmärke och i Skatteverkets registrering. Men vi använder nästan uteslutande BP i vår kommunikation just eftersom vi är Europas största flickförening.
En förening som funnits sedan 1942, och som dessutom är Europas största flickförening just nu, vill alltså förnya sig. Helt rimligt och enligt tidsandan. Inga konstigheter. Eller? Alla höll förstås inte med. En av dem var Ivar Arpi, skribent med hemvist på Svenska Dagbladets ledarsida. Han twittrade, lite hånfullt:
»Läser att Brommapojkarna överväger namnbyte pga känner inte igen sig i namnet. Vad blir nya namnet? Brommapersonerna? Brommahens?«
Vi som genom åren har följt genusdiskussionen i Sverige vet att få saker är mer provocerande än just begreppet »könsneutralt«. När ordet »hen« började användas oftare och oftare i medierna runt 2012, möttes det av ett enormt motstånd. Dagens Nyheter införde till och med ett »hen-förbud« i sina spalter.
Och i mer konservativa läger riskerar ju förstås alltid »könsneutralt« att klassas som larvigt och totalt meningslöst. Hur viktigt det än är för en fotbollsförening som vill vara öppen för alla.
När Brommapojkarnas årsmöte sedan ägde rum den 20 februari i år var det just det konservativa lägret som segrade. I frågan om namnbyte röstade 29 personer för, och 37 emot. Ett av argumenten från en närvarande medlem som röstade nej löd att om man inte gillar namnet Brommapojkarna så kan man byta klubb. Och visst kan man det. Men för flickspelarna i Brommapojkarna kommer arbetet för namnbytet bara att fortsätta. Det kommer fler årsmöten och någon gång, gissningsvis snart, kommer även de vuxna röstberättigade medlemmarna att känna sig mogna för namnet BP.
Och för den som under tiden räds nymodigheter och patriarkatets fall kommer alltid de hånfulla skämten att finnas kvar. För de riktiga förändringarna – de går inte att stoppa längre.
Det är, som sagt, bara att ni hakar på.
Läs mer:
