Vedspisupproret och Miljöpartiet

Det finns hundratusentals gamla vedspisar i Sverige. Underbara små klenoder, en del mer än hundra år gamla. De sprider hemtrevnad och värme i många kök, inte minst långt ut på landsbygden. I skogslän som Norrbotten, Dalarna och Värmland är de inte bara en del av kulturen utan också en viktig sekundär värmekälla, livsviktig inte minst i tider av elavbrott. I händelse av kris och krig, som ju svenskarna nu ska bereda sig på, blir vedspisen också en central resurs i totalförsvaret.

Om det inte vore för att veden är giftig. Eller kanske giftig. I vart fall för giftig för Miljöpartiet. Under den miljöpartistiske bostadsministern Peter Erikssons styre och direktiv inför Boverket från den 1 juli 2018 nya regler för vedspisar.

Vedspisar i nya hus måste uppfylla nya stränga miljökrav från EU. Den som bygger nytt måste köpa en ny spis för alltifrån 15 000 till 40 000 kronor. Detta gäller all nyinstallation av vedspis. Men också den som vill återinstallera en vedspis i ett gammalt hus måste se till att spisen uppfyller de höga EU-kraven. Det är svårt att bevisa om man köper en hundra år gammal vedspis, även om den fungerar och har dugt att elda i under hundra år. I praktiken innebär de nya bestämmelserna ett förbud för återinstallation av gamla vedspisar i existerande hus även om det finns gamla murstockar och rökgångar. Benen slås helt undan för en stor och omfattande andrahandsmarknad för vedspisar. Det är alltså inget förbud mot vedspisar, inte heller något förbud mot vedspisar som redan är på plats. Men de nya reglerna stoppar återanvändningen av billigare begagnade vedspisar.

Bokverket var till och med på gång att införa en skrotningspremie för gamla vedspisar, men där tvingades man backa. Det var alltför utmanande mot tanken på hushållning och återvinning.

Nu börjar insikten om regeringens anlopp mot begagnade vedspisar växa i skogslänen. Vedspisupproret på Faceboook sprider sig som en löpeld, och växer nu med flera hundra om dagen.  På några månader har över 21 000 personer skrivit under detta upprop:

»Vedspisens glöd är hjärtat i svensk byggnadskultur. Eldstaden är inte bara en del av det goda livet. Den är förutsättningen för överlevnad på landsbygden, i vardag och i kris.Vi kräver ett tydligt nationellt skydd för historiska vedspisar, i form av ett generellt typgodkännande eller ett generellt undantag. Våra spisar ska brukas och återinstalleras den livstid de har och inte skrotas för tillväxtens skull.«

Detta är ingen liten fråga, men den har hittills inte fått annat än marginell uppmärksamhet i riksmedierna. För Miljöpartiet kan det bli katastrofalt när en mer elitisk och teoretiskt inriktad miljöpolitik kolliderar med landsbygdens intressen och insikter.

Hänvisningarna till EU-reglerna kan vara en övertolkning. De vetenskapliga beläggen för farligheten av eldning i gamla vedspisar kan ifrågasättas. Vedspisupprorets inlägg är skarpa och tydliga i jämförelse med Peter Erikssons raljanta, luddiga och delvis missvisande försök till svar. Han mosades i en riksdagsdebatt i början av februari, när fyra moderata riksdagsledamöter ansatte honom hårt i en interpellationsdebatt. Protokollet sprids nu i sociala medier, även om själva debatten inte refererades stort när den ägde rum den 6 februari (Interpellationsdebatt 2017/18:329).

Moderaten Carl-Oskar Bohlin frågade skriftligen om Peter Eriksson står bakom de nu meddelade föreskrifterna från Boverket. Ministern är ytterst ansvarig för de kontroversiella reglerna, men hans svar blev en lång utläggning helt vid sidan om frågan:

»Själv bor jag dock långt ute på landsbygden. Det är knappast en hälsofråga när jag eller andra på landet eldar med ved. Jag har själv varit med om minus 47 grader i Veniksel i Norrbotten. Då är man glad om det finns en kakelugn, vedspis eller kamin som man kan elda i som man kan få huset varmt med eller komplettera uppvärmningen med.«

Moderaterna i riksdagen hade laddat. Ledamöterna Jan Ericson, Lars Beckman och slutligen Sten Bergheden pressade bostadsministern hårt:

»Vad har ministern gjort för att undanta landsbygden och dessa spisar, så att vi fortfarande kan använda dem och installera dem vidare i nästa generations hus? Vad gör ministern konkret för att se till att vi får fram dessa undantag?«

Peter Eriksson tror kanske att denna fråga kommer att glömmas bort. Han svarade med nya anekdoter:

»När min mormor var hemma på dagarna efter att hon hade mjölkat korna stod hon i köket och kunde hela tiden mata in pinnar i köksspisen. I dag har man sällan en husmor som har råd att mata in pinnar var tionde minut. Moderna vedspisar håller elden lite längre. De är mer effektiva. De ger mer värme. De funkar bättre att laga mat på. Det tycker jag inte är någonting som man ska nonchalera. Det är en bra sak.«

Peter Eriksson försvarar sig med att man inte förbjudit vedspisar, men det har ingen påstått. Han försöker prata bort frågan om att det blir omöjligt att återinstallera gamla vedspisar. I realiteten försvarar han Boverkets nya regler. Den här frågan kan komma att växa till ett rejält problem för Miljöpartiet i valrörelsen.