Valrörelsens kärlekssaga

Eric Sundström är facksossen som brinner för klass och Liverpool. I valet ska han höja arbetarnas röst.

Eric Sundström är en romantiker, arbetarklassromantiker. Nyligen reste han till USA för att se de amerikanska jobbarnas hjälte, Bruce Springsteen, på Broadway. Då passade han även på att besöka National portrait gallery i Washington för att se en utställning om amerikansk arbetarklass.

Sedan är det detta med Liverpool.

Två gånger om året åker Eric Sundström över Nordsjön för att se fotbollslaget i staden som aldrig skämdes för att ge Margaret Thatcher långfingret. För honom är Liverpool en perfekt blandning av hans stora intressen: fotboll, musik, mode. Och så politik så klart.

– Jag minns de samhällsorienterade inslagen på Tipsextra vid sidan av fotbollen på 80-talet, de som visade en stad som plågades av arbetslöshet, men där folk var stolta över Beatles och sitt fotbollslag.

Eric Sundström jobbade länge som journalist. Han har även ett förflutet som ordförande för S-studenter. Lagom till valåret värvades han till LO för att sköta organisationens kommunikation. Då hade han nyligen lämnat UD för att bli Stefan Löfvens talskrivare.

Sundström är en klipsk kille, säger de som känner honom. En som både kan prata och skriva så att vanligt folk förstår.

– Jag var den första i min familj som läste vidare på högskolan. Det är en del av den socialdemokratiska drömmen, att ha möjlighet till vidare utbildning. »Begåvad men fattig, ge honom lika chans«, som det stod på den där SSU-affischen.

Årets valrörelse hoppas Eric Sundström ska bli tuff, men saklig. Idealet är tydliga höger och vänster-alternativ. Konfliktdimensionen gör det tydligare var skiljelinjerna går, menar han. Kanske är det mot den bakgrunden man ska förstå LO:s aggressiva inledning på valåret. I en uppmärksammad reklamfilm antydde medlemmar att en alliansregering skulle avskaffa fasta anställningar och sänka löner.

En rejäl vänsterkrok på Moderaterna, som fick borgerligheten att frusta av ilska.

– Det är helt oacceptabelt att LO beskriver vår politik på ett sätt som inte bara är felaktigt och osakligt, utan som de vet är osakligt, dundrade Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer.

Men Eric Sundström står fast vid tilltaget.

– Det är inte moderater eller ledarskribenter som ska bestämma vad en LO-medlem som är undersköterska ska säga när hon uttrycker sin oro för de borgerliga förslag som finns. Jag kan tycka att kunskapsnivån kring förslagen är låg, och då är det bra att det bli diskussion, säger han.

Hur var det då med sanningshalten? Alliansens är att nyanlända och unga utan gymnasieexamen får 70 procent av ingångslönen och utbildning 30 procent av arbetstiden. Men några konkreta förslag om att sänka redan anställdas löner finns inte, inte heller några förslag om att slopa fasta anställningar. Även om man så klart kan diskutera om M:s tanke om omgörning av turordningsreglerna kan få sådana konsekvenser i praktiken.

Stämmer verkligen det som sägs i filmen?

– Allting som sägs i filmen är LO-medlemmar som  uttrycker sin oro för förslagen, säger Eric Sundström.

Men oro för förslagen är väl inte samma sak som att de faktiskt är på väg att ske?

– Om det blir verklighet eller inte vet vi inte. Men vi måste förhålla oss till de konkreta förslagen om sänkta löner och slopade turordningsregler. Det är väldigt viktigt att de yrken som är representerade i filmen, bland annat undersköterskor och gruvarbetare, får komma till tals i valrörelsen.

På senare tid har klassbegreppet alltmer blivit föremål för debatt inom socialdemokratin. Det fackägda idéinstitutet Katalys kommer exempelvis under våren att presentera 22 rapporter kring ämnet klass.

– Från LO ser vi att när vi vill diskutera politiska förslag som är radikala och skulle förändra styrkeförhållanden på arbetsmarknaden, då blir det mycket liv från högerkanten, säger Eric Sundström och fortsätter:

– Men nu måste man gå vidare och göra mycket mer i klassfrågan. Det handlar bland annat om frågan stad och land, som behöver mer uppmärksamhet. Likadant med jämställdhet, hur vi ser på unga på arbetsmarknaden och etnicitet.

Kritik mot LO är annars att man helst ser till de svenska arbetarnas väl, och inte till dem som kommer utifrån. Debatten fick nytt liv för någon vecka sedan efter en uppmärksammad bild på den tidigare IF Metallordföranden Stefan Löfvens Facebooksida. Statsministern stod på bilden med armarna i kors med texten: »Det är orimligt att det kommer tusentals personer till Sverige varje år för att göra jobb som arbetslösa i Sverige kan utföra.«

I kommentarsfältet duggade syrligheterna tätt: »Tar dom våra jobb? Du vill bara ragga SD-väljare på skumt sätt.«

Eric Sundström hävdar snarare att en av de viktigaste frågorna i fackrörelsen i dag är den protektionism som har fått liv med Donald Trump.

– Det är svårt att hitta ett fackförbund i världen som är mer frihandelsorienterat och tror på öppenhet mer än vår svenska fackföreningsrörelse

Men tillägger samtidigt:

– Inom LO förs diskussioner om hur vi ska bli bättre på att företräda de som vi är för dåliga på att organisera. Det finns inget intresse för en facklig organisation att ha stora grupper med osäkra anställningar som kan utnyttjas, och därmed pressa ner lönerna.

Det är snart 15 år sedan Eric Sundström tog över ordförandeposten i Socialdemokraternas studentförbund. På frågan var han egentligen hör hemma – i partipolitiken eller facket? – svarar han med att citera en formel, den författaren Henrik Berggren använder för att beskriva Olof Palmes politiska uppfattning: modernitet plus jämlikhet ger frihet.

– Jag är intresserad av politik som en skärningspunkt där man kan lära sig mer om samhället och vad vi måste göra för att den svenska modellen ska vara konkurrenskraftig. Och för att progressiv politik ska göra folks liv bättre med ökad frihet.

– Då behövs det både lite studentförbund och LO.

Efter intervjun får han tid att fundera mer på det här med klass. Och sitt eget engagemang för politik och arbetarkultur. Han kommer att tänka på den där utställningen om amerikanska arbetare på National portrait gallery i Washington.

– Det började i kärleken till min morfar, som var stenhuggare på Bohus-Malmön. Respekten för hans hårda arbete, och vetskapen om att de mångas kamp förbättrar arbetslivet.

Hur kom jag hit?

1974

Föddes i Kallhäll norr om Stockholm.

1984

Skrev min första artikeli skoltidningen Kolhackanpå Kolarängsskolani Järfälla. Ämnet var Demokraternas primärval.

1985

Tjatade på pappa – inte var politiskt aktiv – som till sist gick med på att skjutsa morfar och mig till ett valmöte med Olof Palmei Solna centrum.

2000

Fick jobb på Rosenbadmed uppgift att svara på brev som skickades till statsministern.

2002

Tog masterexameni internationella relationer vid Johns Hopkins-universitetet i USA.  

2003

Blev ordförande för S-studenter.

2006

Chefredaktör för tidningen Aktuellt i politiken, Socialdemokraternas nyhetstidning.

2010

Chefredaktör för den LO-finansierade tidningen Dagens Arena.

2014

Politiskt sakkunnig åt utrikesminister Margot Wallström.

2017

Talskrivare åt statsminister Stefan Löfven.

2018

Planerings- ochkommunikationschef på Landsorganisationen.